Min dotter: Mamma, jag är en prinsessa.
Jag: Ja.
Min dotter: Du är bara en vanlig gammal präst.
Jag: Ja.
Min dotter: Så nu befaller jag dig att ta fram strössel och glass.
Jag: Tyvärr är vi präster inte prinsessornas tjänstefolk utan gör bara sådant som Gud säger åt oss.
Min dotter: Men GUD vill att jag ska få glass.
Jag: Ah.
Min dotter: Jag ska bevisa det också.
Jag: Det ser jag fram emot.
Min dotter: För vem gjorde mig till prinsessa va?
Jag: Eh.. du själv?
Min dotter: Och vem gjorde mig till mig själv?
Jag: Gud?
Min dotter: Så alltså…
Jag: Alltså…
Min dotter: Måste jag få glass och strössel.
Jag: Aha.
Min dotter: Och du måste betjäna mig och allt det där. För Gud hittade på mig.
Jag: Det känns som att du har hittat ett argument som du kommer att använda väldigt många gånger.
Min dotter: Ja. För Gud älskar mig. Så han ger mig bra argument.
Jag: (rotar fram glass och strössel)
Min dotter: Och en ganska lättlurad mamma.