Solen är allas, men skuggan är din.
I solen är du allas, men i skuggan är du dig själv.
I skuggan får ditt ansikte vila, osett, oägt,
Du slipper ha ditt fönster öppet mot världen,
Du får stänga till, vila, vänta.

Och det gör inget.
Du måste inte ut i solen just nu.
Måste inte längta dit, måste inte visa dig.
Skuggan är en trygghet, ditt hem när du tvekar på tröskeln.

Solen är allas, men skuggan är din.
Och så ska livet vara. Ibland är du allas, mitt i ljuset,
Men ibland måste skuggan befria dig. Göra dig till din.

Så vila nu i lugnet, i skuggans befriande mörker.
En dag ska solen kalla dig igen, ut i ljuset, värma din hud
Ge dina dagar färger, alla de där vackra skarpa färgerna.

Men idag får du vara dov och stilla.
Skuggorna sviker dig inte. Där slipper du skenet
Där är du den som lyser. Om och när du vill.