Det pratas mycket om att när man lägger sitt liv i guds hand blir man fri. Om man tror på en frihet att handla som man vill blir man besviken. Vid första anblick verkar det så befriande att bara kasta av sig oket som alla måsten tynger oss med. Men med frihet kommer också ansvar. Vi har alla ett ansvar inför Gud. Ett ansvar att vara ljus i en mörk värld. Att sprida guds kärlek så att människor vi möter förstår att tron på Gud är också att tro på att det alltid finns hopp. Ett hopp som innebär att det finns en Gud som hjälper oss när vi själva inte har kraft, förstånd eller ork. Det kan vara en tröst att förstå att vi alla hamnar i dalar och stöter på problem som är oss övermäktiga. Hoppets budskap kan vara att sprida budskapet att peka på att alla har ett ljus inom sig. Somliga lyser klart och starkt medan andre har en flämtande matt låga. En låga som behöver syre för att flamma upp. Syret kommer från Gud som blåser in helig Ande i alla som söker honom. Vi ska sprida hopp i hopplösheten där hoppets låga flämtar matt. Vi ser inte minst i bibeln att Gud har sina egna vägar. Gud löser kanske inte alla problem men han lyssnar till våra böner och finns med oss. På vandringen genom livet finns Gud alltid nära den som ber.

En människa som väljer guds väg är en människa som ser att Jesus är vårt enda hopp. I en livsstil där man sätter Gud först frågar man först vad Jesus skulle göra om han gick i mina skor. Ett liv med Jesus är att leva i en vilja till förening med Gud. Gud är kärlek och dömer oss inte i vårt sätt att välja men säger vi ja till Jesus så frågar vi ständigt Gud om hjälp och råd. Ja enkelt uttryckt Gud blir så viktig att vi ställer oss själva lite åt sidan och låter Gud vara vår livscoach. Vi får se att leva i sanning blir enkel och Jesus får leda oss. Lögnen om att vi endast blir fri om vi lever så att vi följer vår egen själviska vilja måste vi kasta av oss. Vi människor lever ju i en brusten relation till vår Gud så att helt förlita oss på vår egen förmåga är nog inte det vi ska göra. Vår vilja innehåller ju även mörker och destruktiva tankar och begär. Så att lita på vårt sätt att se på frihet kan vara vanskligt. Äkta befrielse finner vi när vi mer och mer försöker komma närmre Gud. Och visst finns det en befrielse i att vi inte är ensamma på vår livsvandring. Att alla svåra livsavgörande beslut inte behöver fattas av oss ensam utan att vi har en Gud vi kan lita på och som hjälper oss när vi ber om det.

Jesus är vårt hopp och då behöver vi inte komma ner i dammen för att blir frisk. Jesu ord räcker och han säger, stå upp ta din bädd och gå du kan lita på att dina ben bär dig. Sätt din tillit till Gud och du kan stå på egna ben och vara dig själv. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. Det är bara när du lever i samklang med Gud du kan bli fri. Han stillade stormen, och vågorna tystnade. Eller kanske Han stillar stormen som blåser i ditt inre. En storm som sliter och drar i dig och för dig dit du inte vill. Men stormen kan tystna och vågorna på livets hav kan lägga sig så du hör rösten inom dig. Gud bor inom dig och det är därför du ska lära dig att lyssna för att känna igen rösten från den som vill leda dig rätt. Då kanske Jesus säger stig upp, ta din bädd och gå. Vart du ska gå får du bara veta om du börjar att gå.

Jesus är vårt hopp och vi kan vara ärlig inför honom. Är vi ärliga i vårt sökande efter Gud blir det även så att vi av frivilja väljer att söka det goda. Då blir vi fria människor. Men när du söker dig närmre Gud kommer du även paradoxalt nog att finna den oreda och orenhet du går och bär på. Då är det viktigt att du vet vad du söker efter. Ljuset från Gud gör också att dina fel och brister blir synliga. Men för att komma vidare på vägen mot Gud behöver du komma till insikt att det finns synd i ditt liv som du måste bekänna inför Gud. Det är just för dessa synder, dessa lik i garderoben som vi alla går och bär på som Jesus Kristus offrade sitt liv för. Han dog för våra synder så vi kan komma till Jesus med dem utan att frukta för konsekvenserna. Priset är betalt med Jesu blod. Så bli inte rädd när Gud sätter sitt strålkastarljus på dem. Gud älskar syndare som dig och mig men han hatar synden. Så jag säger våga tro att Jesus är vårt hopp i en hopplös värld.

Vi avsluta med dessa ord hämtade ur Psaltaren psalm 107, vers 28-32
Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen, och vågorna tystnade. De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall lovsjunga honom i tempelskaran och prisa honom i de äldstes krets.

New International Version
26 Lift up your eyes and look to the heavens:
Who created all these?
He who brings out the starry host one by one
and calls forth each of them by name.
Because of his great power and mighty strength,
not one of them is missing.
27 Why do you complain, Jacob?
Why do you say, Israel,
“My way is hidden from the Lord;
my cause is disregarded by my God”?
28 Do you not know?
Have you not heard?
The Lord is the everlasting God,
the Creator of the ends of the earth.
He will not grow tired or weary,
and his understanding no one can fathom.
29 He gives strength to the weary
and increases the power of the weak.
30 Even youths grow tired and weary,
and young men stumble and fall;
31 but those who hope in the Lord
will renew their strength.
They will soar on wings like eagles;
they will run and not grow weary,
they will walk and not be faint.

