Jesus sade: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta (Joh 6:35).

Budskapet från Midfastosöndagen har jag tagit till mig och reflekterat över på ett nytt sätt under veckan. Det ger också en ingång till Marie Bebådelsedag. Jesus berättar om vem han är och de livsmöjligheter han ger. Orden visar på det existentiellt avgörande för en människa.

Brödet är basföda. Så var det på Jesu tid, så är det fortfarande i de flesta länder. I vårt land gällde det också fram till det moderna välfärdssamhället. Jesus anknyter till att varje människa behöver brödet, men han kvalificerar det och ger det en betydelse som öppnar upp för mer än det dagliga brödet. ”Jag är livets bröd.” Jesus kommer med brödet från Gud. Det är brödet för dagen som kommer, som det står i översättningen av Herrens bön i Bibel 2000. Det är det eskatologiska brödet, det bröd som ger evigt liv. Jesus ger Livets bröd. Tar vi emot det brödet, måste vi bry oss om att alla människor har bröd för dagen.
Hungern hör till att vara människa. Den är inte ond utan är vår drivkraft till att söka föda. Svälten är däremot förfärande ond, eftersom den innebär att hungern inte kan stillas. Så är det för alltför många på vår jord. Och så behöver det inte vara om vi delar jordens resurser.

Den hunger Jesus talar om går djupare. Det är en existentiell hunger som han stillar. När jag nu lyssnar till hans ord stannar jag inför att det är nödvändigt att jag kommer till honom för att jag aldrig ska hungra.

Det är annorlunda med den törst som Jesus stillar. Det bygger på att jag tror på honom. Törsten gäller livets källa, dvs. att få kontakt med livets ursprung, mening och mål. Relationen till Gud ska helas så att jag aldrig någonsin törstar. Jesus handlar med mig av nåd, tron på honom helar.

Mina tankar går vidare till den heliga måltiden, där Jesus ger sig själv till oss som Livets bröd. Då stillas vår existentiella hunger och törst. Måltiden är ett tecken för den himmelska måltid då all mänsklig hunger och törst upphör. Måltiden är samtidigt ett tecken för vår kallelse att dela brödet med alla människor på vår jord. Det vi tar emot av nåd, delar vi med andra.

Så gjorde Jungfru Maria. Hon sa ja till Guds vilja med hennes liv. Hon satte tillit till att ingenting är omöjligt för Gud. Det uppdrag hon gick in i gjorde skillnad.

Låt din vilja ske. Amen

Det finns en risk att kyrkan blir alltmer marginaliserad i en sektor av samhället och kristen tro avdelas för en avskild andlig sfär i våra liv. Det ligger en avgörande utmaning i att kyrkan ska förkroppsligas också utanför kyrkorum, församlingslokaler och de privata rummen. Kyrkan är sänd att dela tro och liv som ett redskap för Guds mission i världen.

Det värsta som kan hända är att Gud hamnar i en undanskymd men måhända trygg vrå i våra egna liv, i en annan värld än den vi dagligen lever i. Alltför många tycks uppfatta det så att Gud inte har en relation till dem utan endast till vissa utvalda, ”religiösa” människor. För andra är Gud bara relevant för vissa områden i livet. Kristen tro verkar handla om något annat än livet som helhet, i dess olika livsformer. Kontakt med Gud får vi i en andlig sfär som blir individuell och privat. I den sociala sfären är inte Gud verksam, den blir vårt eget mänskliga ansvarsområde. Det här stämmer illa med det glada budskapet som berättar hur Gud blir människa, försonar och föder nytt liv.

Gud knackar på dörren till alla rum i våra liv. Självklart är det så. Gud skapade oss till sin avbild, till att bli lika Gud. Vi är födda med längtan efter

vårt ursprung som också är vårt mål. I Gud finns också meningen med livet. Vi hör samman och är kallade att vara Guds medarbetare i skapelsen.

En grupp medarbetare från Uppsala har varit på vänstiftsresa till Cardiff som är huvudstad i Llandaffs stift och Wales. I katedralen förnyade vi avtalet för fem år. Ledarskapet i kyrka och församling stod på agendan för tre dagars seminarium. Det var särskilt inspirerande att ta del Llandaffs stift teologiskt djupt förankrade och utåtriktade program för förnyelse: Seven sacred spaces, i översättning ungefär Sju helgade rum. Det handlar om rum med rymd där Gud handlar. Det som sker i de rummen helgas efter Guds vilja, så som brödet och vinet i nattvarden blir bärare av Kristus till oss.

De sju rummen är hämtade från klostrens värld. I dem kan något hända med livsavgörande betydelse. Människan kommer i kontakt med Gud så att Guds vilja kan ske. På hemsidan för the Church in Wales finns mer information om rummen och det som de är till för: http://llandaff.churchinwales.org.uk/mission/7ss. De heliga rummen kan vi använda som en lins att se igenom personligt, i församlingen och i det vidare samhället som en andlig hälsokontroll och inspiration.

Ett av rummen är Trädgården, som är till för att arbeta i. Där kan vi dela och tillämpa vår tro i det vi gör tillsammans med andra. Vi besökte en trädgård intill en kyrka. Den skapas av utsatta människor med olika funktionshinder som själva planterar, vattnar och sköter plantor som de valt. Växterna, träden och miljön vittnade om många. Vi fick höra berättelsen om en autistisk pojke som vid första besöket hade ställt i ett hörn med bortvänt ansikte. Ett år senare visade han stolt några besökare runt i trädgården så att de fick se allt som skapats på denna plats som en gång var en avstjälpningsplats för skräp. Vid studiebesöken fick vi gå in i flera helgade och helgande rum.

På söndag samlas vi kring livets bröd i ett av de helgade rummen. Jesus är det bröd som stillar vår andliga hunger och ger oss kraft att leva. Nattvardens bröd som räcker till alla är samtidigt ett tecken för det bröd som alla människor behöver och har rätt till. Det är viktigt att se sambandet mellan det gudomliga och det dagliga brödet.