”Ett liv ett enda liv. Så fyllt av frågor och förväntan. En tid fast en så kort. En ständig kretsgång. En ständig längtan”.

Pelle Karlsson

Ett liv, ett enda kort liv
Det här livet som du och jag lever just nu är det enda liv vi kommer att få. Detta vårt enda liv som vi lever här på jorden är ändligt. Desto tidigare vi kommer till insikt om den sanningen desto snabbare kanske vi också kommer till insikt att livet skall tas på allvar. Hur vi förbrukar, och brukar, denna stund vi tillbringar här på jorden blir viktigt när vi inser att livet är kort. Ja livet är för kort för att slarvas bort. Vad vi gör och hur vi förvaltar våra liv är upp till oss. Vi har naturligtvis olika förutsättningar men hur vi än vrider på det så är det vi som måste ta ställning hur vi vill leva. Man ska alltid veta att man har ett val. En massa alternativ till hur man lever ett liv finns alltid. Men vår tid på jorden är några år och dem måste vi ta vara på.

Vår historia är fylld av människor som satt sin prägel på hur mänskligheten lever och verkar långt efter deras egen tid på jorden tagit slut. Vad var det som gjorde dessa människor så starka? En anledning till detta var att de med övertygelse i hjärtat tog livet och hur de skulle förvalta det de hade fått på allvar. Det är oftast just detta att ta livet och det man vill förmedla och uppnå på allvar som är skillnaden mellan att lyckas eller misslyckas i det man förutsatt sig att göra.

Det enklaste och det vi människor oftast gör är att vi sätter oss ner på en stol och stillasittande iakttar livet som passerar och låter andra göra jobbet. Många, många gånger beror detta på att vi inte inser att vi är viktiga kuggar i mänsklighetens maskineri och att vi kan påverka mer och fler än vi tror. Detta beror i sin tur på att vi saknar självförtroende. Vi saknar alltså tron på det vi själva gör och att det vi vill påverka inte är viktigt. Vi ser oss som enkla individer som gör rätt som bara flyer med och inte lägger oss i. Men om vi inte tar oss själva på allvar hur ska då vår omgivning göra det? Om vi förringar och inte ser våra möjligheter utan bara ser oss som små och obetydliga. Om vi se oss som klena och betydelselösa, kan vi då förvänta oss att vår omgivning ska se oss på något annat sätt?
Detta banala tänkande har gjort att vi genom seklens gång missat stora och viktiga tankar och idéer bara för att människor satt käppar i hjulet för sig själva bara för att de tänkt – ”ja men inte kan väl jag som bara är en enkel människa säga så. Inte är väl mina tankar vara något som spelar någon roll”?

Men stanna till och fundera över varför du tänker just som du gör. De insikter du har kan du säkert finna i många andras tankar. Andra tänker som du och då inser man att man inte är ensam och lever i en bubbla. När andra har och delar samma tänk som du så måste det vara ett tecken på att dina tankar är riktiga och viktiga, eller hur?

Det fria talet och fritänkande är en viktig del som bidrar till att föra mänskligheten framåt.
Genom att vi dagligen prata, diskuterar och vädrar våra insikter, idéer och tankar skapar vi en kedjereaktion som sträcker sig till alla människor runt hela jorden.
Någon har sagt – ”vi har hela värden bara fem handslag bort”. Tänk den tanken vi, du och jag har hela världen fem handslag bort. På samma sätt är våra talade ord bara fem öronpar bort från alla på jorden. När vi inser detta inser vi även våra enorma möjligheter att påverka. Och än en gång inser vi att livet skall tas på allvar. Det du säger och dina idéer är viktiga.
Du behöver inte stå på barrikaderna det räcker gott med att vara ärlig mot dig själv och din omgivning. Var ärlig i dina tankar och ärlig i din strävan att förmedla det du brinner för.
Du är unik. Ditt liv, dina tankar och idéer är viktiga och just du är en del i mänsklighetens historia. Du finns där du är utav en anledning. Just du och ditt liv är viktigt för dem du har runt omkring dig så ta dig själv på allvar. Du betyder något för någon. Sök och du ska finna. Bulta och dörren skall öppnas för dig.

Vi behöver alltså inte födas in i något eller ha några speciella gåvor för att påverka. Nej det enda vi behöver göra är att vi tar livet på allvar och med brinnande hjärtan beslutar oss vad vi vill uppnå. Hur vi sedan kommer dit det visar sig på ett naturligt sätt när vi satt upp inriktningen och målet med vad vi vill uppnå och väl börjar gå.
Livets väg kan både vara stenig och krokig. Men den kan även vara rak och utstakad. Men om man tror och vill så når man målet tillslut.

Vad målet och meningen är kanske vi vissa gånger inte ser förrän vi är framme, om ens då. Medan andra gånger är målet solklart och vi vet precis vad vi vill. Vissa gånger är det små etapper med delmål leder oss till sist fram till slutmålet. Livet och Gud är båda mysterier i sig. Man vet aldrig vad som finns bakom nästa krön. Guds vägar är outgrundliga men på något vis är de alltid de rätta.

