Jag började skriva på en välsignelse över alla oss som går tillbaka till jobbet nu, och skulle skriva att Gud ska vara med oss i vår styrka, så väl som i vår svaghet. Fast stavningskollen tyckte att Gud skulle vara med oss i styrka såväl som i spaghetti.

Så tänker jag att det får vara, när vardagen kommer. Styrka eller spaghetti, så är Gud nog med.

Jag har turen att älska mitt jobb, så det finns något härligt höstterminsstartsspännande över att gå tillbaka till jobbdatorn imorgon.

And what happened in summer doesnt need to stay in summer.

Något av friden, något av gemenskapen, något av bekymmerslösheten må följa oss alla in i hösten. Så här kommer den, av stavningskontrollen bearbetade:

Välsignelse för den som börjar arbeta igen:

Nu ska Guds frid, mer värd än allt du tänker,
Skydda dig med rutiner,
Väcka dig till arbete,
Värna det goda du gör,
Förlåta det dumma du gör
Och lysa över dig, höst som sommar, vinter som vår
och signa dina tankar och känslor,
ditt hopp och din hopplöshet
Din styrka och din spaghetti. Amen.