Jag tror på vardagen.
På den milda, eviga effekten av folk som gör sitt bästa
På den magiska kraften i leendet från expediten på ICA
På samhörigheten hos två människor som utbyter en blick på bussen

Jag tror på värmen
På människor som räcker ut en hand mot den som behöver
På den värme som finns i tonfallet hos en vän som undrar hur det är
På värmen hos alla som bär andra i sitt hjärta, i sina böner

Jag tror på vänligheten
På att den räddar både den som är vänlig och den som möts av vänlighet
På att den är kittet som håller oss samman
På vänlighetens orubbliga, ständiga, magiska kraft.

Och jag tror att dessa tre: Vardagen, värmen och vänligheten
Är gåvor från Gud, som, liksom många andra gåvor
Kan verka oansenligt förpackade
Men i själva verket är de rikedomar som ska göra oss fria för evigt
I själva verket är de vapen som ska vända världens öden
I själva verket är Guds sätt att säga: Det finns en plan

Så i en värld där den meningslösa elakheten slår det vardagliga snällheten på fingrarna flera gånger i veckan
Finns det något annat, en motkraft
En styrka som inte böjer sig
En kraft som bär oss
Och ett löfte att godhetens seger ska vara absolut.