Marias man Josef kan jag ibland uppleva lite bortglömd i julens berättelser. Men Josef var med i denna mörka tid som rådde när Jesus föddes. Ondskan får i dessa berättelser ett namn, Herodes. Herodes får stå som ondskans hantlangare på många sätt men samtidigt får vi se hur Gud vänder de planer Herodes skapar för att nå sitt mål. Det börjar redan med de tre vise männen. Gud talade till dem i en dröm och de tog en annan väg hem. Sedan talad en ängel med Josef. Så här var det. ”När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mamma och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.” Gud använde sig av en enkel man, Josef, för att omintetgöra Herodes onda plan att döda Jesus. Allt i bibel låter så enkelt och självklart, Gud talade och han följde guds anvisningar. Enkelt och självklart kan tyckas men hur var det egentligen? Josef skulle ta Maria och den nyfödde Jesus och fly till Egypten. Ett nytt land ett nytt språk en ny kultur ett nytt liv. Ja mina tankar går till de som idag är tvungna att lämna allt för att söka sig till trygghet. Bort från svält, oro och förföljelse. Jag här i denna bibelberättelse sänder Gud en hälsning till alla er som gjort eller måste göra den resan. Jesus finns med på er resa för han har själv gjort den. Men trots att Jesus hör bön och finns med på resan kan den vara otroligt jobbig. Vad som rörde sig i Josefs tankar det kan vi bara fantisera om. Men jag skulle då varit rädd och känt mig ensam. Men det vi vet är att Josef litade på Gud. Och Gud var med honom trots att det kanske inte var så han tänkte att hans liv skulle bli. Men så kan det vara för guds tankar är inte vår tankar.
Men åter tillbaks till Guds tilltal. Hur lätt var det för Josef att förstå att det var Gud som talade till honom? Det verkar vara så att Gud kommer till Josef i drömmar. På något sätt hade Josef fått lära sig att känna igen guds röst. Ja det hade ju varit lätt att vifta bort tankarna som just drömmar, otydliga och flyktiga. Men så gjorde inte Josef för han kände igen guds röst. Det visar på att Josef och Gud hade spenderat mycket tid tillsamman. Josef var nog en man där bön till Gud var något naturlig och vardagligt. I Josefs fall var det bokstavligen på liv och död att han visste vem som talade när han drömde. Därför förstod han också betydelsen av att leva nära Gud i vardagen. Jag tror att vi måste träna oss i lyhördhet och lära oss att skilja ut guds röst i bruset. Gud talar oavbrutet med oss om vi lyssnar.
Och då tänker jag på hur det är med mig och min kontakt med Gud i min vardag. Oftast sker min kontakt utan ord. Jag säger inte så mycket och det gör inte Gud heller. Men samtidigt säger vi allt till varandra. Hur Gud talar till dig vet kanske bara du och det är en sak mellan dig och Gud. Men om du hör guds röst idag så förhärda inte ditt hjärta. Men jag tror vi alla måste träna oss i lyssnandet i det oroliga brus som möter oss idag. Mycket pockar på vår uppmärksamhet men där i all sorl står världens ljus och lyser för oss. Spendera mycket tid med Gud i bön och bibelläsning så lär du dig att höra hans röst. Gud talar sällan tydligt och klart utan är med oss i det stilla i det tysta. När vi vågar möta honom ser vi målet tydligare och tydligare. Ber vi om guds ledning så sker undret och inget i guds plan är en slup. Om vi öppnar våra sinnen så hör vi Gud och ser hans uppdrag i vår vardag. Josef verkar vara ganska trygg i allt det ofattbara han fick uppleva. Han såg längre och insåg att allt var större än honom. Josef insåg att här är världens skatt och den ska jag ta hand om. Kanske tänkte han om jag blir minder blir Gud större, ske guds vilja. Jag tror att Josef förstod att han var ett redskap i guds hand. Och på samma sätt måste vi förstå att vi alla är redskap i guds hand.

Vi har just firat jul. En högtid som blev startskottet på något nytt. Det måste ha gått en våg fylld av energi, fylld av kärlek över världen den natt Gud lät sig födas och bli människa. Denna natt blev världen ny och jag är fullt övertygad om att hela mänskligheten kunde känna att en frälsare hade blivit född. Det stora och det helt ofattbara att Gud på detta sätt reparerade det trasiga i relationen mellan Gud och människa hände denna natt. Denna natt är början på en helt ny tid i mänsklighetens historia. Ja detta är det största som någonsin har hänt oss. Vi som lever idag kan inte förstå hur det var att leva innan Jesus föddes. Men denna natt blev verkligen världen ny på riktigt. Det hände i ett enkelt stall och inte bland maktens herrar. Inga stora ord. Inga delegationer från hela världen som skrev på några förpliktelser. Inga mänskliga pakter eller gemenskaper slöts. Nej Gud hade en himmelsk plan och använde sig av det enkla. Gud öppnade himlen och det visade sig vara ett litet barn som skulle förändra allt. Allt skedde i det lilla i det enkla och i det tysta.
