När de frågade Jesus vem som var störst i himmelriket så ställde han fram ett barn. Kan ett barn vara störst i himmelriket? Jag tror att ett sätt att se på detta är att vi ska vara som barn i vårt sökande efter Gud. Ett barn kryper omkring och utforskar världen. En värld där allt är nytt och spännande. Tänk vilket äventyr en tur till trädgårdslandet kan vara. Ja det är klart att man måste smaka på jorden för den ser ju så god ut. Även pinnar och stenar och allt annat åker in i munnen för att undersökas om det är gott. Eller så kanske bara för att kolla vilken konsistens allt har. Ja så rätt men ändå så fel. Men inte bryr sig barn om rätt eller fel. Barn väntar inte med att gå tills benen bär. De vinglar iväg på ostadiga ben med målet i sikte och när inte benen längre bär så kryper de.

Lite så tror jag vi ska se på vår tro och hur vi ser på Gud. Vi ska nyfiket undersöka bibeltexter, bön, predikan och psalmer och allt annat som hör till ett liv i gemenskap med Gud. Likt ett barn ska vi inte tänka så mycket på om det blir rätt eller fel. Vi ska undersöka och lära oss av att utforska och pröva oss fram. Det som vi just nu inte kan tugga i oss det får vi lämna tills vi växt i vår tro. Vi lär oss gå på vingliga ben. Men snart ser vi att de bär och vi lär oss styra vår kropp så vi kommer in i de uppdrag vi är ämnade för. Gud, vår far övervakar oss och kommer med goda råd likt en mamma eller en pappa som vill sina barns bästa. I kärlek ser Gud på oss och med förundran iakttar han vår utveckling. Tänk när Gud stolt ropar – ”titta nu går han/hon” när vi tar våra första staplande steg in i de uppgifter han ger oss. Likt ett barn som försöker ska vi aldrig fundera på om vi gör rätt eller fel. Det är naturligt att allt ska provas och det som fungera behåller man. Det finns dock inget rätt eller fel utan det handlar om att inför nya utmaningar så är vi nya, som barn, i en värld full av saker som ska provas så de fyller livets ryggsäck med goda erfarenheter. På samma sätt som ett barn sprider glädje bara genom att finnas så ska vi sprida glädje omkring oss.

Gå ut på dina vingliga ben och sprid det glada budskapet om frälsning. Du växer och blir starkare för varje steg du tar. Gud ser inte dina fel utan han följer din utveckling med stolthet. Vi är hans barn och han är vår stolte far. Och som ett barn aldrig tvivlar och ifrågasätter vem som är dess förälder så ska vi även lita på att Gud är vår himmelske far. Vi får gå fram till Gud och kalla honom far och berätta om våra framsteg men också få tröst när vi ibland snubblar och faller. Och eftersom vi är barn är det naturligt att vi längtar till vår far för där han är vill vi också vara. Himlen är Guds barns rätta hem. Det står också att vi har himmelriket inom oss. Så kanske ska vi våga släppa fram barnet inom oss. Och skulle vi snubbla och skrubba något knä eller råkat trampa på en humla så kan du vara säker på att Gud aldrig kommer att döma dig för det. Nej Gud kommer att trösta dig.
Amen