Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror
Efesierbrevet 1 17-19

Vad tror du, är en fråga vi alla får. Svaret kanske blir – Ja vad tror jag? Ibland tror jag si och ibland så. Det är så lätt att hoppa hit och dit. Problemet blir dock när vi beter oss på det sättet att vi aldrig kommer fram till målet, och vi får heller aldrig ro. I vårt sökande efter en djupare kontakt med Gud försöker vi även där att påverka Gud att agera efter våra infall. Men som tur är så är Gud större. Gud finns med och stabiliserar upp vår tillvaro för skulle Gud svar på våra tillfälliga infall och ge oss allt vi ber om skulle vi aldrig finna ro. Gud finns där och ser och hör oss och befriar oss från vissa av våra önskningar. Jag tror det kallas andlig mognad när vi inser att Gud väntar tills de tillfälliga infallen lagt sig. Ser man på livets långa röda tråd så finner vi att mycket av vårt andliga liv skulle gått förlorat om Gud skulle ha uppfyllt alla våra önskningar. Så tacka Gud för att du inte får allt du ber om. Tacka Gud för att han befriar dig från vissa önskningar då du får dina infall.

Gud är alltid större. Alltid mer, mer än våra önskningar. I befrielsens spår uppstår ett lugn, en tystnad. I denna tystnad kan Gud tala till oss. Där i vårt inre viskar Gud att du är mer än dina planer. Du är mer än du kan föreställa dig. Dina planer och dina begär är inte det jag har tänkt med ditt liv. Dörren är öppen mot en djupare relation till mig. Jag vill befria dig och leda dig framåt. Kom, kom.

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Matteus 6:33