Så jag läser.

Och genast delas min själ i två delar: en vill hålla ett fyrtiofemminutersföredrag i grundläggande kristendomskunskap och en vill helt enkelt ”join the celebration”.

Jag säger det.

Och dottern säger att jag måste ha mognat som människa om jag faktiskt skiljer på de sakerna. ”Jag hade trott att du tyckte att det bästa firandet var att föreläsa jättelänge för mig om olika saker som jag redan vet.”

Hmm.
Mognat som människa.
Det känns gött.

Nästan så gött att man skulle kunna fira det med ett litet föredrag.

Nähä?
Inte det?

OK då.

Vi ses imorgon, på en skärm nära dig.
Godnatt kompis.

Och kom ihåg att choklad, liksom fyrtiofemminutersföredrag, ofta dyker upp när man minst av allt väntar sig det.

Och det behöver inte nödvändigtvis vara fel.