Mina reflektioner kommer idag att handla om synd.
Vad är synd? Många människor skulle säga att synd är att bryta mot de bud Gud gav Mose på toppen på Sinaiberget. Ja dessa bud som mänskligheten fick den dagen var en fantastisk kärleksgåva till oss. Dessa var tänkta att vara det rättesnöre för oss så att vi ska kunna leva i fred och frihet. För att friska upp minnet kommer här buden. Läs och fundera om de är bud eller en karta hur vi, om vi följer dem, skulle kunna leva ett underbart liv.

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Underbara riktlinjer för ett liv i harmoni. Jesus hänvisade ofta till budorden. Han sammanfattade dem i det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln. Den återges i Lukasevangeliet 10:27: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”.

Ja orden är helt makalösa och om vi som mänskligheten valt att följa dem så hade världen varit ett paradis. Men vi människor väljer oftast en annan väg än kärleken till Gud. Och som jag ser det är det då och där som synden kommer in. När vår brist på kärlek till Gud och våra medmänniskor saknas, ja bristen på sann kärlek är den synd vi begår. Naturligtvis har synd med handlingar och gärningar att göra men synden på riktigt är hur vi förhåller oss till Jesus Kristus. Synd är alltså inte att bryta mot en massa bud. Nej synd är att förkasta det erbjudande vi får från Gud då han i kärlek erbjuder oss att tro. Att vända Gud ryggen och strunta i hans erbjudande är synd. För om vi förkastar Jesus Kristus förkastar vi även hans död på korset då Jesus dog för att sona våra synder. Om vi inte vill tro på detta sitter vi fortfarande fast i synden. Men om vi tror att Jesus Kristus är uppstånden och att han är Gud, ja en Gud som i kärlek förlåter oss våra synder, så bevisar vi att vi tror att Jesus är inkarnationen av Guds kärlek. Jesus blir då en kärleksgåva från Gud till oss.

Vi behöver alltså inte lyda en massa lagar och påbud utan det räcker med att tacka ja till erbjudandet att tro att Jesus kan förlåta vår synd. Sedan får vi försöka att hålla buden och vara goda människor och lita på Guds nåd. Vi får tro att han är med oss alla dagar till tidens slut.

Jag tror att vi måste sluta att se alla våra misstag och i stället koncentrera oss på kärleken till Gud och kärleken till och mellan oss människor och låta kärleken vara en magnet som drar oss samman till en gemenskap, ja en familj. En gemenskap där Gud och kärleken från honom ska vara den kraft som får oss att älska varandra som bröder och systrar. Tron på Gud ska inte vara en börda som tynger. Nej tro och frälsning är och ska vara en befrielse och vägen till frihet. Gå ut och tala om det glada budskapet att Gud är kärlek.

Amen

Vi dröjer oss kvar i påskens texter en liten stund i denna lilla reflektion.
Jesus visar sig för Emmausvandrarna
13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.
Lukas 24:13-16
Vi tycker det är konstigt att de inte kände igen Jesus. Men frågan är om vi skulle känna igen Jesus om vi såg honom idag? Eller kanske frågan ska var, när vi möter den uppståndne Jesus idag förstår vi då vem det är? Jag tror svaret är nej vi förstår inte att det är Jesus vi möter, går bredvid, talar till oss och söker vår uppmärksamhet. Kanske beror det på att vi är så påverkad av alla de tavlor och konstverk som visar oss hur en historisk Jesus kanske såg ut. En man klädd som de var på den tiden i den regionen. Men hur är Jesus klädd idag? En Jesus i jeans eller i kostym är främmande för oss eller hur? Kanske går Jesus vid vår sida och samtalar med oss utan att vi förstår vem det är. Om vi ber om öppnade ögon så är jag säker på att vi får se mer av Jesus än vi anar.
Det jag vill säga är att Jesus är en historisk person som är lika levande idag som igår. Vi bekänner att vi tror på en uppstånden Jesus och i och med det så tror vi på att Jesus lever idag. Jesus får inte bli något museiföremål ett eko från förr. Vi måste bli övertygade om att han är någon som finns på riktigt. Jesus lever och han går bredvid oss och undervisar oss om hur vi ska finna vägen till Gud. Jesus säger idag att ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.” Johannes 14 6-7.
Om vi tror i våra hjärtan att Jesus lever och är en verklighet idag så öppnas våra ögon så vi förstår att Jesus går med oss på vår väg genom livet. När vi förstår att Jesus även är vägen ser vi också att den leder till Gud. Tror vi att Jesus är uppstånden så har vi hittat hem, då är kontakten återknuten till Gud och Jesu uppdrag slutfört och fullbordat. Visst är det så att du börjar se konturerna av den levande Kristus redan nu? Jesus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden.
Amen.