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör. Jakobsbrevet 1:22-25

Jesus skapar tro genom sitt ord. Jesu ord att älska sin nästa som sig själv är väl något alla troende kristna gör, eller åtminstone vill tro sig göra. Och visst kan vi alla skriva under på att även om vi inte kan älska alla, för det vore orimligt, så försöker vi i alla fall inte att tycka illa om någon. Men när det kommer till att älska sin nästas tolkningar och dennes sätt att se på tro och livsåskådning så är det lätt att glömma Jesu ord att älska sin nästa. För vi har ju så svårt att ta till oss andras tankar och tolkningar. Den tro vi har blir till något bergfast där vårt sätt att se och tolka är det enda rätta. Men jag tycker vi ska söka oss mot en ödmjukare inställning till vår nästa i dessa stora och svåra frågor och inse att tro och tankar om rätt och fel inte är lätt. Vi behöver nog alla tänka lite större och lite mer söka oss utanför vår trygghetszon. Vi bör bli lite mer som Jesus och ta en tjänares plats i förhållandet till vår nästas övertygelse gällande tro och tankar kring det gudomliga.

Kanske måste vi sträva efter att finna vägar till ömsesidig förståelse gällande tolkningsrätt i tro och traditioner? Där de andras tradition, tankar och idéer inte är en motsättning utan en möjlighet till utveckling i samförstånd. Där vi tar till oss andras kritik, frågor och kanske tvivel på vårt sätt att se på och tolka teologi och tro på allvar. Där vi kan mötas genom olikheter eller kanske mötas tack vare olikheter.

Visst finns det tankar och tolkningar som skiljer oss som kristenhet men jag tror vi ska vara försiktig med att säga jag har rätt och du har fel. Här vill jag bara inflika att vi för den skull inte får lägga oss platt bara för att slippa konfrontation och diskussion. Men jag tror lyssnandet är viktig. Vi behöver lära oss konsten att lyssna och sålla och se mer på vad som förenar än det som splittrar. Ett aktivt lyssnade där den helige Ande får vara med i både avkodning i det som sägs och i vårt förstånd att svara.

Det vi måste inse är att den helige Ande blåser vart den vill. Den helige Ande är den livgivande vind som blåser in och ger nytt liv. Den helige Ande blåser vart den vill och använder vem den vill för att inspirera till att tro på Jesus Kristus. Den helige Ande blåser bort okunskap och blåser in förstånd och liv och skapar grogrund för en äkta tro. En äkta tro bortom teoretiska diskussioner där vi samlar på oss en massa teoretiska kunskaper och istället finner vägen till ett nytt liv. Ett liv där vi förvandlas från hörare till görare.

Omvänd er säger Jesus, eller kanske, slå er in på en ny väg en väg som går från ord till handling. Teorier och tankemässiga förklaringar är bra men de bör omsättas i praktiken. Börja vandra i tro och praktisk handling. Den helige Ande för med sig tro och kunskap över de murar och genom de hinder vi människor skapar. Där vi skapar traditioner och ritualer, förbud, regler och laga där sveper den helige Ande in och gör allt nytt. Jesus skapar tro och ger oss öppnade ögon så vi ser möjligheter till samförstånd trots tolkningsmotsättningarna.

Man behöver inte gå särskilt långt i för att finna meningsskiljaktigheter när det gäller trosfrågor. Ett samtal församlingsmedlemmar mellan räcker för att vi ska förstå hur olika vi kan se på saker.
När Jesus gav sitt liv för oss på korset förenade han alla människor och gav oss alla möjlighet till att få en naturlig relation med Gud. Korset är kärlekens sköna symbol som visar på att frälsningen är öppen för alla som vill ta emot. När vi tagit detta steg att bli frälst är även steget in i någon församlingsgemenskap viktig.
Församlingen är Kristi kropp därför är församlingen och kyrkogemenskapen viktig. Här kan vi möta människor med lösningar på de frågor och funderingar vi som enskilda går och kånkar på. Församlingen är en skara människor som är bärare av en skatt i form av erfarenheter som vi i samtalen kan ösa ur. Där inte minst skriftens tolkningar får ny inriktning med hjälp av andras syn på saken. I vår gemenskap människor i mellan finns Jesus med och skapar tro. Men för detta krävs att vi lever nära Gud i bön och bibelläsning i vår vardag. Detta för att skapa tro för oss själva men också så vi kan dela med oss dessa goda tankar och de lösningar Gud presenterar för oss sitt ord, bibeln. Vi får inte glömma att Jesus bor och verkar i och genom var och en som sagt sitt ja till att tro på honom. Så min uppmaning är att ta människors funderingar och kommentarer på allvar för Jesus skapar tro genom dem man minst kan ana. Men pröva allt i filtret, guds ord, och be ständigt till Gud om den helige Andes ledning. Ta alltid med församlingens ledare i dina böner. Be att Gud ska välsigna dem med visdom och klokskap.

