2022

Gud, din stilla, starka makt

Det finns tider… Och så finns det andra tider…

Det fanns en tid, då jag insåg att gamla föräldrar och barnbarn
inte var en idealisk kombination. Särskilt som jag inte bodde i
samma stad som någon av dem. Men det gick, även om det inte blev tid och ork över till annat jag ville göra.

Nu är jag själv hunnen till en ålder, då jag har både barnbarn
och barnbarnsbarn. Nu har jag åtskilligt med tid. Men inte den
ork, som behövs för att göra något meningsfullt med all denna
tid. Så det blir timmar och en och annan dag, som är ganska
trista, om jag skall vara ärlig.

Så fick jag en tanke..

Så slogs jag av en tanke häromdagen. Kan man inte göra
något meningsfullt av alla dessa timmar.
Kan hon inte fylla dessa timmar med bön, tänker någon.
Att hon inte förstått det!
Men jag är inte en bönemänniska på det sättet. Kanske, om
jag var medlem i någon klostergemenskap. Men det är jag
inte.

O Gud, din stilla, starka makt

Kanske tänker då Gud, att nu är det dags att ge henne en
liten fingervisning. För en hymn rinner då upp i mitt minne.
”O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt..”

Det är en fornkristen hymn som Anders Frostensson översatt
och tolkat. I vår svenska psalmbok finns många psalmer
av hans hand. Han var en benådad diktare, där text och rytm
kommer på ett självklar sätt. Vilket endast en begåvad diktare
kan.

O Gud, din stilla, starka makt
i tidens tysta gång du lagt,
där gryning tänds kring bergens krans,
där solen står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss. Led oss där vi går.
Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid.

Och i detta vilar jag. Stundtals påminner jag mig detta:
”O Gud din stilla, starka makt…” Och övar mig på att vila
i detta. Så får vi se vad det leder till.

Not. Hymnen finns i Tidebönsboken, Libris förlag.
Tisdag under dagen, första veckan.










När något skall bestämmas

Vi gjorde en gång ett personlighetstest, min man och jag.
Ett ganska så komplicerat sådant med massor av frågor
att besvara.
Det visade sig att det fanns en väsentlig skillnad mellan oss
båda. Det gällde det som står i rubriken, nämligen när något
skulle bestämmas.
Min man föredrog då att vänta att bestämma sig, så långt det var möjligt. Medan jag själv ville bestämma mig så fort
det var möjligt, och tyckte det var jobbigt att vänta.

Tänker på detta, därför att jag nu har något mycket viktigt
som jag vill ta tag i. Men jag måste invänta den person som
skall hjälpa mig med detta.

Då erinrar jag mig en psalm, en gammal, fornkristen hymn.
”O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt. —-
Var med oss. Led oss där vi går. Vår dag är din.
Din dag är vår. ” (1)

Och i detta får mitt otåliga jag vila.

1. Tidebönsboken. Libris förlag. 2004
Hymnen finns torsdagen under dagen, första veckan.
”Rector potens, verax Deus”, svensk översättning, A. Frostenson

Bed genom mig!

Jag har något mycket viktigt att be för. Någon som jag skall be
för just idag.
Tänker på detta, när jag sätter mig att be morgonbön. Och detta är så viktigt att jag utbrister: ”Bed genom mig, Herre!”

Nej, svarar Herren, men nu ber vi tillsammans! Och då försöker
jag, och börjar min morgonbön.
”Herre, jag kommer inför Dig. Jag går in under Ditt beskydd,
och ber om Ditt och Dina heliga änglars beskydd för mig
och min familj, och särskilt för — ”

Synergism

Synergism kallas detta med ett fint namn. Samverkan.
Samverkan mellan Gud och människa.
Av någon outgrundlig anledning är vi skapade så. Och detta
kan vi inte smita undan. Detta gäller hela den jord som
vi är satta på. Att förvalta tillsamman med Gud.
Och ibland be för.

Gud, vem är du?

Kan vi föreställa oss Gud?
Och är det ens önskvärt?
Bibeln har dock en hel del utsagor om Gud. Som detta:

”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila
vid lugna vatten”. (1)

Icke-vetandets moln

Men ibland står alla våra föreställningar om Gud i vägen.
Båda våra medvetna och våra omedvetna. Både våra
sanna och våra falska.

