I slutet av 70-talet fick vi besök av vänner från Grekland, familjen Scouteris. Constantine var en teolog och blev senare professor i Aten.

Vd den här tiden levde en grekisk ortodox prästmunk i Rättvik,
i anslutning till Stiftsgården och St Davidsgården. Han hette
Eusebios Vittis, men levde där under ett annan namn.
Så vitt jag kan förstå, ville man nu i Grekland att E. Vittis skulle
återvända till Grekland. Costas med familj reste nu upp till
Rättvik och en tid senare återvände E. Vittis till Grekland.

Det är intressant att läsa om hans liv. Han var lärjunge och
andligt barn till den helige Porfyrios av K. på Athos. (1)

Jag har nu en bok av Eusebios Vittis: Herre, lär oss att bedja.
(OBS Detta är inte den ”vanliga” boken om bönen. Snarare tvärtom)
I bokens inledning skriver han, ”Det följande har ursprungligen
skrivits under en period av ångest, i en återvändsgränd.” (2)

Bönen ”kan betraktas som det mest meningslösa — slöseri med
tid och kraft. Mänskligt sett är det så.” Men, ” i själva verket är
bönen växthuset där själen mognar”. ”Gud är solen. Själen som
står under Hans välgörande värme och ljus växer.”. (3)

”Bönen är en livsfunktion. Genom bön uttrycks personens eget liv. Samtidigt påverkas detta liv just av denna bön.”
”I bönen möter vi Gud själv står inför oss ansikte mot ansikte.
Det mänskliga jaget riktar sig mot det gudomliga Duet, den personliga Guden.” (4)

Till sist skriver han, ”Fader vår, jag är inte ensam”. Du har skänkt mig dina barn, mina syskon.” (5 ) ”O min Fader, giv att jag djupare inom mig må kunna känna denna verklighet, den att de
andra människorna är mina bröder och systrar. …Giv, älskade Fader, att mitt hjärta blir fullt av kärlek i Ditt namn.— Giv att denna kärlek.. blir allt mognare, djupare, äktare, verkligare,
mer praktisk, i gärningar och inte bara i ord.
Giv, att vi alla tillsammans får komma närmare Dig, vår allra mest älskade Himmelske Fader.” (6)

Eusebios Vittis, Herre, lär oss bedja! Bokförlaget Åsak, 1984
1 Athos, ett bergsområde i norra Grekland med flera munkkloster.
2. Sidan 7 3. Sidan 22 4. Sidan 37 5 . Sidan 100 6.. Sidan 101

Hur går det till när man bestämmer sig för något?
”Gud sade: Ljus, bli till. Och ljuset blev till.” Så tydligen hade Gud bestämt sig.

Vi, min man KG och jag gjorde en gång ett personlighetstest, ett ganska så komplicerad sådant. (1) Det visade sig att på flera
punkter var vi varandras motsatser. En sådan punkt gällde när
något skulle beslutas.
Ibland måste man vänta med ett beslut, för mig var det
jobbigt och det var skönt när beslutet äntligen var tagit. För min man var det tvärtom. Han väntade i det längsta med att bestämma sig, och medan han väntade var det skönt.

I Efesierbrevet kan vi läsa om Guds ”viljas hemlighet ..det beslut om Kristus, som han hade fattat från början och som skulle
genomföras när tiden var inne.” (2) En ”hemlighet som från
världens början varit dold hos Gud”. (3)
”Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom
kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald”.(4)
(OBS att det står om Guds vishet ”i hela dess mångfald”)

Och till sist: Genom Kristus Jesus ”och med den tillförsikt vi
hämtar ur tron på honom, kan vi frimodigt nalkas Gud”. (5)
Just detta är den uppmuntran vi behöver höra och veta för
att ”frimodigt” nalkas Gud. Stå inför honom och komma med
våra böner för oss själva och för andra.

1 Please Understand Me. D Keirsey och M Bates
2 Efesierbrevet 1:9
3 ” 3:9
4 ” 3:10
5 ” 3:12

Skall man åstadkomma något i sitt liv? Kanske, kanske inte.
Men man kan slarva bort det.
Jag läser en bok av någon, som var på god väg att göra det.
Han är från Skottland, vilket hörs på hans engelska. Nu hade han
bestämt sig för att cykla jorden runt. På en öde väg i det forna
Joguslavien kom en liten, övergiven kattunge. Och den här mannens liv förändrades radikalt.
(Nalas värld. Dean Nicholson. Man kan också se detta på
youtube 1bike1world)

För en del människor är det till sist en enda sak man vill göra.
Och så satsar man på detta, kosta vad det kosta vill.
För en del kan det handla om klosterliv, för andra om något helt annat. För sina närmaste och för sin omgivning kan man då bli
ganska jobbig.
Eller man vägrar att underkasta sig och lyda order. Och får plikta
för detta med sitt liv.

Men den lilla katten är just nu i Polen och blir ibland igenkänd
av beundrare.

Sorgens väg kan vara väldigt olika från människa till människa.
”Anteckningar under dagar av sorg” är en bok som jag just läst.
Den är skriven av C.S. Lewis, han med Narniaböckerna. (1)
Anteckningar som han gjorde månaderna efter att hans hustru
gått bort bort.

Min man Karl-Gunnar gick bort 2007 och jag frågar mig om jag
känner igen något av det som Lewis skriver. Ja, men endast
något. För Lewis verkar det mesta ha blivit upprivet och ifrågasatt. Särskilt hans tro på Gud och hur Gud är.

Han skriver, H:s död ”vilka skäl har den givit mig att tvivla på allt
jag trodde på.” Mitt hus var ett ”korthus”. ”Det har varit en inbillningstro som lekt med ofarliga brickor markerade Sjukdom, Lidande, Död och Ensamhet.” (2)
Och han fortsätter, ”Och var är nu Gud?” ”gå till honom när du
är i yttersta nöd — och vad finner du” En dörr som slår igenom mitt för näsan på dig, …Därefter tystnad.” (3)

Han skriver också att han inte kan prata med barnen om henne.
”De blir förlägna .. De bara önskar att jag skall sluta”. (4)
Folk, som han möter blir ”en aning besvärade.” ”En del smiter
helt enkelt”. (4)
På den punkten hade jag tur. Såsom vi råkade bo var jag omgiven av människor som arbetade inom såväl Kyrkan som
sjukvården. Människor som var vana att möta sörjande.

En kväll, ett par veckor före KGs död, fick vi veta att han var
ohjälpligt sjuk. Nästa dag var jag som bedövad, och den bedövningen fanns kvar till dagen efter hans begravning.
Barnen hade då lämnat mig och jag var ensam hemma.
DÅ insåg jag vad som hade hänt. Och jag satte handen för
munnen, för jag kände att ett skrik var på väg att komma ut.
Kanske gör den där bedövningen att vi kan ta itu med allt som
måste göras efter en olycka eller ett dödsfall.
Men efter detta dröjde det nästan ett år, innan jag kunde släppa fram sorgen utan att den dödade mig. För så kändes det.
1 C S Lewis Anteckningar under dagar av sorg. Libris förlag
2 sidorna 50 – 51
3 sidan 23
4 sidorna 26 – 27