1 När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. 2 Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.
Apostlagärningarna 2:1-6

Detta tycker jag är en mångtydig historia. Lärjungarna fick, trots att de var obildade, kunskapen att tala språk de inte kände till. Den helige Anden inspirerade dem till detta. Gud själv gav lärjungarna kunskap att tala så att alla som hörde dem kunde förstå vad de sa. Gud bevisade denna första pingstdag att han vill att alla människor ska få ta del av budskapet att Han älskar oss alla. Denna första pingstdag kom Gud med en så enorm styrka så att ett dån hördes över hela staden. Dånet hade även ett syfte, det gjorde att människor skyndade dit för att se vad som var på gång. Tack vare dånet så fanns där redan en stor skara åhörare när lärjungarna kom ut. Allt de behövde göra var att öppna mun och prata. Gud hade gjort så att folket kom och Gud hade sänt den helige Ande som hjälpare till lärjungarna.

Gud gör våra stigar raka. Han hjälper oss och finns ständigt närvarande i oss i form av den helige Ande. Det är samma helige Ande, samma Gud, som kom till lärjungarna den första pingstdagen som bor i oss och som hjälper oss i vår vardag. Jag ska vara med er alla dagar sa Jesus och det är just vad som händer. Det är Jesus Kristus som kommer till oss genom den helige Ande. Det enda vi behöver göra är att be och tro att Gud hjälper oss.

Kanske är dånet vi hör just nu från olika delar av värden Guds sätt att tala om för oss att vi ska gå ut och i en värld till människor i nöd? Kanske är dånet en väckarklocka för oss? Jag tror att Gud vill säga något till oss även denna pingst. Jag tror att Gud sänder den helige Ande till oss så våra hjärtan börjar brinna så även vi kan tala till människor som inte pratar samma språk som oss. kärlekens språk är universellt. Gå ut och sprid tro hopp och kärlek och gör vad du kan för att göra vår värld bättre.

När vi tycker att allt känns hopplöst och det vi ser känns för tungt att bära så ska vi tänka på att Gud är på vår sida och han har sänt oss en hjälpare, den helige Ande. Och när Gud är med oss vem kan då stå emot oss?

Amen.

Ps ett sätt, och detta är ett bra sätt, kan vara att stödja ACT Svenska Kyrkan för dom gör bra grejer.

Varje dag försöker jag komma ut på en promenad. Dessa promenader stärker kroppen rent fysiskt. Men jag lägger även in samtalet med Gud när jag promenerar. Jag brukar kalla dessa för mina bönepromenader. Dessa bönepromenader är inget unikt för mig det är många som passar på att tala med Gud under sina träningspass oavsett vad de utför eller vart de befinner sig. Men just promenader är min grej.

Promenaden i sig är avstressande i en jäktig tillvaro och lägger man sedan till bönen som extra krydda så skapar man en rejäl hävstång i sitt andliga sökande efter Gud. Det finns en naturlig styrka i att vistas i Guds natur och samtidigt samtala med skaparen själv. Det skapar lugn och harmoni för kropp och själ.