Jag skrev tidigare om en gammal engelsk skrift från 1300-talet
som heter ”The Cloud of Unknowing”. Där är bokens budskap:
Släpp det du vet om Gud, lämna det bakom dig och gå honom
till mötes icke-vetande.
”Jag väljer för min kärlek det som jag inte kan föreställa mig
med tanken”. (2)

Pröva på att be

Ibland är det svårt att be. Och kanske har du aldrig gjort det
tidigare.
Vänd dig utåt, mot alltet, mot universum. Därute finns någon
som vill dig väl.
Bara detta. Bli kvar i detta. Pröva, kanske nu, kanske en annan
gång, att säga något åt denne som vill dig väl. Krångla
inte till det.
Säg något, kanske en önskan, kanske en protest. Kanske
en fråga. Vänta.

Att vara inför Gud.

Att vara inför Gud. Inte söka mystiken. Det är mystik nog
att vara inför Gud.

Noter
1, Psaltaren 23.1
2. The Cloud of Unknowing. Merchant Books. Second Edition.
Boken finns i svensk översättning. ”Molnet” Adlibris.
Citatet här är från den engelska utgåvan, sidan 25




Nya himlar och en ny jord

Klimatkris – Klimatkatastrof

Ibland behöver vi sätta ord på en företeelse för att den skall bli
lättare att hantera. Och kanske också för att besvärja den.
Ett sådant ord är ”klimatkrisen”, fastän det hade varit mer rätt att
tala om ”klimatkatastrofen”.

Det finns ord och utsagor i bibeln, både i Gamla och Nya Testamentet, som jag under årens lopp läst med förundran.
Ord, som jag ibland återkommer till, ord som på sätt och vis
är trösterika.
Ord,, som nu när vi lever med klimatkatastrofen, får en
profetisk aktualitet.

En ny himmel och en ny jord

Hos profeten Jesaja säger Gud, ”Nu skapar jag en ny himmel och
en ny jord”. (1)
Tydligen har man läst och lyssnat på detta, för i Andra
Petrusbrevet i Nya Testamentet kan vi läsa, ”Men efter hans
löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet
bor” (2)

Allt dyrbart och härligt som folken äger

Själv tar jag fasta på vad som sägs i Uppenbarelseboken om en
ny himmel och en ny jord.
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord… Och jag såg den
heliga staden… komma ner från himlen” (3)
Och i slutet på detta kapitel står det, ”Och allt dyrbart och
härligt som folken äger skall föras dit”. (4)

Håll ut

”Allt dyrbart och härligt”, alla djur och all natur, allt det som vi nu i all raskare fart håller på att förstöra.
Men håll ut, vill jag säga till alla djur i havet och på land, och till hela denna plågade planet.
Håll ut i väntan på den nya jorden!

Noter
1. Jesaja 65.17. Se också 66.22
2. Andra Petrusbrevet 3.13
3. Uppenbarelseboken 21:1-2
4. Uppenbarelseboken 21.26



Invändningar

Det är många år sedan jag en gång bestämde mig för kristen tro. (Eller hur man nu skall uttrycka det.) Men jag har betydligt fler invändningar nu. Invändningar direkt mot Gud.

Hur kan man skapa en individ som nästan omedelbart börjar synda?
Och sedan skall denna individ, ja, sedan skall vi vända oss till dig, Gud och be om förlåtelse.
Ja, jag vet att du har gjort allt du kunnat för att reda ut det här.
Till och med har du offrat din egen Son.

Född utanför Paradiset

Så minns jag att jag faktiskt tänkt och skrivit om det för länge sedan i en liten bok som Verbum tryckte och gav ut för att ha till bokbord. Och jag letar upp boken, ”Född utanför paradiset” (1)

Det här var vid en tidpunkt då jag, för att uttrycka det lite försiktigt, inte var sams med Gud. liksom en gång Job
”vände jag mig mot Gud och fann att jag hatade honom” (2) För Job kom det till sist en vändpunkt ”men själv förmådde
jag inte förlåta” (3).

Men till sist framträdde ett slags sammanhang för mig (4).
”I detta såg jag Gud som skapat människan och alla änglaväsen
och skapat dem till fria varelser.” ”Gud kunde ha nöjt sig med
att skapa något mindre än fria varelser, men gjorde det inte utan
skapade fria varelser.. som varken kan göras goda genom tvång
eller av någon annan göras vuxna och mogna” .
”Därför fann jag till sist ingen annan än Gud att anklaga och göra
ansvarig. Var det nödvändigt med skapelsen? Var du Gud, tvungen att så flöda över av kärlek och längtan efter medbröder
att du skapade oss som fria varelser och Dina gelikar med allt
vad det innebar av risk och fara” (4)

Att förlåta Gud

”Gud skapade oss stora nog att vara fria varelser och krävde av
oss att vi skulle vara villiga att vara med och betala priset, om
det gick snett. Och kanske är detta det största förtroende som Gud givit människan” (5)
Och till sist kunde jag förlåta Gud. ”Jag kunde inse att bakom
allting och som yttersta orsak fanns detta med Guds skapande
kärlek och de skapade människornas frihet, och det var jag
tvungen att förlåta Gud”. (6)

1. Anna-Stina Ellverson Född utanför paradiset, Verbum 1985
2. sidan 18 3. sidan 19 4. sidan 19 5. sidan 20 6. sidan 21









Det går bakåt!

