Mitt i en pandemi kan det vara svårt att tro på en god Gud som hör bön. Än värre är det om du eller någon nära anhörig blivit svårt sjuk eller avlidit. Var är Gud när vi försöker nå honom när livets allvar knackar på dörren? När vi har det bra och inget speciellt händer går det lätt att be och tro, men hur är det nu? Mitt i sjukdom och nöd kanske det inte känns så men Gud finns med och svarar på våra böner även då. Gud är inte som vi utan vänder på våra uppfattningar om hur det ska vara. Mitt i all nöd hör han våra böner och svarar. Men vi ska vara medvetna om att det inte alltid sker på det sätt vi vill. Nej Gud tar kanske inte bort sjukdomen. Men på något gudomligt sätt så vänder Gud på allt så istället för att bli botad får du kraft att orka. Gud använder sjukdomen så att den blir ett redskap i hans hand så vår tro växer. Kanske är just sjukdom det som får dig att se på Gud och ditt sätt att be på ett nytt sätt. Paradoxalt nog kanske sjukdomen får dig att vakna och se klarare. Mitt i allt det svåra växer en djupare medvetenhet fram.
I svårigheter kan det faktiskt vara så att vi börjar ifrågasätta det liv vi lever. Vi inser att mycket av det vi ser som viktigt är så banalt, så ytligt. Livet växlar in på ett annat spår när vi ställs inför livets allvar. Plötsligt ser vi guds plan och hur han till och med använder det onda för att göra gott. Oväntat väcks en längtan i oss att gräva för att finna skatten Gud har placerat på vår väg. Plötslig vill vi tränga oss djupare in i tros mysterier.
Min tro är att Gud inte sänder pandemier och elände men när de kommer så använder han dessa och talar till oss. Vi ber om att pandemin ska försvinna och att Gud ska befria oss från sjukdom och Gud svara på våra böner. Inga uppriktiga böner till Gud är bortkastade. Gud svara på bön var så säker. Men visst kan vi bli arga på Gud när vi upplever att inte bön fungerar. Men lidande och svårigheter gör något med oss. Vi börjar bli medvetna om vad som är viktigt i livet. De där små sakerna som vi förr inte lade märke till ser vi plötsligt i ett nytt ljus. Vi fylls med kärlet till vår omgivning och vill inget hellre än krama våra kära. Vi börjar tacka Gud för allt det underbara han berett åt oss i vår vardag, ja de där sakerna vi tidigare aldrig såg. Genom det svåra väcks en djupare insikt som ger oss en vilja att gå ut för att möta världen med kärlek. Genom det svåra väcks en längtan att komma Gud närmre och gå ut för att sprida det glada budet att Gud lever och att han svarar på bön.
Vi tror på en Gud med sår på sin kropp. Det var just genom Jesus lidande, död och uppståndelse som världen fick sin frälsning. Så Gud vet hur vi har det när vi lider för han har lidit för oss.
Amen.