Hurra, ungdomarna är tillbaka på stiftsgården – här är årets konfirmandgrupp från Uppsala pastorat!

För dig som har undrat är svaret ja. Stämningen på stiftsgården i Undersvik är densamma efter renovering och övertagande av ny operatör, bara betydligt fräschare.

– Det känns jättebra att vara tillbaka – vi har längtat och väntat. Jag har många fina minnen från oräkneliga gårdsbesök under åren och fast det ännu inte är helt klart så är det sig likt, fast mycket finare. Personalen från STF har varit mycket tillmötesgående och jag upplever att de vill lära känna oss och våra behov, uttrycker Matilda Oldeberg, präst i Uppsala pastorat.

Det är påskaftons morgon och jag har stämt träff med Matilda och hennes ungdomsgrupp som premiärgästar stiftsgården i Undersvik med sitt konfirmationsläger. Redan i entrén syns tecken på att gården har gått från att vara ett renoveringsobjekt till en besöksanläggning, genom högen av skor som ligger drällandes på hallmattan. Jag följer de milda tonerna från musik och glada röster upp mot övervåningen där jag hittar gänget i den solvarmt upplysta Uppsalahallen. Här råder kreativ aktivitet med limstift, glitter och paljetter som förvandlar strama bokomslag till personliga konstverk.

Pysselstund med pärlor och paljetter

– Du kommer mitt i pysselstunden när konfirmanderna dekorerar sina biblar, förklarar Matilda samtidigt som hon gör tummen upp till Sigge som stolt visar upp sin alldeles egna kreation.

Atmosfären är uppslupen och hemtam. Det är svårt att tro att de flesta av ungdomarna träffades för första gången för bara två dagar sedan – stämningen känns familjär och trygg, som den gör efter flera års vänskap.

– Så här brukar det vara på våra läger. Det går ganska snabbt från ett trevande främlingskap till att lära känna varandra, genom våra gruppövningar, samtal och så bor vi ju ihop, konstaterar Matilda.

Blindbock är en bra lära-känna-övning

Ryktet säger: det bästa lägret i Sverige

Uppsala pastorats konfirmationsläger i Undersvik är en tradition som har funnits i många år. Tidigare var det stiftet som stod som arrangör, men sedan en tid tillbaka har pastoratet tagit över ansvaret. Deltagandet på lägret kan nästan sägas att det går i arv, för det är många barn till tidigare konfirmerade föräldrar som vill komma just hit – redan nu finns barn uppskriva på väntelistan tio år framåt.

De flesta av de 27 ungdomarna som deltar i årets konfirmationsläger kommer från Uppsalatrakten, men Lise Bexelius har hittat hit från Östersund.

– Jag kände ingen av de andra sedan tidigare, men mina föräldrar har hört från flera som varit i Undersvik att det ska vara Sveriges bästa läger. Eftersom jag är väldigt social så tänkte jag att jag kan växa som människa genom att åka hit, fast inför första träffen var jag så nervös att jag trodde jag skulle dö, avslöjar Lise.

Men hon ångrar inte sitt val.

– De jag delar rum med är jättegulliga. Vi lånar smink av varandra och jag ser redan fram emot våra tre sommarveckor vi ska ha tillsammans.

En av de andra tjejerna, som delar rum med Lise, bryter in i samtalet.

– Ska du skriva om oss? Då måste du berätta att vi har det jättebra. God mat, hemlagat – inte som i skolan. Och kul människor. Kvällarna är allra roligast, men vi har behövt släcka redan klockan 23. Fast ikväll får vi vara uppe ända till två, så då hinner vi lära känna varandra lite mer, säger Alvi Myrelid.

Från konfirmationsläger till ungdomsledare

En annan av tjejerna fångar min uppmärksamhet med sin klarröda tröja och nyfikna glimt i ögat. Det är sextonåriga Lisa Westin, som är med på lägret som volontärledare.

– När jag konfirmerade mig för två år sedan var vi på besök här i Undersvik, fast gården var stängd då. Vi hade i alla fall ett jättebra läger och jag bestämde mig för att jag gärna ville komma tillbaka som ungdomsledare. Nu går jag kyrkans ledarutbildning och får vara med här, berättar hon glatt.

Vilken skillnad är det att vara på lägret som ledare jämfört med deltagare?

– Då när jag själv konfirmerade mig var det bara att hänga med på allt vi gjorde, nu är det lite mer ansvar. Vi får lära oss hur det går till på ledarutbildningen. Exempelvis hur man är en god ledare, att leda lekar och hur man ska hantera olika situationer.

I Undersvik kyrka, som ligger alldeles intill stiftsgården, är det fint att samlas

Teateruppvisning nästa

Det är så himla trevligt att ta del av alla samtal att jag inte har märkt att rummet har fyllts på med fler ungdomar, som pysslat i rummet intill. Precis när jag tänker fånga in en av de elva killdeltagarna för att höra hur han upplever lägret, hojtas det till samling inför nästa uppdrag.

– Nu ska ni få göra teater av en bibeltext, som en sorts predikan. Ni kommer att få tolka tre olika handlingar utifrån Jesu tid och modern tid. Efter lunch är det teateruppvisning utomhus, nere vid stranden. Ni kan låna utklädningskläder om ni vill och det är bara att säga till någon av oss ledare om ni vill ha hjälp, instruerar Matilda.

Åh, det hade man ju velat se – teateruppvisning… Men min tid som en ”fluga på väggen” för att spana in stiftsgårdens premiärläger har runnit ut. Med mig ut genom dörren slinker en härlig doft från köket där lunchen snart ska serveras av Ingrid, gårdens nygamla värdinna sedan tjugo-nånting år.

En mycket bra spaning, tänker jag när jag motvilligt lämnar den uppgraderade gården och den kristna gemenskapen bakom mig. Jag konstaterar i alla fall nöjt att stiftsgården i Undersvik 2.0 fortfarande är hemmet med den vida famnen.

Alla bilder tagna av Alex, Lilla produktionsbolaget