En frälsare är född i Betlehem ett litet barn som ska komma att bli historiens viktigaste person. Ett ljus för hela mänskligheten. Ja en för oss obegriplig plan men sån är Gud. Guds vägar är inte våra vägar. Det är ju Gud, skaparen av allt och livgivaren, som föds och blir till människa denna natt. Gud gjorde detta av kärlek till dig och mig. För att vi skulle bli befriade från vår synd. Vi fick denna natt ett ljus med en låga som bränner bort vår skuld och tvättar bort det som tynger oss. Denna natt fick vi ett ljus som gav oss en tro på livet. Det skedde i det enkla i det tysta och där i det enkla möter Gud oss. Vi ser guds plan och förstår att vi kan komma till honom som vi är. Frälsningens väg är en enkel väg.
Vi kan lära oss av enkelheten i Jesu födelse att vägen till att födas på nytt är enkel. Ett enkelt ja på frågan om du tror att det lilla barnet kom med frälsning räcker. Du är älskad av Gud och det är därför vi firar jul. Det tål att upprepas du, ja just du är älskad av Gud. Du behöver inte vara rädd för att Gud utan han kommer dig tillmötes som ett litet barn.
Låt det lilla barnet få födas inom dig och låt barnet växa. Gud verkar i det tysta och det enkla så lägg bort tron att du ska känna något stor eller att det ska vara eller bli på något speciellt sätt. Har du sagt ja till Gud är hans låga tänd inom dig då är du frälst. Och det är därför vi firar jul för att frälsning, befrielse, från vår synd blev oss given denna heliga natt.

Om nu datumet vi har för Jesu födelse är rätt så är temperaturen nu den 24 december -5. Perfekt väder för en höggravid att ge sig ut på en tripp till Betlehem. 13 mil på en åsna.
När jag läser berättelsen om tiden runt Jesu födelse så går mina tankar till Maria. Hon beskrivs som saliga guds moder. Men hur salig och omhändertagen av Gud kände sig Maria egentligen under denna resa? Ja visst ängeln Gabriel kom till henne och berättade att hon skulle föda en son. Exakt när detta inträffade vet vi inte men det måste åtminstone varit inte fullt nio månader sedan. Och där satt hon nu på en åsna på väg mot Betlehem. Bara att rida på en åsna var och är väl än idag ingen höjdare och att vara höggravid gjorde inte saken bättre. Ja inte vet jag vad Maria kände och tänkte men inte skulle då jag känt mig välsignad och utvald och jag varit tvungen att gjort den resan.
Resan var nog så mödosam för Maria att de blev tvungna stanna flera gånger efter vägen och hämta krafter. Jag kan riktigt känna Marias smärtor och hennes rädsla att något kunde gå fel under denna resa. När resenärerna nådde fram till Betlehem så var det så mycket folk där så det fanns ingen plats på någon vettig plats att vila sig på. Överallt var det fullt. Ja Betlehem var ingen stor stad så detta var väl vad de hade kunnat förvänta sig. Till historien hör också att Maria och Josef var fattiga. Kanske fanns det plats men kassan var skral? Ja återigen går jag till mig själv, hur välsignad skulle jag känt mig? Skulle inte Gud i förväg berett något till Maria? Men så var det inte de fick irra runt och försöka hitta något. Otrons vindar svepte säker över dem i form av glåpord och skratt bakom ryggen. – ”men visst var det hon som sa att hon skulle föda Guds son och här är hon nu fattig och ingen stans att bo. Ja stackars människa”. Det står ju inget om detta men folk vet och folk pratar då som nu. Ja här bör kanske tilläggas att det var ju släkten som hade samlats i Betlehem för skattskrivningen.
