Missnöje har en negativ klang men så behöver det inte vara. Ordet missnöje är i detta sammanhang något med en djup positiv innebörd.
Det påstående jag nu ska pröva kanske är det mest motsägelsefulla text jag publicerat. Man ska väl vara nöjd och ha stark tro. Tvivel och missnöje hör väl inte hemma bland guds folk, eller?
Men nu vill jag påstå att missnöje hör hemma bland oss. Jag vill till och med gå så långt i mina funderingar att kanske är missnöje och tvivel ett nödvändigt inslag i vår tro något som Gud lagt ner i vårt inre. Min teori är om missnöje är det välgörande fundament som stärker och förnyar tron på Jesus Kristus? Missnöje är i botten något som skiljer oss från att bara sätta oss ner och vara nöjd. Om vi agerar som nöjda och belåtna i tron att vi vet och kan allt så stannar vi i vårt sökande efter sanningen. Vi ligger nöjda på vårt sofflock och tittar upp i taket. Vi förstår alla att detta inte leder till något gott i vårt arbete för Gud. Nej missnöjet gör att vi söker oss djupare in i skriften för att finna svar på våra funderingar. Missnöje gör att vi söker nya vägar och lösningar.
Missnöje prövar och härdar oss kanske kan det även vara så att missnöje även är den prövning som Gud använder för att gallra och sålla agnarna från vetet? Jag menar om vi ber och inte får exakt det bönesvar vi väntat oss blir vi kanske missnöjda? Vart leder detta missnöje oss? Blir vi besvikna på Gud eller inser vi att guds vägar inte är våra? Gud prövar oss genom att se hur vi hanterar vårt missnöje. Missnöje är utan tvekan drivkraften som gör att allt går framåt.
Jag menar att den som söker visdom och kunskap om Gud och det kristna livet får aldrig bli nöjd. Man ska hela tiden söka sig djupare och djupare in i det mysterium som tron faktiskt är. Man ska ivrigt leta sig svaren på de frågor man brottas med och ständigt försöka räta ut frågetecknen. Detta sökande och finnande gör också att vi växer i vår tro. Vi förvandlas från att vara barn till att mer och mer bli vuxna och mogna Kristi efterföljare.
Ett barn börjar sitt liv med att dricka mjölk men allt eftersom växer aptiten efter annan föda. Efter en tid blir barnet missnöjd med den första enformiga födan och den är heller inte bra för barnets utveckling. Om inte detta första näringsintag ändras till mat som ger mer näring och är mer uppbygglig så stannar det lilla barnet i utvecklingen. På samma sätt är det med oss kristna. Vi måste få i oss annan föda ju längre vi går på vår väg med Jesus.
Vi börjar vår vandring som nyfrälsta metaforiskt som barn. Vi får i oss en lättsmält undervisning som vi lätt kan ta till oss om liv och tro. Men fortsätter denna lätta föda stannar vi i utvecklingen. Det är då lätt att missnöjet smyger sig in med tankar som, var det inte mer? Gud prövar vår vilja att söka oss vidare för att vi ska skaffa oss djupare kunskaper. Det är då som missnöjet blir en drivkraft som för oss vidare. Tron blir inte något stillasittande utan den blir en levande organism som vill växa och utvecklas. Orden vi blir undervisade med blir till något som föder liv. Våra tankar fylls av iver att öppna nästa dörr för att nyfiket undersöka vad som finns bakom den. När vi sluka den kunskap som den nyfikenheten gav oss så fortsätter vi vårt sökande efter mer kunskap.
Kunskap är som murriga maträtter. Somliga är utsökta redan efter första tuggan medan andra måste man lära sig att tycka om. Missnöjet driver oss till att prova, göra om eller göra på annat sätt. Vi inser snart att när vi söker vår kunskap i guds ord, bibeln, så kan inget bli fel utan bara annorlunda. Den helige Ande leder oss på rätta vägar om känner vi oss missnöjda med något och vill ha mer eller ha det på annat sätt. Men det är dock vi som måste ta beslutet att börja sökandet. Vi beslutar om vad missnöjet gör med oss och vart den leder oss.
Vi kan göra allt bättre och på andra sätt. Envisa och missnöjda stretar vi vidare mot nästa fas i vår utveckling. Trons mysterium blir till ett livslångt sökande och till ett äventyr. Sträva alltid att på ett positivt sätt vara missnöjd. Gud vill att vi ska söka kunskap så Han försöker ständigt att få oss att vara nöjda i tron. Så känner vi oss missnöjda så vill Gud ständigt fylla på så vi blir nöjda. Det är som att stå i ett vattenfall där guds nåd ständigt flödar ner över oss för att skölja bort missnöjet. I detta flöde vill den helige Ande alltid fylla vårt inre med det vi söker efter.