Jag har med stigande förvåning tagit del av debatten om initiativet att människor ska ansluta sig till detta genom att ta en bild av ett personligt kors och uttrycka sin stolthet över att vara kristen. Över 5500 människor har gjort det med olika motiv.
Debatten har blivit destruktiv och skadar Svenska kyrkan. Jag är en av fjorton biskopar i Svenska kyrkan som bär mitt mycket synliga kors alla dygnets timmar utom när jag sover. Det är alldeles självklart att jag är stolt över att vara kristen och att bära det kors som förkunnar att Jesus förnyar och bär mig i mitt liv som människa, kristen och biskop. Jag uttrycker samtidigt gärna min tacksamhet och respekt för initiativtagarna. Det finns ingen anledning att ifrågasätta deras positiva intention.
Min närmaste och gode medarbetare Mats L sa till mig idag: alternativen kan väl inte vara att gömma undan korset eller att använda korset som bazooka mot andra troende. Klok karl. Detta har ju gått överstyr.
Jag har ända sedan jag deltog i Global Christian Forum i Albanien i november 2015 sagt att vi måste kunna säga två saker samtidigt: Jag ställer upp för mina lidande medkristna i Mellan Östern; Jag värnar mina lidande trossyskon av annan religiös tro. Troende människor och deras religionsutövning hotas när kyrkor och moskéer sprängs. Jag förnimmer Guds tårar.
Jag blev ledsen idag. Johanna Andersson, tidigare Almer, lämnade Svenska kyrkan. Jag är personligt berörd. Jag engagerade mig som ärkebiskopens adjunkt från 1988 i att du som kvinna skulle bli präst i Göteborgs stift. Och det gick bra. En bibelkunnig och fantastiskt duktig präst. Varför måste du lämna? Jag tycker om dig. Du har mycket att ge. Kom tillbaka.
Jag har en uppmaning till alla som deltar i den sista tidens polariserade debatt. Tänk efter. Inte kan väl korset som försoningens och det nya livets möjlighet användas som slagträ? Eller till att misstänkliggöra någon som tror på Jesus Kristus som Guds son? Om alla människor är skapade till Guds avbild, måste vi inte då se på dem som Guds vänner och inse att Gud längtar efter dem?
21 kommentarer
Åsa säger
23 augusti 2016 – 09:13Käre biskop Ragnar,
Tack!!! Tack för dina goda ord. Vi bär våra kors, och Korset bär oss.
/Åsa
Bosse Divander säger
20 augusti 2016 – 09:17Som varande präst i Svenska kyrkan, är det frustrerande att uppleva kyrkoledningens och biskoparnas "tassande" runt frågor som relaterar till mittkors-kampanjen, på olika sätt. Det känns som om de tongivande i kyrkan är ängsliga för att tala klarspråk. Utom när det gäller Israel! Då finns ingen oro för att försvåra dialogen mellan de två parterna, genom ensidiga kyrkliga uttalanden. För all del brukar uttalandena börja med att "båda parter har sitt ansvar för konflikten", bra, men när det gäller konkreta exempel på detta tas det i princip alltid exempel från den israeliska sidan. Alltså negativa sådana. Biskop Ragnar skriver att det behövs två för att dansa tango, men varför gäller inte det konkret, i konflikten mellan Israel och Palestina. Tyvärr har biskopskollegiet en del att svara för i det här fallet. Jag tror att kyrkans förtroende skadas på längre sikt, genom selektiva skuldbelägganden. Det blir problematiskt när biskoparna och kyrkans ledning i praktiken tar ställning för den ena parten i den här inflammerade konflikten!
Biskop Ragnar svarar
20 augusti 2024 – 11:16Ja, Bosse, det krävs två också i Israel-Palestinakonflikten. Kyrkoledningen och biskoparna är ingen uniform samling. Också kritiken av den blir svepande. Om jag talar för mig själv tror jag inte att det går att hitta något uttalande av mig som ensidigt skuldbelägger Israel eller Palestina. Fast jag har väl inte varit särskilt aktiv offentligt i den ständigt pågående debatten om Israel-Palestinakonflikten, mera i kyrkomötet.
Monica säger
19 augusti 2016 – 06:52Jag läser med stigande förvåning om en biskop i Svenska kyrkan som blir förvånad och även han i stigande grad över att människor förenas vid korset och berättar själva att de har ett personligt förhållande till korset och Jesus Kristus.