Och där till sist fann de detta stall som vi ser på våra julkort. En mysig och ljus träbyggnad full av leende djur. Rent, snyggt och helt utan doft. Nej det är ju löjligt att vi serverats denna bild av stallet. Kanske var det just för att de hade en åsna med sig som de hamnade där? Stallet var kanske och mest troligt en uthuggen grotta. Det var mörkt smutsigt och naturligtvis doftade det djur där. Ja stallet var och är inte den optimala platsen för att föda barn. Men här var de nu och det var bara att gilla läget och Gud lyste tillsynes med sin frånvaro. Ja än en gång, hur välsignad kände Maria sig? Gud skulle ju vara med mig men här i ett skitigt stall ska jag nu föda mitt första barn.
I samma stund fanns det några herdar som fick besök av en ängel och fick ett fantastiskt budskap att en frälsare blivit född i Betlehem. Herdarna var på den tiden bland de lägststående de fick änglabesök och fick höra en stor del av den himmelska härskaran men Maria fick inget änglabesök. Där låg hon i stallet och hade just genomgått en förlossning helt utan bedövning så änglasången var nog långt borta. Däremot kanske hon kände en lycka att allt gick bra och att hon nu hade fått en lite välskapt pojke. Men hur orkade Maria? En lång strapatsrik resa och som avslutning barnafödande. Men änglasången hörde hon nog aldrig. Och sedan kom även ett gäng visa män som följt stjärnan till stallet. Det står inget om att Maria såg någon stjärna men plötsligt stod de bara där de tre vise männen med dyra gåvor. Det står att de gav tre gåvor guld, rökelse och myrra. Men jag tror de kom med en fjärde gåva. Jag tror deras besök återgav Maria tron att det var guds son hon just hade fött. Ja kanske tystnade släktens prat, skvaller och kanske tvivel om att Maria just hade fött guds son när de såg detta sällskap dra in i Betlehem? Även herdarnas vittnesbörd om vad de sett och hört förstärkte nog tron på att Gud var med trots alla motgångar. Jag tror hela staden fick höra berättelsen om vad herdarna hade fått se och upplevt. Även herdarnas berättelse gav tro och hopp. Jag kan riktigt se herdarna när de kom till Betlehem glada, upprymda och helt berusade efter det fantastiska mötet det just fått varit med om. Det hade fått varit med om något som förvandlade deras liv och en berättelse de fick berätta om och om igen. Kanske var statusskillnaden mellan vise männen och herdarna en nödvändighet. De tre vise männen hade nycklar som passade för de fina salongerna medan herdarna kunde tala till vanligt folk. Och åter om jag får spekulera så måste folk ha kommit från alla håll. Jag tror nog att världshusvärden som tidigare avisat dem kom skamset med något nytt erbjudande.
Jag vad har denna historia att lära oss? Ja jag tror vi kan se oss själva och sätta oss in i Marias tankar. Kanske våra enkla tvivel om Gud och tro för minsta motgång får sig en törn. Maria guds utvalda hade det inte lätt. Och resan till Betlehem kan nog liknas vid en livsresa. Livet blir inte problemfritt och tillrättalagt trots att man är utvald av Gud. Trons väg är kantad av problem och hinder men problemen till trots så är man fortfarande lika kallad av Gud. Väljer du att säga ja till Jesus Kristus blir inte väger per automatik rak men Gud älskar dig och kommer att vara med alla dagar. Ja även de dagar då du måste åka på en åsna till ett stall och föda gudsgåva, Jesus, som skulle bli väldens ljus. Vägen till Gud är ingen prestation utan vägen till Gud är öppen av Guds kärlek till oss människor. Den vägen är nåd bara nåd från Gud. Ja Jesus Kristus är vägen sanningen och livet. Och Jesus Kristus är Guds julklapp till dig och mig. Låt Jesus födas in i ditt liv. Kanske tycker du att du är för smutsig för att ta emot Jesus Kristus men han föddes i ett skitigt stall en kall dag i december. Och kan hans födelseplats förvandlas till julkortsmys så kan även du bli förvandlad oavsett vem du är. Kom, idag är en frälsare född.

