Hur var det nu Herren lärde oss be? Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Ja det enklaste blir här det svåraste för hur ska man kunna förlåta? Jag menar det är lätt att säga, förlåt, men så svårt att förlåta på riktigt. Mitt hjärta är fullt av korsstygn från alla gånger jag känt mig övergiven, krängt, missförstådd, oälskad, ja du vet hur det kan vara. Men för varje gång jag har låtit mina tankar svepa ett varv till så ser jag något djupare något annat bakom ord, blickar och handlingar. Många gånger har jag förlåtit och då är det som att mitt hjärta helas på något vis.
Någon syr ihop tomrummet i mitt hjärta med korsstygn. Jag känner att när jag förlåter så står någon på min sida och förlåter mig för allt ont jag själv gör eller har gjort mot mina medmänniskor i min vardag. På detta sätt låter jag faderns namn bli helgat och låter hans rike komma till oss. Då låter jag hans vilja ske, på jorden så som i himlen. Detta sker när jag låter det enkla och det svåra i att vi ska älska varandra ske.
Jag kan inte få alla att gilla mina ord, tankar eller mig som person eller min personlighet o.s.v men jag kan behandla alla med respekt. Ordet respekt är även det tänkvärt och något vi ska visa just respekt. Ordet kommer från latin och betyder egentligen, se tillbaka på eller titta igen. Om man låter det som gör en nerstämd få gå ett varv till så kanske man av respekt till sig själv förlåter.
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.