Något i en predikan fick mig att fråga om Svenska Kyrkan tror på änglar,
och om jag minns rätt så var svaret nej.

Länge föreföll mig änglar både osannolika och ointressanta. Men så en dag
tänkte jag på vad som sades var sund, kristen lära. Nämligen att människan
vid sidan av djuren var de enda av Gud skapade varelserna. Nej, tänkte jag,
de måste finnas myriader av varelser där ute i kosmos. Och så var de
inte längre så osannolika, änglarna.

Enligt en katolsk dogmatik, som jag har, får varje människa en skyddsängel
i dopet. Och i en ortodox bönbok vänder man sig i sin morgonbön till sin
egen skyddsängel.

Numera ber jag alltid i min morgonbön om Guds änglars beskydd för mig
och min familj och slutar min morgonbön med orden:
”Herre, jag tar emot Ditt ljus och Din frid, och ber om Ditt och Dina heliga
änglars beskydd av oss alla”.