Låt oss leka med tanken att alla vi som tror på Gud några dagar i veckan skulle börja med bönepromenader. Promenader där vi ber speciellt för den stad eller den byggd vi lever och verkar i. Om vi vid varje bönepromenad skull be om Guds välsignelse över våra medmänniskor. Och om vi bad Gud att Han skulle öppna alla våra hjärtan så att vi ser dem vi möter som vår broder och som vår syster. Om vi skulle be Gud om att våra politiker och makthavare ska fatta riktiga och kloka beslut. Om vi bad för alla kyrkor och alla som jobbar i dem. Om vi bad att Gud skulle möta oss på det personliga planet att lägga all avund, missunnsamhet och egoism åt sidan. Om vi bad om öppnade hjärtan så vi förstår det kärleksbudskap som Jesus Kristus vill att vi ska ta till oss och sprida. Ett budskap baserat på tro hopp och kärlek.

Jag tror svaret är att vi genom bönen sätter Guds händer i rörelse så vi börjar se förändring på de platser där vi bor. Bönepromenader kanske är det samma som när ljuset jagar bort mörkret på morgonen. En ny dag gryr med hopp om förändring.
Amen.

Modernatur är ett uttryck vi använder. Kanske skulle vi även kunna använda samma uttryck när vi beskriver Gud? För visst är det Gud i form av modernatur som ger oss alla liv? Vi är alla en del av naturen och naturen är en del av oss och över alltihopa breder Gud ut sin kärlek och vakar över guds rika natur. Gud vakar över hela sin skapelse och ser till att det är jämvikt och balans bland allt skapat. Oavsett hur vi ser det så finns det naturlagar och ordning som fungerar i naturen. Det är som en osynlig hand styr för i smått och stort finns det en tanke som ligger bortom vårt förstånd. Det är som om hela skapelsen vilar i famnen på någon som älskar den. Dock ställer människornas idéer och handlingar till det. Det är, som jag hoppas vi förstår, våra val och vårt agerande som inte stämmer överens med grundtanken med skapelsen. Vår frihet och det fria valet ställer till det. Människan är satt att förvalta jorden men ibland glömmer vi att fråga Gud om våra planer stämmer överens med Hans. Våra Gudlösa val slår tillbaks mot oss själva. Det är dock inte Gud som straffar oss utan det är vår övertro på vår egen intelligens och att vi klarar att fatta våra egna kloka beslut som slår tillbaks mot oss. När naturen slår tillbaks är det då vår mor som vill att vi ska lära oss av våra misstag. Här har vi ett val att vi kan göra om och göra rätt eller fortsätta göra fel.

Den helige Ande finns hela tiden hos oss och vakar över oss likt en moder som vakar över sina barn. Barnen måste få lära sig att sitta, krypa och gå. Barn faller och slår sig lite nu och då men modern finns med och hjälper och tröstar. Samtidigt måste modern låta barnen fortsätta öva sig tills de får balans och kan gå utan hjälp och stöd.
Visst är det så med den helige Ande? Anden blev sänd till oss som hjälparen och är den som finns vid vår sida och ger oss stöd och hjälp när vi behöver det. Vi har en moder som vakar över oss och som hjälper och tröstar. Dock ska vi vara medvetna om att den helige Ande inte tar bort alla hinder på vår väg. Vi kommer att ramla och slå oss. Vi kommer möta saker som inte är så lätt att förstå och som vi inte vet hur och om vi ska orka ta oss igenom. Den helige Ande sopar inte undan svårigheter men vi har alltid någon vid vår sida som hjälper och tröstar.
Kanske det är så att vi vågar möta de motgångar och allt det motsägelsefulla som livet innehåller och ändå tro på en Gud som är god och som älskar oss tack vare den helige Ande? Det svåra att bara kasta sig ut och tro kanske bara blir begripligt om vi har den helige Ande i oss. Trons mysterier är många gånger obegripliga för det mänskliga intellektet. Men ser man den livsnödvändiga tron genom den helige Anden och låter sig ledas i tankebanorna man har om tron så leds man rätt. Likt en mor uppfostrar den helige Ande oss i tron på Gud. Och precis som våra naturliga mödrars uppfostran inte alltid bygger på att rent fysiskt visa allt för att vi ska förstå. På samma sätt är det med den helige Anden med tiden förstår man guds vilja och de vingliga stegen som togs i början blir fastare och starkare. Den helige Anden finns alltid med men närvaron ändrar karaktär ju längre man går på trons väg. Gud eller den helige Ande bor i oss och att höra guds röst blir naturligt när man säger ja till Jesus Kristus. Det är dock inte alltid så att vi hör guds röst rent fysiskt utan det blir men en känsla av vad som är rätt och fel. Vi förstår Gud genom att låta den helige Ande styra vår tankevärld så det obegripliga blir begripligt och Gudsord blir då levande. Det är som att en slöja av obegriplighet dras undan och sanningen tar oss ut på djupare vatten på trons hav. Den helige Ande blir vårt ekolod och avslöjar vad som finns under ytan. Det som är dolt blir synligt genom den helige Ande vi inser att det finns ett otroligt djup i tron. Ju längre vår resa blir så dyker det upp nya saker att upptäcka och nya djup att utforska. Guds ord är levande. Idag upptäcker jag en sanning i morgon rätas ytterligare ett frågetecken ut och blir till ett utropstecken ett halleluja och ett tack till Gud. Det finns ingen botten Gud blir ständigt mer. Vi kommer aldrig förstå allt och de är också omöjligt för oss människor att göra det. Men den helige Ande bor och verkar i och genom oss som en god mor och uppenbarar hemligheter allt efter våra behov.