En viktig sanning i allt vi gör är den att allt startar med tro. Ta med och glöm aldrig det, att allt startar med tro. Det är så enkelt men samtidigt så svårt. Det krävs ett enormt ställningstagande att tro. Det svåra är inte att vilja tro, för det vill vi. Vi vill tro att det finns en Gud. Det svåra är att tro. Att verkligen tro och lita på att Gud finns och att det räcker att tro på Honom. Att helt slänga sig ut i tron och lita på att Gud står där och tar emot den som litar och tror på Honom. Det är just detta som är det svåra i att tro. När inte Gud bara är en vag förhoppning utan en levande Gud som man tror på, på riktigt. Det enda vägen till Gud är dock att tro. Men att i vardagen bara leva och i hjärtat bara tro att Gud finns där det är kanske det svåraste steget vi kan ta. Det enkla kan ofta vara det svåraste.

Men jag uppmanar dig att tro på Gud och tro på dig själv.

Jag har en man i min bekantskapskrets som lever med en livsinställning som är helt unik. Denne mans inställning till, ja inte bara problem och svårigheter utan till allt, är att det löser sig. En underbar livsinställning för visst är det så att allt löser sig? Denne man har en unik inställning att försöka finna lösningar och vägar ut ur problemen. Det löser sig alltid. Det kan vara bilen som krånglar. Ja inte blir den bättre av att bli sur och grinig. Kavla upp ärmarna och fixa den eller ring en mekaniker. Samma gäller om värmesystemet i huset brakar ihop mitt i vintern. När räkningarna blir lite fler än han räknat med. När barnen ska hämtas på dagis och tiden inte räcker till. När det blir för mycket arbete på jobbet. Ja överhuvudtaget när allt inte går som han har tänkt. Det löser sig. Eller detta ser jag till att finna en lösning på. Det blir inte bättre av att gnälla och bekymra sig. Gnäll och bekymmer tar bara energin ifrån mig och oro har även en otrolig förmåga att sprida sig till min omgivning och så ska det inte vara. Av denne underbara man har vi alla mycket att lära oss genom sin otroliga förmåga att tackla problemen med en positiv inställning och ett fokus på lösningen. Livet ska levas här och nu och med tiden löser sig allt till det bästa. Och det man inte kan göra något åt det, kan man inte göra något åt. Man får då gilla läget. Denne man är alltid glad, trevlig och hjälpsam. Han sprider verklig och genuin värme till alla han möter. Hans inställning till livet sprider värme till de som möter honom. Om man får säga så, en Kristus i vardagen.

Jag tror man kan tolka Jesu uppmaning att vi inte ska göra oss bekymmer på detta sätt att vi inte ska göra oss bekymmer. Vi måste inse att små och stora bekymmer får vi alla leva med. Livet är absolut inte problemfritt. Men vi kanske har en skev bild av oss själva som problemlösare. För somliga kanske livet får en mening om man har en massa problem att lösa. Problem som man kanske skapat själv just för att ha en uppgift här i livet. Problem som skapar bekymmer.
Andra har en förmåga att förstora problem och bekymmer och förminska vår förmåga att finna lösningar. Gör er inte större bekymmer än ni har.

Låt inte solen gå ner över er. Skyll inte andra eller skjut inte över problemet på någon annan utan sök att finna lösningen själv. Och om det behövs, så ta hjälp av andra. Har vi låtit solen gått ner över oss då humöret inte varit på topp så det spridit sig till omgivningen är det svår att finna en hjälpande hand. Mitt bekymmer har då transformerats till att bli andras bekymmer. Oron har spridit sig. Då har man plötsligt skapat problem och bekymmer.
Nej jag tror man alltid ska fråga sig, hur stort är detta problem jag står inför egentligen? Det finns kanske en enkel lösning på detta? Jesu uppmaning till oss, att inte göra oss bekymmer, är inte det samma som att han löser alla livets problem. Nej det är en uppmaning till oss att det finns så mycket onödig oro i våra liv. En oro för saker som aldrig kommer att inträffa. Oron inför morgondagens problem som aldrig sker är en helt onödig oro. Att lösa problem på förhand som bara existera i vårt huvud är onödig. Vi kan inte förhindra dessa tankar att passera genom vårt huvud men vi kan hindra dem att bygga bo. Vi ska tackla allt, inte med naivitet utan med en klar blick. Lösningen blir svårare att se om vi tillåter både oss och problemen bli till enorma monster.

Vårt böneliv och vår tro kan också få sig en törn om vi bara ber till Gud om hjälp och sedan ställer oss på sidan och förväntar oss en enkel lösning från hans sida. Nej jag tror att även där måste vi tänka om. Vi är guds verktyg. Vi är många, många gånger vårt eget bönesvar. Vi måste vara aktiva bedjare men också vara öppen för att vara bönesvar.

Gör er inte bekymmer eller kanske, tillverka inte bekymmer som inte finns. Ha istället siktet på lösningen och det goda i att finna den. För visst finns det en sanning i att, det är inte hur man har det utan hur man tar det?
Livet kommer aldrig att bli problemfritt men vi har ett löfte att Jesus Kristus är med oss alla dagar, även de som är fyllda med problem. Och vi ska fästa vår blick på Jesus och inte låta bekymmer stå i vägen. Vi få alltid komma till Gud med våra problem och bekymmer och han möter oss med kärlek och hjälper oss att finna en lösning. Men vi ska inte gör oss bekymmer.