Denna reflektion tycker jag vi börjar vi börjar med att läsa Joh 8:1–11 ”
”..men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

En underbar text så kort men ändå så full av nåd och barmhärtighet. Men slutet, synda inte mer, är en uppmaning som ingen kan uppfylla. Vi syndar ju alla varje dag det är ju omöjligt att inte synda i tankar, ord och gärning. Men vi ska även ta till oss Jesus ord, inte heller jag dömer dig. Jesus dömer oss inte när vi bekänner vår synd inför honom. Om vi med uppriktigt hjärta kommer till Gud med våra synder som en bikt så förlåter han oss och vi blir ren som om vi aldrig syndat. Det är där vi har det, vi måste hela tiden gång på gång komma till Gud med våra syndiga och ofullkomliga liv och låta Gud genomlysa oss med sitt kärleksljus. Ett ljus i vilket vi inte kan dölja något utan allt blir synligt. Men bara för att våra synder blir synliga betyder inte det att Gud dömer oss. Nej Gud är kärlek, kärlek och kärlek och vill bara visa på det vi har i våra liv som vi behöver rensa bort. Av nåd och kärlek visar Gud oss den nakna sanningen för att vi ska rensa bort skräp och bråte vi går och bär på helt i onödan. Gud vill att vi ska vara fria och att vi ska leva i kärlek till Gud, människor, skapelsen och oss själva här och nu.

Vi se även i texten att det är Gud som är domare inte vi. För kanske är det så att vi vill snärja någon syster eller broder med en fälla som gillrats med något vi anser är fel i deras liv. Ja vi ser gärna flisan i våra medmänniskors öga men glömmer att se bjälken i vårt eget. Jesus säger, ja visst den som är utan synd kan kasta första stenen. I dessa ord låter Gud sitt ljus svepa in i oss och visa på att vi alla är syndare frälsta av nåd. Vi har inget att komma med inför Gud, allt är bara nåd och barmhärtighet.
Här ser vi också hur det smyger sig in ytterligare en sanning om Jesus nämligen att han vill undervisa oss om att vi ska bekämpa och krossa synden men att vi ska visa syndare nåd och barmhärtighet så att vi inte krossar någon människa. Här krävs bön och andlig vishet.

Det pratas mycket om att avstå något under fastetiden och detta är kanske ett av de offer vi ska göra under denna tid, att avstå från att gillra fällor och att döma någon. I denna fastetid kanske vi istället ska komma fram till Gud i våra böner och bekänna våra synder och be Gud om förlåtelse. Då kommer Gud i sin godhet att låta sitt ljus lysa upp vårt inre ge oss den förlåtelse vi ber om och skänka oss sin frid. Som sagt Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att rädda den. När vi inser att vi är förlåtna börjar ett nytt liv, ja faktiskt ett liv som en ny skapelse. Ta emot den nåden och barmhärtigheten från Gud. Det var därför Jesus gav sitt liv för att rädda dig och mig.
Bönen
Tack herre Jesus Kristus för att du har kommit för att göra döda levande.
Tack för att du lär oss att vi både är äktenskapsbryterska och den stenkastande mobben.
Tack för att den barmhärtighet som strömmade ut från dig över äktenskapsbryterskan också strömmar ut över oss.
Tack att du lär oss att vi inte kan visa barmhärtighet om vi själva aldrig fått uppleva barmhärtighet.
Tack för att vi i denna bibeltext också förstår att du talar till oss i tystnaden så att vi får insikt om vår egen synd och skuld.
Tack för att vi genom detta förstår att vi är syndare frälsta av nåd och barmhärtighet från dig vår Gud
Amen.

10 Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« 11 Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12 Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« 13 Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« 15 Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.
Johannesevangeliet 4:10–15

Du och jag måste alltid låta bibelns ord få genomlysa och låta livets vatten flöda genom oss och ta med sig all bråte vi går och bär på och funderar över. Gud undervisar oss men tillåter oss ha egna och personliga och mänskliga teorier och idéer. Man får tänka själv och man ska alltid fråga och fundera kring livet med Gud och tron på honom. Det är det som gör tron på Gud levande. I de sällskap eller sammanhang det inte finns plats för frågor och svar dör den personliga tron och det enda som finns kvar är ritualer, teorier och symboler. Tron blir satt på sparlåga där någon annan ska tänka åt sig själv och man inte får reflektera över det man tror på. Livet med Gud och trons väg är inte en väg som kantas av lätta frågor så man måste våga, tordas och få fråga och diskutera fritt. Gud blir inte mindre för att vi diskutera hur livet i Kristus är. Nej Gud är stor men han är ändå så liten att han ryms i ditt eget hjärta. En av de djupaste sanningarna är att när man lägger sitt liv i Jesus hand är att man är älskad av Gud.
Jag tror även att man ska sluta att tänka ”som man ska” och istället hitta sin egen stil, sitt eget sätt. Att på ett sätt som känns naturligt för dig och för mig finna vår personliga tro i vardagen är viktigt. Gud är stor så när vi försöker sätta i honom i mallar och former hur vi ska leva tillsammans med honom så kan det lätt bli att man härmar någon annans mönster i hur de gör när de lever sitt liv med Gud. Andra kanske vill att vi alla ska leva tillsammans med Gud på ett speciellt sätt och tvingar in oss andra att leva efter deras mönster i hur det vill och tolkar att allt ska vara, men om vi inte får tänka fritt blir då vår tro personlig?
Vi måste se Guds mångfald i hur han skapar oss människor. Precis som vi alla är unika personligheter som tänker och uppför oss på olika sätt, så möter Gud oss var och en på det plan vi befinner oss och med den unika stil som passar för vårt liv. Om inte det var möjligt att få komma som man är till Gud så blir inte tron personlig. Gud möter oss alla på vägen genom livet på ett sätt som passar oss som den person vi är.
När Gud kallar på oss och säger kom till mig så som ni är, så menar han att vi ska komma som vi är. Om det inte vore på det viset så skulle Han säga, gå först och lär er hur en kristen ska vara och bli någon annan än den du är innan ni kommer till mig. Om det nu är så att vi skulle uppfylla något ideal och bli någon annan vem skulle vi då bli? Bibeln säger att vi alla har syndat så vilken människa kan då utropa sig som mall för hur vi ska vara? Vem är så präktig att de kan säga sig veta hur Gud vill och har själva formen i vilken vi ska stöpas för att duga inför Gud?
Jag tror att vi alla överskattar vår egen godhet och låter oss luras att vi har hittat modellen i hur Gud vill att vi ska leva. Vi bör alla tänka tanken att vi är frälsta av nåd, av nåd och kärlek från Gud. Vi kan inte hur gärna vi än vill, leva på det viset att vi blir goda genom våra gärningar inför Gud. Allt är nåd. På grund av detta kan vi heller inte säga att vi har kartan hur alla ska leva, hur alla ska söka Gud.
Tron måste bli personlig och ditt liv tillsammans med Gud måste bli just ditt liv tillsammans med Gud. Dock måste det ligga inom ramen för den mall Gud har sagt att vi ska leva inom. Men din och min personlighet ryms inom den mallen när vi säger ja till Gud.
Någon sa att kärleken lever av kärleken och inte av tjänster och goda gärningar. Tänk viken oerhörd sanning det ligger i dessa ord. Vi behöver inte göra oss till för vi är älskad som vi är och vi kan älska och möta Gud på det sätt vi känner oss bekväm med och Gud möter oss med kärlek och nåd.
Det är detta som gör tron personlig. Kom som du är!