Kanske var alla dessa människor jag mött på min väg genom livet på något vis meningen att jag skulle möta? De som jag sagt något till som varit till hjälp. De människor som jag i olika situationer besökt. Somliga har haft problem, dem har jag kanske betytt något för? Somliga har bara varit människor som jag tycker det är roligt och trevligt att möta. Kanske har dessa möten människor i mellan betytt något? Att jag försöker vara en god människa kanske betyder något för min omgivning? På min vandring genom livet så kanske inte jag alltid förstår att jag sätter avtryck på dem jag möter. Det som jag tycker är banalt blir bestående intryck som någon tar med sig genom hela livet.
Jag vet att aldrig när och hur Gud verkar genom mitt sätt att bara vara i min enkelhet.
Det enda jag vet med säkerhet är att allt vi gör betyder något för Gud. Vi kan säga att vi alla tjänar Gud på ett eller annat sätt bara genom att leva. Vi behöver inte göra oss till, ta på en mask på söndag, tänka på ett visst sätt, leva på ett visst sätt. Gud finns där och vi får bara vara den Han gjort oss till.
Att vi sedan förändras allt eftersom ju mer vi närmar oss Gud är helt naturligt.
Gud finns i varje andetag vi andas.
Även om det kan kännas tungt så ska vi alltid veta att Gud finns vid vår sida.
Det är Gud som ger oss liv.