En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever. Psaltaren 23:1-6 (B2000)

Herren eller Jesus är den gode herden. Jesus sändes hit till jorden till dig och mig av fadern. Ja Gud sände Jesus till oss. Men varför gjorde Gud det? Jo för att söka upp de som gått vilse de som är ensamma och förtvivlade. Låt mig nu ta med dig i min reflektion över detta.
Det står att Jesus leddes av anden ut i öknen och där i sin ensamhet kände han säkert ångest, oro och förtvivlan. Jesus själv fick där känna hur vi har det i vår öken. En livets öken som är fylld av mörker, oro och vilsenhet. Jesus själv har varit där. Och tack vare att Jesus varit där så är vi inte längre ensam i vårt mörker. På ett fantastiskt sätt blir öknens ensamhet förvandlad till gemenskap. Gemenskapen förminskar inte våra problem men vi är inte ensam utan någon går bredvid och lyssnar och viskar- var inte rädd jag går bredvid dig för att jag älska dig.
Tvivlar du på detta att Jesus finns hos dig och förstår. Om det är så då ska vi återvända till korset. När Jesus hänger där ropar han i sin förtvivlan – min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Matteus evangeliet 27:46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Jesus ropade med hög röst. Ja det gör även vi. Vi ropar ut vår ångest och oro där i mörkret. I mörkret kan vi inte se någon utväg och vi kan heller inte se Gud.
Men något som inte lämnar oss är hoppet på att Gud ändå finns där. Likt ett får som gått vilse ropar vi på herden i tron att han ska höra och komma till vår räddning. Jesus själv blev ställd i ensamhetens mörker och därför finns ingen absolut ensamhet. På ett fantastiskt sätt är Gud med i vår gudsövergivenhet. Det förlorade fåret är inte förlorat. Du och Jag är burna av någon som har varit där före oss och som nu är med oss i vår ensamhet. Jag är fullt övertygad om att även mörkret kan bli till ljus för att det är genomlyst av kärlek.
Men för att förstå att Jesus finns med oss så måste vi ta vårt kors på oss och följa Jesus. Vackra ord om herden och fåren och kärlek i mörkret förblir abstrakta om vi inte följer Jesus. Vi måste hela tiden sträva efter att bli lik honom och försöka förstå vem han är. Det är inte i seger och framgång vi lär oss vem Jesus är utan det är genom att välja korsets väg. Jesus talade om lidande men han utelämnade aldrig uppståndelsen. Så vägen till gemenskap går kanske genom ensamhet. Vägen till ljus kanske måste gå genom mörker ibland. Men Gud har sagt – Jag är med er alla dagar intill tidens ände, alla dagar, ja alla dagar även dagar av tvivel, mörker och ensamhet. Den gode herden finns där så ropa och var säker på att han finner dig. Det var för oss Gud sände sin son Jesus. För att hela den brutna kontakten mellan Gud och människa. I kärlek söker Gud oss som ropar ut i natten.
Amen.