Bered en väg för den som säger – jag är vägen sanningen och livet. Frågan om hur man bereder vägen till någon som är vägen är befogad. Men jag tänker lite så här. När vi ska bereda vägen för herren så börjar detta arbete med att vi bereder och öppnar våra hjärtan så att Herren ska kunna komma in och förvandla oss. Vi måste bereda vägen så att Herren kan komma och beröra oss så vi ser och förstår att vi är syndare med stenhjärtan som behöver malas ner av Guds kärlek. Vi bereder en väg för Herren när vi låter kärlek, kärlek och kärlek från Gud få strömma in i oss. Då, först då, när vi låtit Herren skapat en grogrund för guds budskap att kunna gro i oss är det möjligt att vi bereder vägen för Herren. Där kärleken från Gud får fylla oss så den flödar mellan oss. I kärlek ser vi på församlingen och de olika verksamheterna vi alla bedriver med kärlekens ögon. Där vi inser att någon har lagt ner en massa jobb för att få till det. Bered en väg för Herren är också att bereda vägen så banden av kärlek stärks mellan oss. Vi ser och lyfter upp våra medarbetare, våra ideella, våra troende medvandrare som kommer dag efter dag, år efter år och är med. Bered en väg för herren gör vi när vi ser det enorma arbete alla gör och som gör att kyrkan fungerar som en kyrka. Där vi i kärlek finns för alla som har det svårt. Där vi lyfter upp människor som hamnat i fördärvets grop i allt från missbruksproblematik av alla slag, ja allt från droger och alkohol till spelmissbruk, människohandel till miljöbrott där girigheten styr och där missbruk av naturresurser sker, till sorg, saknad och lidande på det personliga planet. Vi får vara en del av att göra världen bättre där vi inte tittar bort eller blundar. Det är att bereda vägen för Herren. Vi får vara med och markera vandringsleden så människor finner tillbaks till livet. Vi hugger oss genom livets snårskog och visar på en möjlig väg ut. Vi röjer väg för Herren även i vårt inre så ljuset från Herren sipprar fram. Vi bereder väg för Herren då ljuset blir till en fyr som står och lyser och hindra människor att gå på grund. Vi får vara fyrar där vi står på fast grund på klippan Jesus Kristus och med guds ord och guds kärlek sprida ljus.
Vi får i debatter och diskussioner vara ett kärlekens salt som visar på en annan och kanske annorlunda väg. Kärlekens väg är att bereda väg för Herren på ett kraftfullt sätt och lyfta fram saker som behöver komma fram i ljuset. Bered en väg för Herren är att förstå att endast kärleken segra över ondska och hat. Dock får inte detta arbete ske i naivitet utan likt Jesus Kristus tala med auktoritet och en verklig vilja att förändra på riktig. Att bereda vägen för Herren är att kavla upp skjortärmarna och göra jobbet.
Vi tänder ljus av hopp i denna mörka värld. Små och stora ljus som bereder väg för Herren. Hoppet och tron att en förändring alltid är möjlig är att bereda väg för Herren. Där vi står enkla och små men likt myrorna drar vårt strå till stacken. Ditt arbete för det goda sätter Guds händer i rörelse. Dina goda intentioner betyder något för någon på riktigt. Utan dig som bereder vägen för Herren blir det ingen verksamhet. Alla behövs och alla får vara med att arbeta för en bättre värld, en värld i kärlek. Där vi bakar pepparkakor och bullar och där i festen finns det någon som säger – kom vägen är öppen för jag har berett vägen för dig. Jag är vägen, sanningen och livet.

Guds rike är nära, ja närmre än du kan ana.
I varje människa finns en längtan efter att bli bejakad för den de är. Viljan att bli älskad helt villkorslöst. Men är vi verkligen mottaglig för den kärlek vi så gärna längtar efter? När människan inte riktig på djupet känner sig själv eller vet vad hon vill är det svårt att stanna till och ta emot den sanna och innerliga kärlek som hon längtar efter. Kanske börjar vår resa mot ett inre himmelsrike där i vårt inre, i djupet av oss själva? Bara den som söker sig inåt för att känna sitt eget djup kan börja ana och förstå vad kärlek är.
Där i ditt innersta, och kanske bara där, kan du förmå dig att bli omsluten på alla sidor av kärlek. Gud själv är en garanti för kärlen som vi söker efter. Men hur finner vi då vägen till vårt innersta? Vårt sökande efter oss själva finner vi genom bön, genom tystnaden och genom lysande i guds närvaro. Svårare än så är det inte än att man bultar på dörren och ber gud att tända den inre lampan. Är det en uppgift att söka i ditt inre efter kärleken jag presenterar här? Nej det är ingen uppgift. Det jag försöker beskriva är en gåva, en gåva från Gud. En gåva som innebär en enighet mellan dig och Gud. En enighet som finns i treenigheten och som ständigt flödar mellan Fadern, Sonen och den helige Ande. Ett kärlekens flöde som du har inom dig och som du ska ge till dig själv som en gåva. Du har denna gåva inom dig för ingen är undantagen.

Missnöje har en negativ klang men så behöver det inte vara. Ordet missnöje är i detta sammanhang något med en djup positiv innebörd.
