Något av det värsta som kan hända en människa är att sluta drömma om en bättre framtid. Utan hopp förtvinar vi och reduceras till överlevare. I värsta fall orkar vi inte leva. En vision är en positiv bild av den framtid vi vill nå. Den bär oss framåt.

Något av det värsta som kan hända ett samhälle är att det förlorar visionen om ett bättre samhälle med mänsklig värdighet för alla. Än värre är det när människor i praktiken utestängs från den möjligheten. Så var det för Nelson Mandela och den svarta befolkningen under apartheid i Sydafrika. Situationen blev alltmer ohållbar och så svår efter massakern i Sharpeville 1960 , att den unge advokaten Mandela kände sig tvungen att gå in för väpnat motstånd. Han som nu för oss förkroppsligar försoning såg då ingen annan möjlighet att försvara den svarta befolkningsmajoriteten, som hölls nere genom rasåtskillnad, förnedring och våld.

Nelson Mandela dömdes till livstid. Röstbäraren för en bättre framtid skulle oskadliggöras genom att placeras i fängelse, oåtkomlig på en ö, Robin Island, i 18 år. Det blev sammanlagt 27 långa år. Hans röst tystnade inte, den talade genom frånvaron. Så släpptes han ut och tog inte avstånd från att använda våld i en utsatt situation. Men han delade sin vision om försoning, som burit honom sedan unga år. Det som avgjorde hans vägval var förmodligen den förändrade samhällssituationen, där det fanns ett spirande hopp om förändring.

Så blir han en ikon för försoning men betraktar aldrig sig själv som en sådan. Han helar relationer och fördjupar delaktighet utan att använda våld eller bli korrumperad. Avgörande för försoningen i det sydafrikanska samhället blev att sanningen fick lägga grunden för den. Utan sanning finns plågorna från det förgångna kvar obearbetade, och försoningen tränger inte ner under ytan.  

Mandela delade visionen om försoning genom sina ord och handlingar. Ännu är inte visionen förverkligad. Men han har visat vägen för oss, och hoppet lever.

Längtan efter försoning är allmänmänsklig. Jag tror att Gud har lagt den i våra hjärtan. Försoningen är också centrum i kristen tro, som kretsar kring att Gud genom Jesus Kristus försonar världen. Den är universell och har bäring på livets alla områden.

Där försoning råder, är Guds rike närvarande. Där sker Guds vilja. Jesus bar det riket i sin person. Nelson Mandela och andra försoningsmänniskor låter Guds rike bli synligt mitt ibland oss som tecken för den stora försoningens dag.

Så visionen om försoning bär hoppet om Guds rike. Försoning är en gåva som vi ständigt behöver ta emot och ge vidare. Då bär den våra liv. Det gör skillnad.