Allt som förs in och läggs på i detta oerhört vackra skeende idag, människor från vitt skilda miljöer förenar och sprider hopp och glädje med sina berättelser. Ibland räcker ett ord eller två istället för långa skrivna predikningar som kunnat komma till av visst tvång, trötthet kanske, ointresse och utan omsorg om alla som ska höra. Finns förstås motsatsen.
Men att inte visa generositet och att inte säga att korset är självklart i den kristna kyrkan är bara, ja hårresande.
Själv gläds jag åt detta initiativ från de tre prästerna, känner sorg över att Johanna blivit illa bemött, så illa att hon sett sig tvungen att lämna, men jag tror och vet att Guds vägar är outgrundliga.
Själv känner jag sorg även vid andra tillfällen, när jag går på kyrkogården till mina föräldrars grav, ja du kunde ju inte veta, men den prästen som fick tjänst där i ditt stift och gjorde det otänkbara, tänk om ni hade lagt ned lika mycket arbete som ni gör nu, på att motarbeta goda människor, då som att se, höra, lägga ihop tecken och signaler på att något var fel och fundera på lämpligheten att ha en man ensam med små barn och tonåringar i stängda rum. Övergreppen fick två helt andra människor i sin tjänst ställa honom inför på egen hand vid hembesök hos honom och så småningom ledde det till fängelsestraff, då uttalade du att det var det värsta under dina 15 år. Det värsta är att samma familj har drabbats tidigare av en kyrklig man men dock inte av samma. Men två gånger i den familjen av dem som vi ska kunna lita på. Och den FBUn var något alldeles ofattbar i läsning i sin vulgaritet, vilket språk prästen hade och som var naturligt för honom, ja där var det många som läste med stigande förvåning och förskräckelse.
Det finns så oerhört mycket att arbeta med. Blir skrämd om korset ska skymmas och vara stötestenen för kyrkan. Vart är ni på väg?
PS som tur var fick han inte ha begravningar, då vet jag inte om jag kunnat fortsätta utan att göra om dem.
Med vänliga hälsningar och hopp om att ni kan förenas i bön vid korset och se med glädje på alla människor som vill väl och gör väl.
Biskop Ragnar svarar
20 augusti 2024 – 11:16Monica, när jag skrev om min stigande förvåning syftar det på den polariserade debatten efteråt, inte på initiativet ”Mitt kors” i sig. När det gäller den unga, tidigare prästen som fick fängelse har jag varit tydlig. Prästen har tyvärr lyckats komma igenom antagningssystemet i ett stift, vilket är djupt olyckligt med tanke på konsekvenserna. Varför vet jag inte, om det brister i underlaget eller bedömningen.
Susanne Rönndahl säger
18 augusti 2016 – 08:45Eftersom vi kallar oss själva Kristna så är enda vägen till Gud genom Kristus. Utan Kristus så når vi inte Gud, eftersom de andra "religionerna" inte erkänner Kristus så kan de ej heller nå Gud. Jag kan känna med andra människor som blir förföljda för sin tro. Men vi är Kristna. Korset och kyrkan kan inte göras till en politisk symbol utan enbart en symbol för kristendomen och Kristus. Att tala om att muslimer och andra "religioner" har en väg till Gud och att vi har samme Gud är inte sant och heller inte teologiskt korrekt, så min fråga till dig Ragnar är: menar du att vi genast inte behöver Kristus och finns det genast fler vägar till Gud utan Kristus om man ex. är muslim som inte erkänner Kristus som Messias? Varför skall Svenska kyrkan följa samhället, istället för att leda det i en Kristocentriska anda? Varför är vi så rädda för att ta ställning? Då jag gick på Johannelund så hade jag också en mentorsgrupp på pastoralinstitutet där min mentor (som för övrigt var präst inom svenska kyrkan) sa att judendomen, kristendomen och islam hade samme Gud, men varför behöver vi då Kristus? Vi kallar oss också Luthers kyrka, men Luther hade skämts utav denna debatt. Jesus säger också att den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. Så vad menas?
