Colombia: Kyrkornas roll i fredsprocessen


Kan Colombias inbördeskrig som pågått i 52 år äntligen börja lida mot ett slut? Colombias president Juan Manuel Santos och FARC-gerillans ledare Rodrigo Londono har undertecknat ett nytt fredsavtal. Kyrkorna har spelat en viktig roll i den pågående fredsprocessen, samtidigt har fredsavtalet motarbetats av kristna högerkonservativa krafter.

Efter att det första fredsavtalet röstats ned protesterade DiPaz och många andra organisationer och människor fredligt på Plaza de Bolivár i Bogota. Foto: Therése Jonsson
Ricardo Pinzón Contreras och andrés Alba representerar fredsnätverket DiPaz som efter att det första fredsavtalet röstats ned protesterade fredligt tillsammans med många andra organisationer och människor på Plaza de Bolivár i Bogota. Foto: Therése Jonsson

Ricardo Pinzón Contreras och Andrés Alba tar emot på organisationen JustaPaz kontor i centrala Bogota. JustaPaz är en av medlemsorganisationerna i det kristna ekumeniska fredsnätverket DiPaz (Mellankyrklig dialog för fred). Andrés arbetar som samordnare för DiPaz och är medlem i Lutherska kyrkan, Ricardo är direktor för Mennonitkyrkans utvecklingsorganisation, Mencoldes.

– Varje organisation som ingår i DiPaz bidrar med sin kompetens och sina nätverk, vilket har gett oss unika möjligheter i fredsbyggandet, säger Andrés Alba.

Inbjudna av FARC att övervaka eldupphör
DiPaz arbete handlar om att påverka parterna i konflikten att söka fred och försoning, bland annat genom övervakning av vapenvilan, dokumentation av människorättsövergrepp, kontakt med fängslade gerillaledare och direkt närvaro vid fredsförhandlingarna. Men lika viktigt är ingångarna i de lokalsamhällen som drabbats av konflikterna. Arbetet grundar sig i principerna: sanning och rättvisa, anti-militarism och icke-våld, samt försoning.

– Kort efter att FARC i juli 2015 hade deklarerat sitt ensidiga eldupphör uppstod en kris då några från gerillan dödade flera militärer. DiPaz skrev då ett brev till förhandlarna, som undertecknades av över 150 kyrkoledare, där vi bad dem att inte bryta förhandlingarna på grund av krisen, berättar Andrés Alba.

– Det gjorde att FARC bad oss, tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer, att monitorera eldupphöret.

Mot allas förväntan röstades det första fredsavtalet ned med knapp marginal i oktober i år. Den främsta anledningen sades vara att stridande gerillasoldater kom för lindrigt undan. Men både president Juan Manuel Santos och FARC-gerillans ledare Rodrigo Londono var snabbt tillbaka vid förhandlingsbordet. I skrivande stund har precis ett nytt avtal undertecknats i Bogota och denna gång hoppas man istället på godkännande i kongressen. Fredsavtalet har internationellt hyllats för sin progressiva framtoning. Samtidigt är det många på nej-sidan, med förre presidenten Álvaro Uribe i spetsen, som motsatt sig genusperspektivet i avtalet. Däribland evangeliska frikyrkor och starka religiösa ledare.

Genusperspektivet i fredsavtalet ”skadar familjen”
Bakgrunden till att genusdebatten tog fart var att det några månader innan folkomröstningen inträffade ett mord på en ung homosexuell kille. Utbildningsministeriet svarade med att ta fram ett material som skulle utbilda elever och lärare i sexuell mångfald och alternativ familjebildning. Initiativtagare till detta var utbildningsminister Gina Parody, själv öppet lesbisk och utpräglad försvarare av fredsavtalet.

Gina Parody blev kort därpå måltavla för anklagelser om att driva en agenda som skulle göra skolbarnen homosexuella. Detta förstärkte idén om att det fanns ett samband mellan utbildningsmaterialet och fredsavtalet, som ansågs innehålla genusperspektiv som ”skadar familjen”. Konservativa krafter började mobilisera sig kring nej-sidan och fick många att rösta.

Det paradoxala i sammanhanget är att det saknas skrivelser om familjebildning, abort eller samkönad adoption i fredsavtalet. Däremot nämns att man i försoningsprocessen ska erkänna det särskilda lidande som kvinnor och HBTQ-personer utsatts för på grund av sitt kön eller sin sexualitet, något som är väl dokumenterat.

– Colombia är ett djupt religiöst land och i samband med omröstningen har de religiösa krafternas roll manifesterats tydligt. Både katolska kyrkan och pentekostala rörelser har upplevt splittring kring fredsavtalet och har låtit sig påverkas av politiska krafter, säger Ricardo Pinzón Contreras.

– Av denna anledning känner vi också att det är extra viktigt med initiativ som DiPaz, som arbetar för att få kyrkorna att ställa sig bakom fredsprocessen. Som kyrkor har vi ett ansvar för freden och för hoppet.

Nu börjar det svåraste arbetet
När fredsavtalet röstades ned samlades DiPaz och en mängd andra civilsamhällesorganisationer för att fredligt demonstrera vid Plaza de Bolívar i Bogota. Nu är ett nytt avtal på plats och i takt med att det börjar implementeras övergår DiPaz arbete i att fokusera på granskning och observation av avmobiliseringen, samt utbildning i fredsbyggande.

– Det här kommer att bli det mest komplicerade steget i fredsprocessen. Vi har en stor utmaning framför oss i att skapa förutsättningar för freden, framför allt sedan nedrustningen lämnar ett vakuum för nya krafter att ta vid. Samtidigt känner vi oss stärkta i det arbete vi hittills åstadkommit, säger Ricardo Pinzón Contreras.

FARC ska samla sina trupper i så kallade avväpnings- och återintegrationszoner och DiPaz har fått igenom att i dessa zoner få upprätta så kallade humanitära skyddshus, där civilsamhället och kyrkorna får spela en aktiv roll genom att övervaka nedrustningen och tillgodose psykosociala behov. Att DiPaz och andra civilsamhällesorganisationer, inte minst kvinnorörelsen, har fått gehör i fredsförhandlingarna är unikt i sitt slag. Nu gäller det för samtliga parter att gå från ord till handling.

 

Therése Naomi JonssonTherése Naomi Jonsson arbetar som kommunikatör på Svenska kyrkans internationella arbete. I november 2016 besökte hon Colombia och träffade de partners som Svenska kyrkan stöder i landet, däribland DiPaz.

 

 

 

 

Faktaruta
Den väpnande konflikten mellan FARC-gerillan och Colombias regering har pågått sedan 1964. Därtill pågår konflikter med landets näst största gerilla ELN och paramilitära grupper. Minst 200 000 människor har fått sätta livet till under inbördeskriget och miljontals har tvingats på flykt inom landet.

Kyrkorna och organisationerna som ingår i DiPaz har länge arbetat för och med de människor som drabbats av konflikten. När fredsförhandlingarna mellan regeringen och FARC startades för fyra år sedan började man mobilisera sina krafter och ur det föddes så småningom DiPaz.

DiPaz nämns vid namn i fredsavtalet på sida 178, i kapitlet som handlar om krigets offer. Där lyfts vikten av samtliga parters offentliga erkännande av ansvar i konflikten, med hänvisning till religiösa ledares roll i försoningsprocessen.

Läs mer om Svenska kyrkans arbete i Colombia >>

 Följ oss på Instagram,  Facebook och Twitter