Det går bakåt! Ingen tvekan om det!
I viss mån är det dessvärre naturligt, och vi börjar med det.

När man blir äldre och ju mer man tränger in i trons värld, så blir man
vartefter allt mer medveten om sina fel och brister. Och om det man
måste kalla synd.

För tillfälligt är det till och med så att jag drar mig för att sätta mig för
att be morgonbön. Har jag rätt inställning frågar jag mig. Kan jag komma inför Gud så här?
Naturligtvis inte! Och samtidigt – naturligtvis!

Som så många gånger förr är jag tacksam över vad den Ortodoxa Kyrkan har att säga. ”Bönens frukt är inte värme och sötma utan Gudsfruktan och
förkrosselse.”
”The principle fruit of prayer is not warmth and sweetness, but fear of God
and contrition.” (not 1)
Den som säger detta är Theophan Eremiten. Och på ett annat ställe säger
han, att så småningom ”uppstår denna Gudsfruktan, detta att stå inför
Gud med bävan.” (not 2)

Jag är tacksam över detta, för det ger mig uppmuntran och säger mig
att jag inte alldeles är på fel väg.
Men jag är också tacksam över att tillhöra en kyrka, som kallar sig
luthersk. Efter Luther, som så småningom insåg och upptäckte detta:
Nåd utöver nåd!

Så förlitar vi oss på dem som gått före. Tacksamma över att de lämnat
spår för oss att följa.

Not 1 och 2
Theophan the Recluse i boken
The art of prayer. Faber and Faber 1966
sidorna 131 och 163

Att be med Psaltaren

Tack och lov för Psaltaren. Så mycket av det som står där kan man stämma in i. Och mycket av det som står där ger ord för det man känner och skulle
vilja säga. Där finns ord för både lovsång och förtvivlan.
Och man kan känna tacksamhet mot de människor som står bakom
allt detta. Vilka var de? Och vilka erfarenheter handlar det om?

Själv använder jag den svenska Tidebönsboken från 2004 (not 1)
De texter som återges här är från den boken. Oftast från Aftonbönen
men ibland också från Bön under dagen.

Må Herren svara dig på nödens dag —
må han ge dig vad du önskar, och låta dina planer lyckas.
Psalm 20

Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?
Ty han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag.
Psalm 27

Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet.
Psalm 30

Visa mig Herre dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet.
Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje.
Psalm 119


Herre, låt mig få del av din kärlek och den räddning du lovat mig-
I frihet kan jag vandra, ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
Psalm 119

Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa var inte stum! Svara mig inte
med tystnad!
Psalm 28

Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop. Han ställde mig på fast mark, mina steg
gjorde han trygga.
Psalm 40

Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning.
Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt,
Min starka klippa.
Psalm 62

Not 1 Tidebönsboken 2004. Libris Förlag






















Pandemins följder

På sistone har jag lyssnat på några, som talat om hur de påverkats av
pandemin och den isolering den medfört.
En av dem är en kvinna i England, som på YouTube berättar om hur hon
blivit ängslig och oföretagsam på ett sätt, som är mycket olikt henne.
På Youtube kan man som tittare kommentera det man ser och lyssnar till.
Någon tackar nu henne och flera skriver att de känt likadant. Och någon
annan lovar att be för henne.

Östtyskland

Medan Tyskland ännu var delat var vi några dagar i Östtyskland dit vi
kom med bilfärja från Sverige. Det som mötte oss där var beklämmande.
Överallt skulle man inrätta sig i ledet och snällt stå i kö, även när det
inte alls behövdes. På hotellet bodde många öst-tyskar. När man gick
ner till matsalen för att äta frukost skulle man stå i kö, tills någon
behagade släppa in en. Vi gick för att äta lunch på en liten servering.
Samma sak där.
På slutet behövde vi göra oss av med valuta, som inte gick att växla in
senare. Vi gick in i en affär där det stod vackra plåtburkar med kex och
kakor. Jag tog en för att sedan ställa mig i kö till kassan. Aj, aj! Så gör
man inte! Ställ genast tillbaka den igen!

