En gång ska jag gå ut och gå över Guds himmelska vidder tillsammans med Fiona från Shrek-filmerna, för jag tror att hon och jag skulle kunna ha en hel del att prata om.
jag: Så du är alltså känd för att du var en förtrollad prinsessa, människa på dagen och träsktroll på natten, och satt instängd i ett slott och skulle räddas av kärlekens äkta kyss.
Fiona: Räddas av en riddare och förvandlas och befrias av kärlekens äkta kyss, ja.
jag: Hur tänker du egentligen om den här lutherska trossatsen om rättärdiggörelse av nåd allena?
Fiona: Eh.
jag: Jag vet.
Fiona: Många väljer att fråga mig om Shrek, eller hur hemsk den onde Farquaad var, eller hur drakar och åsnor kan bli ihop.
jag: Men alltså inte jag.
Fiona: Hm. Så en luthersk idé alltså?
jag: Japp.
Fiona: Kan du förklara den först?
jag: Eh… öh… jag… trodde du visste.
Fiona: Jag kan mer om träsktroll och kampsport och sånt.
jag: Det betyder väl typ att vi inte kan förtjäna att Gud räddar oss, utan det händer bara genom Guds nåd.
Fiona: Ah.
jag: Du är med nu va?
Fiona: Så vi kan inte jobba oss fram till himlen, typ?
jag: Typ.
Fiona: Men man får slåss ibland, på vägen, va?
jag: Historien förefaller ge dig rätt där.
Fiona: Jag har inga problem alls med att slåss.
jag: OK, men inte med mig va?
Fiona: Det beror väl lite på vad du har för åsikter om det där med nåden allena.
jag: Så du ÄR engagerad i frågan!
Fiona: Jag är rätt säker på att jag vet svaret, helt enkelt.
jag: Inte illa.
Fiona: Jag är väldigt smart.
jag: Jag anade det, det var därför jag valde att gå över de himmelska vidderna tillsammans med dig.
Fiona: Mmm. Du vet att det här samtalet helt och hållet sker i din fantasi eller hur?
jag: Bara för att det sker i fantasin betyder inte att det inte är på riktigt.
Fiona: Du citerar helt fel sagoserie där, det vet du va?
jag: Jaja.
Fiona: Om frälsning genom nåden allena tror jag så här…
jag: Ja?
Fiona: Jag tror att det som räddar oss är kärleken. Och den accepterar oss som vi är.
jag: Det låter fint.
Fiona: Inte som vi tror att vi borde vara. Utan precis som vi är.
jag: Det låter trevligt.
Fiona: Gift dig med ett träsktroll så får du se.
jag: Intressant idé, men jag råkade gifta mig med en sjuksköterska istället.
Fiona: Poängen är att kärlekens äkta kyss, den som ska göra en vacker för evigt, också kan göra en ful för evigt. Men man blir sig själv. För alltid.
jag: Det är en bra poäng.
Fiona: Att man får vara som man är, även om det visar sig att man ser ut mer som ett träsktroll än, säg, Cameron Diaz.
jag: Så kärleken räddar oss, och då behöver vi bara vara oss själva?
Fiona: Ja.
jag: För att kärleken är räcker?
Fiona: Den räcker.
jag: Och då behöver man inget mer?
Fiona: Allt får plats i kärleken.
jag: Rätt fint.
Fiona: Tack.
jag: Luther sade en massa andra viktiga grejer också.
Fiona: Jag måste nog gå hem till mitt träsktroll nu.
jag: Räddad genom en nödlögn?
Fiona: Och nåden allena.
jag: Just det.
#popkulturellaprinsessor
#teologiifastan