Under det nordiska biskopsmötet på Lofoten gav forskningsdirektorn vid det norska polarinstitutet på Svalbard Kim Holmén en överblick över läget när det gäller klimatförändringarna. Om jag jämför med det jag fick höra för drygt sex år framstår det han berättade om utsläppen och den globala uppvärmningen som än mer alarmerande. Hur någon kan förneka att detta är en katastrofal utveckling är en gåta. Och att inte mer görs är en moralisk skandal.  

Om vi tar del av långtidsstatistiken från 1900-talets början blir det tydligt. Det finns en naturlig variation men förändringarna accelererar, särskilt de senaste femton åren. Ekosystemen, jordbruket och infrastrukturen påverkas. De värsta prognosmodellerna har överträffats i verkligheten. Priset för det som sker kommer att betalas av kommande generationer även om utsläppen direkt minskas drastiskt.

Människan har skapat klimatkrisen. Nu är det nödvändigt med anpassning till förändrade livsvillkor och införande av radikala åtgärder. Utmaningen är global, nationell och lokal. Den gäller varje enskild människa, som både är beroende och bidrar till helheten.

Det här har med vår gudsrelation att göra. Det är en överlevnadsfråga för Guds skapelse, och vi är Guds medarbetare och förvaltare av skapelsen. Det handlar om vårt ansvar för relationerna. De mest utsatta runt vår jord kan inte värja sig; de har vi ett särskilt ansvar för.

En utveckling i rätt riktning måste till. Det räcker inte med ny teknologi. En etik där det gemensamma och långsiktiga står i fokus och en moral som får konsekvenser behövs. När det kortsiktiga, som inte kostar pengar eller kräver att den enskilde avstår från något, belönas i allmänna val, bör kyrkan påminna om behoven av långsiktiga åtgärder för skapelsens överlevnad.

Ur ett manifest – en hustavla – från en konferens i Trondheim 2001 om etik och förvaltning av naturen hämtar jag två budskap som kopplar överlevnadsfrågorna till gudsrelationen:

”Människa, du som har kunskap om gott och ont, ta ditt ansvar!

”Människa, du som har makt att ödelägga jordens väv, du är kallad till ett liv i försoning!”