För snart fyra år sedan började vi i södra Thailand. Den första större gudstjänst vi hade då var en adventsgudstjänst på Koh Lanta. Den besöktes av över 200 människor. Jag trodde då att Koh Lanta var det frommast stället på jorden…

Jag stod då precis inför mina ’15 minuters of fame’, som Andy Warhol uttryckte sej, nämligen uppdraget att högtidlighålla minnet av de människor som dog i Tsunamikatastrofen. TV4 var där och intervjuade, så det drog mycket folk.

Så kom den då, dagen vi siktat på i faktiskt nästan ett år.
Vårt jubileum.
Vi hade bjudit in folk från när och fjärran, våra vänner från ambassaden och dom som jobbat här tidigare.
Många slöt upp, vi hade en fantastiskt intressant stund tillsammans.

Ungefär en månad tog det. Men nu är filmen klar. Vi la ut den i lördags. Låt oss hoppas att alla som är intresserade av svenska kyrkans verksamhet på Phuket fått se den.

Tanken är att den här filmen ska komplettera forna tiders affischer. Eftersom vi inte riktigt tror på det har vi givetvis även gjort affisch för att markera att det nu är jubileum!

Har du vägarna förbi Phuket den 18e februari??

Välkommen!

https://www.facebook.com/erik.stenbergroos/videos/10155605909958600/

https://www.facebook.com/events/379292409157763/  (filmen som var officiell inbjudan till mansdagens högtidlighållande på Phuket)

Under eftermiddagen och kvällen firade vi internationella mansdagen.

Vi la upp det som så, att vi träffades och tog en alkoholfri välkomstdrink. Sedan fick vi presentera oss och säga något om oss. Och så åt vi den fantastiskt goda laxen

Men sedan kom samtalet. Vi hade bestämt att det under inga omständigheter fick förekomma några offerkoftor. Ingen av oss skulle skylla dålig manlig statistik på att vi haft en trasig barndom eller saknat lokaler som ung…

Vi valde en metod starkt influerat av olika indianstammar. Vi hade en s.k. ’talking stick’. Varje man fick hålla i ’the talking stick’ och fritt säga vad han ville.

Eftersom vi var 17 stycken fick varje man tala tre gånger, men lyssna till sammanlagt nästan 50 föredrag. Korta och enkla, något längre, men alla män fick delta i föredraget. Inte  många sa ’pass’, utan alla gav sitt bidrag till samtalet.

Till efterrätten (äpplepaj) diskuterade vi vad vi fått höra.

Vi var överens om att vi definitiv t aldrig ville sätta på oss några offerkoftor.

Vi var överens om att varje man har ett ansvar för sitt eget liv.

Och vi var överens om att alla män ibland måste diskutera manlighet med andra män.

Det räcker inte med en gång om året, vi behöver träffas oftare.

Genuin manlighet – finns det?
Idag är det internationella mansdagen. Den firas sedan 1999. En av Sveriges stora medieprofiler uppmanar oss män att ’Våga vara den man du fötts till. Våga odla din manlighet, dina muskler, din styrka, dina intressen, det som så nedlåtande kallas för ”grabbighet” om du nu känner för det! Sluta kröka rygg. Våga att inte bara bejaka ditt testosteron – utan hylla det, älska det, se till att det fylls på!’

Från olika håll får jag höra att det är svårt att vara man i dagens samhälle. Statistiken är på många sätt tung:
96% intagna på svenska häkten är män.
70 % av självmorden i Sverige begås av män.
60-70% av uteliggarna i Sverige är män.

Varför är det så? Jag får olika svar. Många menar att mansrollen har förändrats: Män känner att man inte behövs. ALLT en man kan göra, kan också en kvinna göra, menar många. Vare sej i verkstäder, hemmet, kontoret eller i kyrkan finns det längre ett behov av män, eftersom samtliga arbetsuppgifter också kan utföras av kvinnor.

En annan vanlig teori är att i ett samhälle där förmågan att kommunicera är det viktigaste vi har, är kvinnor överlägsna män. I generation efter generation har kvinnor övat på att kommunicera, medan män hamnat på efterkälken. Det stämmer säkert. Utan att ha några vetenskapliga belägg, är det inte svårt att hålla med om den slutsatsen: Vi män har svårare för att prata om tankar, funderingar, känslor eller allt annat som hör både vardag och fest till.

Idag är det internationella mansdagen. Här på Phuket högtidlighåller vi det genom att träffas och diskutera manlighet. Vi är ca tjugo män med helt olika bakgrunder och situationer. Vi äter och pratar och har som utgångspunkt att det inte är synd om oss. Ingen får ha på sej någon offerkofta. Ser fram mot det!

I helgen har vi firat den Thailändska högtiden Loi Krathong. Vi deltog i firandet på Koh Lanta. Man gör små båtar av palmblad som man sätter i vattnet, båtar som bär små ljus.

Det är också sed att man håller skönhetstävlingar till minne av den Thailändska drottningen Nopphamat.