Jag går till kyrkan för att släppa taget och finna det på nytt. Nånting sker, oavsett min upplevelse av det. Det är därför jag går, inte för att fira en seger eller sörja en förlust. Jag går för att utsätta mig för något och Någon bortom mitt egna.
Jag vet, det låter fromt det jag skriver. Men så är det, jag har glädjen att ha funnit en församlingskyrka som känns meningsfullt att engagera sig i. Kyrkan är en plats och gemenskap som rymmer det djupast mänskliga och gudomliga. Där möter vi varandra, oss själva och den Gud som gett oss livet.
Men Gud bor inte i ett hus byggt av människors händer. Gud fyller hela universum med sin närvaro och det går inte att gradera närvaron. Gud är lika närvarande i en skogsdunge som i en domkyrka och ett hjärtas viskning är lika mycket värt som tusen människors böner.
Den här veckan har det skrivits en del om bilden av Svenska kyrkan. Bilder som ofta tar fasta på antingen egna upplevelser eller enskilda företeelser; vi älskar hela Svenska kyrkan för dess diakonala arbete lokalt eller vi förfasas över hela Svenska kyrkan för att en präst är med i programmet Gift vid första ögonkastet. Det ena tas som intäkt för kyrkans relevans, det andra för dess identitetskris. Båda bilderna kan vara rätt och fel, men ingen av dem är hela bilden.
I stunder av tvivel på hur kyrkans arbete matchar människans längtan, brukar jag följa trådar på Svenska kyrkans facebooksida. Den redaktion för sociala medier vi byggt upp på kyrkokansliet är synnerligen aktiv med redaktörer som arbetar i jour. Idag fungerar sidan som en kyrka på nätet. Äkta möten, delad glädje, uttryckt längtan. Precis som de böner som skrivs på bönewebben vittnar inlägg och kommentarer på Facebooksidan om en djup längtan efter tro och mening. Det är som att vi blir ännu mer nakna inför mötet med det gudomliga och vår andlighet på nätet, än med ytterjackan på i en kyrkbänk.
Viktigare än bilden av Svenska kyrkan är möjligheten för människor att söka, uttrycka och växa i sin tro. Det finns runt 3500 kyrkobyggnader. Men mötena är möjliga överallt. Jag tror vi behöver stötta varandra för att orka livets väg. Tvivlar du på mig, möt din egen och andras längtan på någon av följande platser:
www.svenskakyrkan.se/be
www.facebook.se/svenskakyrkan