Vi gjorde en gång ett personlighetstest, min man och jag.
Ett ganska så komplicerat sådant med massor av frågor
att besvara.
Det visade sig att det fanns en väsentlig skillnad mellan oss
båda. Det gällde det som står i rubriken, nämligen när något
skulle bestämmas.
Min man föredrog då att vänta att bestämma sig, så långt det var möjligt. Medan jag själv ville bestämma mig så fort
det var möjligt, och tyckte det var jobbigt att vänta.

Tänker på detta, därför att jag nu har något mycket viktigt
som jag vill ta tag i. Men jag måste invänta den person som
skall hjälpa mig med detta.

Då erinrar jag mig en psalm, en gammal, fornkristen hymn.
”O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt. —-
Var med oss. Led oss där vi går. Vår dag är din.
Din dag är vår. ” (1)

Och i detta får mitt otåliga jag vila.

1. Tidebönsboken. Libris förlag. 2004
Hymnen finns torsdagen under dagen, första veckan.
”Rector potens, verax Deus”, svensk översättning, A. Frostenson