Fåglarna är för mig en symbol hur en god mor bör vara. Honan lägger sina ägg i ett rede som helt är anpassat för ändamålet. Hon ligger och ruvar och värmer äggen till den exakta temperaturen för att ungarna ska utvecklas inuti. När tiden är mogen börjar fågelungen kämpa för att ta sig ut ur ägget. Skalet spricker och ut tittar en helt ny individ. När alla ungar kläckts börjar det en tid men mycket möda i att samla mat till alla hungriga i boet. De måste matas så att de växer till individer som med tiden ska kunna ta de första vingslagen själva och flyga.

Den helige Ande är som en fågel som breder ut sig över oss och ger oss en värme som är precis lagom för att vi ska utvecklas. Tryggt och säkert inväntar hon tiden till dess att vi är mogna att kläckas och öppna våra ögon för en ny värld. Genom att säga ja till Jesus Kristus så föds vi på nytt. Den helige Ande visar oss en helt ny dimension när vi väljer att lämna de skal vi har av trygghet. Vågar vi bryta detta skal? Vågar vi lämna den värld som vi levt i och där vi känner oss trygga? Visst är det väl så att för att tro att Jesus är herre så måste skal av trygghet brytas? Vi kommer ut i en ny miljö som kanske både är bullrig och kall och vi ser plötsligt världen med nya ögon. Men den helige Ande finns med och hjälper och stöttar och tar hand om oss. Jesus sa jag är med er alla dagar. Genom den helige Ande är det bokstavligen så. Likt en god mor så finns den helige Ande hos oss och säger – ”lugn jag finns här för dig. Du är aldrig ensam”. Vi kanske inte alltid ser och förstår att den helige Ande är med men likt en mor som vakar över sina barn så finns Anden i och med oss. Oftast syns inte mor men hon finns där och vakar över de sina. Anden är både hjälparen och tröstaren.

Men vi har ett val. Vi kan välja att stanna kvar i vårt trygga ägg eller så kan vi välja att ta oss ur ägget och kasta av oss den falska trygghet det ger. Vi kan lämna tryggheten och välja ett liv i frihet. Men det krävs ett personligt val som innebär arbete för att lämna skalet.
Men tänk på att som alla föräldrar väntar så väntar även Gud på den dag då vi väljer att lämnar vårt trygga skal. Det tar kanske ett tag innan vi blivit van vid ljuset från Gud men det är detta tillstånd av andligt ljus som vi är skapta att leva i. Vi har egentligen inget annat val om vi vill leva och utvecklas och bli till den vi är ämnad att vara än att krypa ut ur vårt ägg och fram till Jesus Kristus kors och säga – hjälp mig att vandra den väg du vill att jag ska gå. Den helige Ande kommer då att falla ner över oss och omsluta oss som en varm filt. Den helige Ande lindar in oss så vi blir helt omsluten och håller oss i sin trygga famn och viska till oss – ” var inte rädd jag är här och jag lämnar dig aldrig ensam”.