Det påstående jag nu ska pröva kanske är det mest motsägelsefulla text jag publicerat. Man ska väl vara nöjd och ha stark tro. Tvivel och missnöje hör väl inte hemma bland guds folk, eller?
Men nu vill jag påstå att missnöje hör hemma bland oss. Jag vill till och med gå så långt i mina funderingar att kanske är missnöje och tvivel ett nödvändigt inslag i vår tro något som Gud lagt ner i vårt inre. Min teori är om missnöje är det välgörande fundament som stärker och förnyar tron på Jesus Kristus? Missnöje är i botten något som skiljer oss från att bara sätta oss ner och vara nöjd. Om vi agerar som nöjda och belåtna i tron att vi vet och kan allt så stannar vi i vårt sökande efter sanningen. Vi ligger nöjda på vårt sofflock och tittar upp i taket. Vi förstår alla att detta inte leder till något gott i vårt arbete för Gud. Nej missnöjet gör att vi söker oss djupare in i skriften för att finna svar på våra funderingar. Missnöje gör att vi söker nya vägar och lösningar.
Missnöje prövar och härdar oss kanske kan det även vara så att missnöje även är den prövning som Gud använder för att gallra och sålla agnarna från vetet? Jag menar om vi ber och inte får exakt det bönesvar vi väntat oss blir vi kanske missnöjda? Vart leder detta missnöje oss? Blir vi besvikna på Gud eller inser vi att guds vägar inte är våra? Gud prövar oss genom att se hur vi hanterar vårt missnöje. Missnöje är utan tvekan drivkraften som gör att allt går framåt.
Jag menar att den som söker visdom och kunskap om Gud och det kristna livet får aldrig bli nöjd. Man ska hela tiden söka sig djupare och djupare in i det mysterium som tron faktiskt är. Man ska ivrigt leta sig svaren på de frågor man brottas med och ständigt försöka räta ut frågetecknen. Detta sökande och finnande gör också att vi växer i vår tro. Vi förvandlas från att vara barn till att mer och mer bli vuxna och mogna Kristi efterföljare.
Ett barn börjar sitt liv med att dricka mjölk men allt eftersom växer aptiten efter annan föda. Efter en tid blir barnet missnöjd med den första enformiga födan och den är heller inte bra för barnets utveckling. Om inte detta första näringsintag ändras till mat som ger mer näring och är mer uppbygglig så stannar det lilla barnet i utvecklingen. På samma sätt är det med oss kristna. Vi måste få i oss annan föda ju längre vi går på vår väg med Jesus.
Vi börjar vår vandring som nyfrälsta metaforiskt som barn. Vi får i oss en lättsmält undervisning som vi lätt kan ta till oss om liv och tro. Men fortsätter denna lätta föda stannar vi i utvecklingen. Det är då lätt att missnöjet smyger sig in med tankar som, var det inte mer? Gud prövar vår vilja att söka oss vidare för att vi ska skaffa oss djupare kunskaper. Det är då som missnöjet blir en drivkraft som för oss vidare. Tron blir inte något stillasittande utan den blir en levande organism som vill växa och utvecklas. Orden vi blir undervisade med blir till något som föder liv. Våra tankar fylls av iver att öppna nästa dörr för att nyfiket undersöka vad som finns bakom den. När vi sluka den kunskap som den nyfikenheten gav oss så fortsätter vi vårt sökande efter mer kunskap.
Kunskap är som murriga maträtter. Somliga är utsökta redan efter första tuggan medan andra måste man lära sig att tycka om. Missnöjet driver oss till att prova, göra om eller göra på annat sätt. Vi inser snart att när vi söker vår kunskap i guds ord, bibeln, så kan inget bli fel utan bara annorlunda. Den helige Ande leder oss på rätta vägar om känner vi oss missnöjda med något och vill ha mer eller ha det på annat sätt. Men det är dock vi som måste ta beslutet att börja sökandet. Vi beslutar om vad missnöjet gör med oss och vart den leder oss.
Vi kan göra allt bättre och på andra sätt. Envisa och missnöjda stretar vi vidare mot nästa fas i vår utveckling. Trons mysterium blir till ett livslångt sökande och till ett äventyr. Sträva alltid att på ett positivt sätt vara missnöjd. Gud vill att vi ska söka kunskap så Han försöker ständigt att få oss att vara nöjda i tron. Så känner vi oss missnöjda så vill Gud ständigt fylla på så vi blir nöjda. Det är som att stå i ett vattenfall där guds nåd ständigt flödar ner över oss för att skölja bort missnöjet. I detta flöde vill den helige Ande alltid fylla vårt inre med det vi söker efter.