Biskop Ragnar svarar
19 augusti 2024 – 11:16Hej Susanne, det du tar upp i ditt inlägg ligger under ytan på delar av den debatt som pågått en tid. Om jag ger ett kort svar här är risken stor att det blir alltför onyanserat. Så jag kommer att ägna mitt uppföljande inlägg åt det som du tar upp. Det kommer inom ett par dagar. I grunden finns en fråga om relationen mellan Gud och människan, och den går djupare än frågan om hur olika religioner förhåller sig till varandra. Har Gud en vän i människan? Får Gud en relation till människan först när hon lär känna Jesus? Detta och mycket mer tog jag upp i mitt herdabrev ”Längtan möter närvaro”, som kom 2012(Verbum förlag). Om det inte längre finns på förlaget, kan du höra av dig.
Eskil säger
18 augusti 2016 – 04:55Tack Ragnar
för ord som oxå jag tänkt.
Du är en väldigt fin biskop.
Den finaste jag haft.
Stora välsignelser över dig.
Niklas Grahn säger
18 augusti 2016 – 04:24Tack biskop Ragnar!
Margareta WO säger
17 augusti 2016 – 11:15Tack biskop Ragnar!
För klarsynthet, klokhet, perspektiv och Jesus och hans blick i fokus. För oss.
Rolf Larsson säger
17 augusti 2016 – 08:38Den som bär sitt kors och visar sin identitet som kristen polariserar inte. Tvärtom är det nödvändigt för samtalet med andra trosuppfattningar att man är trygg i sin egen identitet. Vacklande kristen identitet gagnar ingen.
Kerstin Pilblad säger
17 augusti 2016 – 06:56Tack, biskop Ragnar! Du sätter fingret på den springande punkten. Äntligen en klok röst i en snedvriden debatt!
Madeleine säger
17 augusti 2016 – 06:48Tack Ragnar, hoppas att Johanna blivit kontaktad o erbjuden ett samtal med sin stiftsbiskop. Denna debatt har kostat svenska kyrkan ett stort förtroende kapital.
Carin önnestam säger
17 augusti 2016 – 05:45Tack för din klargörande blogg! Jag är ofta i det invandrartäta Skärholmen. Här är det många som bär kors synligt. Jag har prata med några kvinnor om detta. För dem betyder korset att Jesus stod upp för dem när han i Johannesevangeliet påpekade att den som är utan skuld skall kasta första stenen mot den kvinna, som dömdes att stenas till döds för att hon bejakat sin kärlek. För dessa kvinnor dog Jesus för dem, för att de fritt skulle få vilja vem de ville liva tillsammans med. Detta har helt kommit bort i debatten
Leif Nordlander säger
17 augusti 2016 – 05:12Tack för ett ord i rättan tid! All välsignelse.
Joakim Wohlfeil säger
16 augusti 2016 – 11:25Om man som utomstående kristen (är medlem i en frikyrka och alltså inte medlem i just Svenska kyrkan) kan få göra en reflexion så står man mållös inför den märkliga striden om korset. Framför allt att så många icke-kristna kastar sig in i debatten och talar om för oss som är kristna vad våra kors betyder.
Själv började jag bära ett kors i en halskedja när jag som tonåring blev frälst och döpte mig som ett tecken på vad Jesus Kristus gjort för mig. Jag har alltid tänkt att det är den främsta anledningen att vi som kristna bär kors, nästan alla mina vänner som har ett kors på sig gör det också som ett tecken på att man är frälst i Jesu Kristi namn. Det märkliga i den debatt s om nu pågår är att jag inte sett någon av initiativtagarna till mitt kors kampanjen, eller faktiskt dess kritiker som påminner om den viktigaste av alla anledningar att bära ett kors, nämligen att Jesus dog och uppstod för vår frälsning.
Kan inte en del av problemet vara att så fort någon vill använda korset som "varumärke" för en politisk agenda, oavsett med gott eller ont syfte så uppstår en infekterad debatt vem som har rätten till korset som politisk symbol?