I och med Jesus död så finns det inget annat val för Gud än att infria löftet att aldrig överge de som lägger sitt liv i Jesu hand och tror på honom. När vi blir frälsta föds vi in i guds familj och som medlen i den levande gudens familj behöver man aldrig vara ensam.

Att krossa trygghetens skal kan kännas oroande men Gud finns där och fyller oss med helig Ande, fyller oss men sig själv. Det oförklarliga händer att vi blir ett med Gud. En djup och oförklarlig sanning som kräver oreserverad tro på gudsord. Det är oförklarligt, men Gud flyttar in och bor i oss. Gud tar sin boning i oss och det är därför Han aldrig lämnar oss ensam. Gud finns alltid med i livets alla skeenden i med och motgång. Gud lever i oss och vi lever genom honom. Den helige Ande är den som uppfostrar oss och som får oss att växa. Lita på detta löfte och tro för det är endast nåd och inget vi förtjänar. Gud håller sina löften så du kan vila tryggt i hans famn.

Likt fågelungen i ägget måste lita på att livet börjar utanför skalet. Att någon finns där utanför som tar hand om den och visar hur livet ska levas. På samma sätt måste vi lita på att det finns någon som visar oss hur vi ska leva som Gud vill att vi ska när vi lämnar vårt ägg. Som kristen ska vi alltid försöka efterlikna Jesus. Vi kommer aldrig att kunna vara som Jesus men vi ska alltid ha Honom som förebild. I bibeln finner vi en massa fakta om hur Jesus levde och lärde. Studera bibeln och be att den helige Ande ska öppna dina ögon så du kan skåda in i guds ljus utan att bli bländad.

När du krossar trygghetens skal och tittar ut ur ägget så slår ljuset från Gud mot dig. Det är inte ett kallt och vasst ljus. Nej ljuset ifrån Gud är ett behagligt ljus fyllt av nyanser och värme. Vi kliver alltså inte ut i något okänt mörker utan det är precis som när vi föddes av vår mor. Vi kom från mörker till ljus. Den helige Ande lyser upp vår tillvaro och den väg vi vandrar med Jesus.

Det är där vi ska vara. Vi ska sträva efter att alltid leva i ljuset från Gud. Jag uppmanar alla som vill växa i sin tro att varje morgon och varje kväll ta sig tid att stilla sig och bara vara ensam med Gud. En stund av tystnad där den helige Ande får tala till oss och där Gud får möta oss och forma oss till den han vill att vi ska vara. En tid i tystnad där Gud kapar bort de grenar som inte bär frukt. De grenar i oss som bär frukt rensar Gud så de kan bära mer frukt. Vi ska arbeta med att sprida det glada budskapet om Jesus men arbetet för Gud får aldrig bli viktigare än livet tillsammans med Gud.
Matteus skrev: ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ”?

Vi måste stanna till och lyssna på den helige Ande så att Gud får möjlighet att visa på den väg Han vill att vi ska gå. Den helige Ande måste vara ljuset i våra liv så vi förstår att det viktigaste för oss är att utvecklas i tron på Jesus Kristus. Vi måste förstå att när vi föds på nytt så måste vi leva nära Gud och se och lära av Honom. Detta sker genom bibelläsning och bön där vi låter den helige Ande undervisa oss likt en mor som leder sina barn på rätta vägar så de växer till starka individer. Men även om vi växer i tron så får vi aldrig glömma var vi har våra rötter och inte förhäva oss för allt är bara nåd. De gåvor vi får av den helige Ande är inget vi kan slå oss för bröstet för. De gåvor vi får är nådegåvor som den helige Ande ger till oss. Dessa nådegåvor är fria gåvor alltså inget vi egentligen förtjänar. Var öppen för de gåvor den helige Ande vill ge och tacka Gud för det du får.

