Jag: Vet du att det här året delar de inte ut något Nobelpris i litteratur?
Gud: Jag vet. Jag är ju Gud.
Jag: Ja, fast den grejen vet typ alla.
Gud: OK.
Jag: På ett sätt är det väldigt bra att de inte delar ut något Nobelpris.
Gud: OK?
Jag: För då är det lättare att ta för givet att det skulle ha gått till mig.
Gud: Eh. O… K…
Jag: Under ett helt år får jag gå omkring och tänka mig att jag kunde ha varit världens mest kända författare.
Gud: JK Rowling är… och Paulus… och…
Jag: För att de kunde ju ha tillkännagivit mitt namn.
Gud: Ja. Du vet… du vet… jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det…
Jag: Men du är ju Gud.
Gud: Ja.
Jag: Så det vet du nog.
Gud: OK. Vi säger det på det här sättet att du vet ju om att du inte har… du vet, skrivit någon bok?
Jag: Petitesser.
Gud: OK.
Jag: Priset går ju till den bästa författaren.
Gud: Ah.
Jag: Och jag känner mig fullständigt övertygad om att jag måste vara en av de bästa.
Gud: Och hur… hur hade du tänkt dig att de i Svenska akademin skulle bli fullständigt övertygade om det?
Jag: Vadå?
Gud: Hur skulle de få reda på att du är den bästa författaren om du inte skriver någonting?
Jag: Jag förstår inte frågan.
Gud: Om man inte skriver en bok så kan folk inte läsa ens bok.
Jag: Det känns rätt.
Gud: Och om de inte kan läsa din bok kan de inte veta vilken typ av författare du är.
Jag: Men du kan berätta det för dem.
Gud: Mmm. Men det finns så mycket jag kan berätta för dem – och för alla människor faktiskt – och jag jobbar inte riktigt så att jag dyker upp och säger konkreta saker till folk särskilt ofta.
Jag: Det är en av de saker som jag förstår minst hos dig.
Gud: Det är en av de saker som många förstår minst hos mig.
Jag: När ska jag fatta det då?
Gud: Innan du får Nobelpriset iallafall.
Jag: Så väldigt, väldigt snart då?
Gud: Skriv en bok först.
Jag: Du gjorde ju det. Har du fått Nobelpriset?
Gud: Det är faktiskt en relevant synpunkt. Nej, det har jag inte.
Jag: Den är ju ändå en bästsäljare.
Gud: Ja.
Jag: Och innehåller en hel del som är rätt så bra.
Gud: Åh, tack.
Jag: Nåja, om inte ens du får Nobelpriset så kanske jag inte ska kräva att få det.
Gud: Fast då…
Jag: (fattar) Åh nej!
Gud: Fast då kommer det ju att dröja innan du får reda på det där du undrade över. Du vet, varför jag inte ingriper i världen lite oftare.
Jag: Mmm. Just det.
Gud: Just det.
Jag: Så jag måste typ skriva en bok innan jag får reda på det?
Gud: Skriva en bok. Få Nobelpris. Det kan finnas några till steg emellan dem.
Jag: ÅÅÅÅH vad det är komplicerat och vad mycket man måste jobba jämt.
Gud: Ja, så är det att få Nobelpris.
Jag: Å andra sidan kan man bara drömma. Det här året när det inte blev något pris.
Gud: Eller så kan man jobba. Oavsett om man får pris eller inte.
Jag: Du är så himla… luthersk.
Gud: Luttrad iallafall.