Jag har i många år engagerat mig för och med förföljda kristna, långt innan det blev en dagspolitisk fråga som idag (exempelvis bakom järnridån i gamla östblocket, I Afrika och i mellanöstern). Jag är helt säker på att detta var rättfärdigt och viktigt. Men jag är osäker om det hade uppskattats sätta korset som nån slags "varumärke" på det arbetet mer är att visa på vad korset innebär genom vår kristna tro och gärning.
jag tycker din medarbetare Mats verkar mycket klok som påpekat att korset varken är ett vapen eller nån vi skall gömma, men kanske vi också skall påminna att de flesta kristna bär sitt kors för en kampanj som är 2000 år äldre än Facebook och Twitter och förkunnar "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv"
Även om jag inte är medlem så ber jag om Guds välsignelse för både Svenska Kyrkan och alla er som jobbar där //Joakim
Eva svarar
18 augusti 2024 – 11:16Hej Joakim,
tack för ditt inlägg! Som varm ekumen och medlem och aktiv sedan länge i Sv Kyrkan (på senaste tid dock med sorg och stor tvekan om medlemskapets fortsättning tyvärr,) är jag glad att läsa dina reflektioner.
Men jag tycker inte att det stämmer att Mittkors-kampanjens grundare inte uttryckt sin intention med gruppen tillräckligt tydligt. Kanske talar de inte om Jesu kors och uppståndelse, som du önskar, men här är de för mig tydliga nog. Saxat ur sidans starttext:
+ Mitt Kors #mittkors vill ta ställning för världens förföljda kristna genom att öppet och med stolthet bära korset runt halsen i vår vardag.
+ Korset är hoppets, kärlekens och nådens tecken, ett tyst motstånd mot mörker och våld.
Frid! Och tack för ditt inlägg biskop Ragnar, skulle vara fint att se ditt kort på sidan också! Idag kom biskop Mogren med.
Allt gott!
Ann-Sofi Furegård Sandberg säger
16 augusti 2016 – 10:48Tack, biskop Ragnar!
Inger säger
16 augusti 2016 – 09:53Säkert har det inte undgått dig att kyrkans högsta ledning tagit bort korsen i kyrkorum, enbart för att göra muslimer till lags. Det är förvånande att du inte förhåller dig kritisk till detta och inser att det är tillräckligt skäl att utträda.
Rebellas andra svarar
17 augusti 2024 – 11:16Inger, apropå denna moderna skröna rekommenderar jag min egen text ”Osanna saker som folk säger om Svenska kyrkan” (rätt långt ner i texten)
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/08/11/osanna-saker-som-folk-sager-om-svenska-kyrkan/
Biskop Ragnar svarar
17 augusti 2024 – 11:16Det är helt enkelt inte sant. Med vänlig hälsning +Ragnar
Peter H Stjerndorff säger
16 augusti 2016 – 09:53Tack biskop Ragnar för detta inlägg om korset. De inlägg som jag läst i tidningar och sociala media de senaste dagarna har gjort mig mycket nedstämd. Det har gällt såväl innehåll som tonläge. Mitt i ett oandligt mörker blir ditt inlägg lik en andlig soluppgång. Nu känns det roligt att vara präst i ditt stift.
Rolf Eriksson säger
16 augusti 2016 – 09:23Tack för dessa kloka och försonande ord. Som medlem och förtroendevald i en församling har jag väntat på dem. Samtidigt så borde ju även ärkebiskopen nu snart ta till orda. Samt kanske först hålla vissa interna samtal. Det är många som väntar.
StaffanW säger
16 augusti 2016 – 09:09Underbart fint inlägg - ord i rättan tid.
Låt det bli starten för att vi kristna börjar arbeta med och för varandra - inte mot.
Enade vi stå, söndrade vi falla!
Peter Träisk säger
16 augusti 2016 – 09:01Tack biskop Ragnar
Den senaste tidens skriverier i frågan har ökat på sorgen över hur det är ställt med oss i kyrkan och i vår samvärld med för den delen. Det du skriver här andas av hängiven klok värme. Tack
Daniel Andrén säger
16 augusti 2016 – 08:39Äntligen! Tack!
Hälsningar från ett varmt kroatien!
/Daniel
Peter säger
16 augusti 2016 – 08:10Den polariserande debatten kommer väl huvudsakligen från Kyrkans hus i Uppsala. Med visst eldunderstöd av Göran Rosenberg och någon pressmänniska från internationella sammanhang.
Men att läget är utomordentligt allvarligt för Svenska kyrkan är helt uppenbert. Misstag på misstag har skett de senaste åren. I stort och smått.
Biskop Ragnar svarar
17 augusti 2024 – 11:16Det krävs två för att dansa tango. Detsamma gäller för att polarisera.