Amen.

Mitt i en pandemi kan det vara svårt att tro på en god Gud som hör bön. Än värre är det om du eller någon nära anhörig blivit svårt sjuk eller avlidit. Var är Gud när vi försöker nå honom när livets allvar knackar på dörren? När vi har det bra och inget speciellt händer går det lätt att be och tro, men hur är det nu? Mitt i sjukdom och nöd kanske det inte känns så men Gud finns med och svarar på våra böner även då. Gud är inte som vi utan vänder på våra uppfattningar om hur det ska vara. Mitt i all nöd hör han våra böner och svarar. Men vi ska vara medvetna om att det inte alltid sker på det sätt vi vill. Nej Gud tar kanske inte bort sjukdomen. Men på något gudomligt sätt så vänder Gud på allt så istället för att bli botad får du kraft att orka. Gud använder sjukdomen så att den blir ett redskap i hans hand så vår tro växer. Kanske är just sjukdom det som får dig att se på Gud och ditt sätt att be på ett nytt sätt. Paradoxalt nog kanske sjukdomen får dig att vakna och se klarare. Mitt i allt det svåra växer en djupare medvetenhet fram.
I svårigheter kan det faktiskt vara så att vi börjar ifrågasätta det liv vi lever. Vi inser att mycket av det vi ser som viktigt är så banalt, så ytligt. Livet växlar in på ett annat spår när vi ställs inför livets allvar. Plötsligt ser vi guds plan och hur han till och med använder det onda för att göra gott. Oväntat väcks en längtan i oss att gräva för att finna skatten Gud har placerat på vår väg. Plötslig vill vi tränga oss djupare in i tros mysterier.
Min tro är att Gud inte sänder pandemier och elände men när de kommer så använder han dessa och talar till oss. Vi ber om att pandemin ska försvinna och att Gud ska befria oss från sjukdom och Gud svara på våra böner. Inga uppriktiga böner till Gud är bortkastade. Gud svara på bön var så säker. Men visst kan vi bli arga på Gud när vi upplever att inte bön fungerar. Men lidande och svårigheter gör något med oss. Vi börjar bli medvetna om vad som är viktigt i livet. De där små sakerna som vi förr inte lade märke till ser vi plötsligt i ett nytt ljus. Vi fylls med kärlet till vår omgivning och vill inget hellre än krama våra kära. Vi börjar tacka Gud för allt det underbara han berett åt oss i vår vardag, ja de där sakerna vi tidigare aldrig såg. Genom det svåra väcks en djupare insikt som ger oss en vilja att gå ut för att möta världen med kärlek. Genom det svåra väcks en längtan att komma Gud närmre och gå ut för att sprida det glada budet att Gud lever och att han svarar på bön.
Vi tror på en Gud med sår på sin kropp. Det var just genom Jesus lidande, död och uppståndelse som världen fick sin frälsning. Så Gud vet hur vi har det när vi lider för han har lidit för oss.
Amen.

Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Matteusevangeliet 6:34
Ja visst är denna underbara undervisning något som vi alla behöver? I en värld där stress och utmattningssyndrom är en folksjukdom är dessa ord som balsam för själen. Jag tror att vi måste hitta ett sätt att låta dessa ord bli till ett frö som gror i våra tankar och växer i våra handlingar. Vi måste stanna upp och se att livet är här och nu. Det riktiga livet börjar inte imorgon för vi har ingen garanti att vi får möta en morgondag. Livet är skört och det är bara en sekund mellan liv och vår resa in i evigheten. Det finns även massor av saker som kan kullkasta våra planer inför framtiden som gör att all oro är bortkastad. Vi bör därför börja leva i nuet och njuta i de stunder livet bjuder på glädje. På något sätt så måste vi lära oss att vila i en god Guds famn. Ett liv utan planer och planering fungerar inte men vi måste finna en balans. Vi är så vana med att ha bråttom och kalendern ska vara full annars känner vi oss onyttiga. Vi kan inte vara onyttig och göra ingenting, eller? Vi måste åter bli herrar över tiden. Vi måste lära oss att koppla ner och koppla av.
Kanske behöver vi alla tänka på att vi ska helga vilodagen. Detta bud är viktigare än vi tycks tro. Det är högtid att vi börjar tänka på att återigen börjar fira sabbatsdagen. Jag inte som ett bud eller något måste utan för att ge oss en dag då vi ger oss tid att fira. En dag då vi utan bekymmer kan ta vår rätt att bara vila kanske festa dansa och undgås med vänner i glädje utan måsten. En dag då mobilen, datorn och jobbet får vara frånkopplade. Där fönsterputsning, städning och tvätten får vara liksom alla ”jag ska bara”. Gud har välsignat sabbatsdagen vill ge oss denna dag som en present. Sabbaten är alltså en välsignad dag från Gud så vi måste ta denna present och öppna den och finna att innehållet gör oss gott. En regelbundet återkommande tid för vila. En tid då kropp och själ får sin återuppbyggelse.
Gud vill att vi ska fira och helga sabbatsdagen så låt oss ta denna dag på allvar för den är helig.
Amen.

En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever. Psaltaren 23:1-6 (B2000)

Herren eller Jesus är den gode herden. Jesus sändes hit till jorden till dig och mig av fadern. Ja Gud sände Jesus till oss. Men varför gjorde Gud det? Jo för att söka upp de som gått vilse de som är ensamma och förtvivlade. Låt mig nu ta med dig i min reflektion över detta.
Det står att Jesus leddes av anden ut i öknen och där i sin ensamhet kände han säkert ångest, oro och förtvivlan. Jesus själv fick där känna hur vi har det i vår öken. En livets öken som är fylld av mörker, oro och vilsenhet. Jesus själv har varit där. Och tack vare att Jesus varit där så är vi inte längre ensam i vårt mörker. På ett fantastiskt sätt blir öknens ensamhet förvandlad till gemenskap. Gemenskapen förminskar inte våra problem men vi är inte ensam utan någon går bredvid och lyssnar och viskar- var inte rädd jag går bredvid dig för att jag älska dig.
Tvivlar du på detta att Jesus finns hos dig och förstår. Om det är så då ska vi återvända till korset. När Jesus hänger där ropar han i sin förtvivlan – min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Matteus evangeliet 27:46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Jesus ropade med hög röst. Ja det gör även vi. Vi ropar ut vår ångest och oro där i mörkret. I mörkret kan vi inte se någon utväg och vi kan heller inte se Gud.
Men något som inte lämnar oss är hoppet på att Gud ändå finns där. Likt ett får som gått vilse ropar vi på herden i tron att han ska höra och komma till vår räddning. Jesus själv blev ställd i ensamhetens mörker och därför finns ingen absolut ensamhet. På ett fantastiskt sätt är Gud med i vår gudsövergivenhet. Det förlorade fåret är inte förlorat. Du och Jag är burna av någon som har varit där före oss och som nu är med oss i vår ensamhet. Jag är fullt övertygad om att även mörkret kan bli till ljus för att det är genomlyst av kärlek.
Men för att förstå att Jesus finns med oss så måste vi ta vårt kors på oss och följa Jesus. Vackra ord om herden och fåren och kärlek i mörkret förblir abstrakta om vi inte följer Jesus. Vi måste hela tiden sträva efter att bli lik honom och försöka förstå vem han är. Det är inte i seger och framgång vi lär oss vem Jesus är utan det är genom att välja korsets väg. Jesus talade om lidande men han utelämnade aldrig uppståndelsen. Så vägen till gemenskap går kanske genom ensamhet. Vägen till ljus kanske måste gå genom mörker ibland. Men Gud har sagt – Jag är med er alla dagar intill tidens ände, alla dagar, ja alla dagar även dagar av tvivel, mörker och ensamhet. Den gode herden finns där så ropa och var säker på att han finner dig. Det var för oss Gud sände sin son Jesus. För att hela den brutna kontakten mellan Gud och människa. I kärlek söker Gud oss som ropar ut i natten.
Amen.