10 Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« 11 Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12 Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« 13 Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« 15 Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.
Johannesevangeliet 4:10–15

Du och jag måste alltid låta bibelns ord få genomlysa och låta livets vatten flöda genom oss och ta med sig all bråte vi går och bär på och funderar över. Gud undervisar oss men tillåter oss ha egna och personliga och mänskliga teorier och idéer. Man får tänka själv och man ska alltid fråga och fundera kring livet med Gud och tron på honom. Det är det som gör tron på Gud levande. I de sällskap eller sammanhang det inte finns plats för frågor och svar dör den personliga tron och det enda som finns kvar är ritualer, teorier och symboler. Tron blir satt på sparlåga där någon annan ska tänka åt sig själv och man inte får reflektera över det man tror på. Livet med Gud och trons väg är inte en väg som kantas av lätta frågor så man måste våga, tordas och få fråga och diskutera fritt. Gud blir inte mindre för att vi diskutera hur livet i Kristus är. Nej Gud är stor men han är ändå så liten att han ryms i ditt eget hjärta. En av de djupaste sanningarna är att när man lägger sitt liv i Jesus hand är att man är älskad av Gud.
Jag tror även att man ska sluta att tänka ”som man ska” och istället hitta sin egen stil, sitt eget sätt. Att på ett sätt som känns naturligt för dig och för mig finna vår personliga tro i vardagen är viktigt. Gud är stor så när vi försöker sätta i honom i mallar och former hur vi ska leva tillsammans med honom så kan det lätt bli att man härmar någon annans mönster i hur de gör när de lever sitt liv med Gud. Andra kanske vill att vi alla ska leva tillsammans med Gud på ett speciellt sätt och tvingar in oss andra att leva efter deras mönster i hur det vill och tolkar att allt ska vara, men om vi inte får tänka fritt blir då vår tro personlig?
Vi måste se Guds mångfald i hur han skapar oss människor. Precis som vi alla är unika personligheter som tänker och uppför oss på olika sätt, så möter Gud oss var och en på det plan vi befinner oss och med den unika stil som passar för vårt liv. Om inte det var möjligt att få komma som man är till Gud så blir inte tron personlig. Gud möter oss alla på vägen genom livet på ett sätt som passar oss som den person vi är.
När Gud kallar på oss och säger kom till mig så som ni är, så menar han att vi ska komma som vi är. Om det inte vore på det viset så skulle Han säga, gå först och lär er hur en kristen ska vara och bli någon annan än den du är innan ni kommer till mig. Om det nu är så att vi skulle uppfylla något ideal och bli någon annan vem skulle vi då bli? Bibeln säger att vi alla har syndat så vilken människa kan då utropa sig som mall för hur vi ska vara? Vem är så präktig att de kan säga sig veta hur Gud vill och har själva formen i vilken vi ska stöpas för att duga inför Gud?
Jag tror att vi alla överskattar vår egen godhet och låter oss luras att vi har hittat modellen i hur Gud vill att vi ska leva. Vi bör alla tänka tanken att vi är frälsta av nåd, av nåd och kärlek från Gud. Vi kan inte hur gärna vi än vill, leva på det viset att vi blir goda genom våra gärningar inför Gud. Allt är nåd. På grund av detta kan vi heller inte säga att vi har kartan hur alla ska leva, hur alla ska söka Gud.
Tron måste bli personlig och ditt liv tillsammans med Gud måste bli just ditt liv tillsammans med Gud. Dock måste det ligga inom ramen för den mall Gud har sagt att vi ska leva inom. Men din och min personlighet ryms inom den mallen när vi säger ja till Gud.
Någon sa att kärleken lever av kärleken och inte av tjänster och goda gärningar. Tänk viken oerhörd sanning det ligger i dessa ord. Vi behöver inte göra oss till för vi är älskad som vi är och vi kan älska och möta Gud på det sätt vi känner oss bekväm med och Gud möter oss med kärlek och nåd.
Det är detta som gör tron personlig. Kom som du är!