Hur blir människor som lever under sådana omständigheter?
Psaltaren har en kommentar till detta.
”De ödmjukas längtan, hör du Herre. Du gör deras hjärtan ståndaktiga,
du låter ditt öra ge akt för att skaffa den faderlöse och förtryckte
rätt så att människor, komna av jord, ej längre vållar skräck.”
Ps 10: 17-18 gamla översättningen.

När vi skulle vidare körde vi mot den strängt bevakade gränsen mot
Väst-Tyskland. Vid passkontrollen undersökte de bilarna noga
för att kolla att ingen var gömd där. De gick in med speglar under
bilarna och kollade även bensintanken. De som gjorde det var en
man och en kvinna. De hade roligt och skämtade. Och kontrasten
mellan vad de höll på med och deras skämtande var förfärlig. Just
förfärlig .

Klimatkrisen

Det som händer med klimatet är den värsta extra-ordinära omständighet vi människor någonsin levt under. Första pandemin
och nu kriget i Ukraina har dock gjort att klimatkrisen kommit att
överskuggas. Vad skulle vi svara om någon om hundra år, ja kanske
bara om femtio år, frågade oss vad vi tänkte på när jordens
temperatur steg och människor liksom djur skadades.
Ja, vad skulle vi svara?

En ny himmel och en ny jord

Det finns några bibelställen som jag ibland återkommer till, både i
Gamla och Nya Testamentet.
I profeten Jesajas bok säger Gud, ”Nu skapar jag en ny himmel och en
ny jord” Jes 65:17. Andra Petrusbrevet följer upp detta och säger:
”Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där
rättfärdighet bor” 2a Petrusbrevet 3:13.
Även i Uppenbarelseboken talas det om ”en ny himmel och en ny jord”
och att ”allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit”.
Uppb 21:5 och 21: 26.

Ja, till det dyrbara och härliga hör förstås både djur och växter.
Så vänta, säger vi till djuren och växterna, och till dem som vi
människor i oförstånd utrotat, vänta, det kommer en ny jord!
Amen




Ökenfädernas Tänkespråk

I föregående avsnitt, under rubriken ”Ora el labora”, skrev jag om ökenfäderna och deras tänkespråk. De var män, men också några kvinnor
som på 200-talet gav sig ut i öknarna i Egypten och Palestina. Här levde
de till en början som eremiter, men senare också i klostergemenskaper.

Ökenfädernas Tänkespråk

En del av deras råd och anvisningar finns utgivna på svenska i boken Ökenfädernas Tänkespråk. Den har en lång inledning av Helladius Siljanus,
en munk i den Ortodoxa kyrkan. När jag första gången läste vad han
skrev, tyckte jag att han bitvis var lite väl entusiastisk med tanke på
bokens innehåll.
”Här döljer sig en oerhörd livsrikedom, en tjusande andlig skönhet,
och en spiritualitet som är djupt förankrad i evangeliet. Det är inte
utan att läsaren ibland för tårar i ögonen..” (not1)
Men efter att ha fortsatt läsa dessa tänkespråk är jag böjd att hålla med.

Vad Jesus säger

Dock, det är fortfarande inte någon lättsam läsning. Så jag tänker att nu
skall jag gå till evangelierna och trösta mig med vad Jesus säger.
Och därmed balansera vad ökenfäderna säger.
Jesus säger ju, ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall
skänka er vila” Men han fortsätter, ”Ta på er mitt ok— Mitt ok är
skonsamt, och min börda är lätt”. (Matteus 11. 28-30)
Vad menar han nu med detta? Hans ok?

Det finns en radikalitet i mycket av det Jesus säger. Men ofta har vi läst
dessa texter så många gånger att vi blivit avtrubbade.
”Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta
på kroppen.” ”… er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.
Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få detta andra
också”. (Matteus 6.25 och 31-33)

”En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be”. En av hans
lärjungar sade då ”Herre, lär oss att be”. Jesus sade då, ”Be, så skall
ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas”.
(Lukas 11. 1 och 9)

Följa Jesus steg för steg

Om man bestämmer sig för att följa Jesus, så får man göra det steg för steg.

Ett steg i taget. De första lärjungarna som Jesus kallade, visste de vad detta skulle leda till? Antagligen inte. Bland dem fanns Thomas och Petrus. Tack och lov för dem! Thomas, han som kallas tvivlaren, vilket kanske inte är rätta benämningen på någon som inte nöjde sig med hörsägner. Honom kom Jesus till mötes. (Lukas 20. 24-29). Där finns också Petrus, han som tre gånger förnekade Jesus. Men som senare blev ledare för den första församlingen. Satsa inte på någon som har misslyckats, har någon sagt. Kanske skulle Jesus titta lite spefullt på denne och lugnt säga, jaså, säger du det!