Så jag tror att vi ska vara ödmjuk när vi blir anklagade för vår tro eller för att vi inte tror rätt. Döm inte utan lyssna och ta med dessa människor i dina böner. Tänk på att alla människor är skapade till guds avbild. Synd är inte att bryta mot våra ”lagar” inom kyrkan, nej synd är att handla utan kärlek. Det är också det som skiljer de som inte vill söka Gud och de som vill söka sig närmre Gud. Skillnaden mellan dessa är att den ene inte vill släppa in kärleken och den andre släpper in Gud och låter sig fyllas av guds kärlek. Från guds sida är vägen fram till honom alltid öppen för alla för han ÄR kärlek. Det är vi som låser dörrar och stänger oss själva då vi vägra att släppa in kärleken. Genom detta måste vi även förstå att alla är lika värda i guds ögon. Kärleken till oss människor gör att Gud låter sin kärlek flöda lika starkt för både onda och goda och att guds kärlekslåga brinner lika starkt för alla. Gud är kärlek och Jesus skapar tro genom sin outtömliga, gränslösa och gränsöverskridande kärlek till oss. Nyckeln är ett ja till att tro och ta till sig denna kärlek.

Jag tror vi kan mötas i samförstånd om vi låter tro, hopp och kärlek får vara de glasögon genom vilka vi ser vår nästa. Jesus skapar tro genom att han dog för alla människor. Detta ska vi ta med oss ut i vardagen att alla vi möter är lika mycket älskade av Gud. Och glöm inte att älska din nästa som dig själv. Genom ärlig och uppriktig gränsöverskridande kärlek skapar Jesus tro. Genom att finna det som förenar i vår nästas tro knyts det band mellan oss av kärlek och förståelse och där mitt i allt står Jesus och skapar tro.

Jesus vill skapa tro för alla. Vi får vara redskap för kärlek och samförstånd. Sådan är vår tro, sådan är korsets väg.

Jag vill avsluta med ett citat av Mahatma Gandhi ” Din tro formar dina tankar. Dina tankar formar dina ord. Dina ord formar dina handlingar. Dina handlingar formar dina vanor. Dina vanor formar dina värden. Dina värden formar din framtid”.

Vad ser du egentligen? Tror du bara på det som dina ögon ser? Litar du bara på ditt förnuft? Eller finns det en källa där djupt inom dig, en källa med kraft som smälter ditt frusna hjärta? Hjärtat som bara blir kallare och kallare av allt hat all ångest och all oro och rädsla? Kylan som du låter svepa in gör att hjärtat stängs mer och mer ju mer du sluter dig själv. Ja hela du fryser till is när ditt hjärta inte är öppet. Du känner dig trasig när ditt hjärta inte är öppet, öppet för flödet från livets källa.

Kanske tycker du dig höra en röst i ditt inre där inne i din frusenhet. En röst som säger; om jag kunde smälta ditt hjärta. Du är ju skapad för gemenskap och inte instängdhet och ensamhet. Lägg ditt liv och dina bekymmer, ditt hat, ångest och all rädsla och oro i min hand. Ja jag finns här nu ligger bollen hos dig. Du har nyckeln i din hand. Öppna ditt hjärta och ta emot flödet, flödet från livets källa. Flödet från mig, din Gud. Ditt frusna hjärta kan få liv och ditt liv kan få mening. Öppna ditt hjärta så flyr oron, rädslan och hatet. Öppna ditt hjärta för kärlekens flöde från livets källa. Jag kommer inte att anklaga dig för något. Jag kommer aldrig att ge dig skulden för något av dina snedsteg. Jag har betalat med mitt blod så dina synder är dig förlåtna. Låt mig få värma ditt frusna hjärta så du kan öppna det. Låt allt skada inom dig dö. Lägg ditt liv i min hand och jag kommer aldrig att överge dig. Öppna ditt hjärta för flödet från livets källa. Låt Jesus Kristus få flöda in och bli din herre och din Gud.

Julen, Guds människoblivande. Denna natt blev världen ny för Gud blev människa. Gud, alts skapare blev en av oss. Gud alts skapare skapade även människan. Människan skapades med fri vilja och denna fria vilja gör att hon kan säga ja eller nej till att möta Gud. Gud söker oss men han kommer bara till oss om vi själva vill. Gud blev människa för alla världens folk, för alla enskilda individer, för dig och mig. Gud står vid vår sida och vi har fått den fria viljan att tro eller inte.

De tre vise männen representerar hela världen som i och med guds människoblivande kan komma till Gud. Jag tror vi gör något klokt om vi följer med på deras resa mot Gud. Resan mot det som Gud i sin nåd hade uppenbarat för dem. Gud hade sänt en ledstjärna som de följde för de visste att det var Gud som visade vägen.

Är inte de vise männens resa även en inre resa för oss? Gud drar i oss och säger ”stå upp och följ mig. Jag har uppdrag för dig. Nu kommer världen att bli ny för dig.” Men vad gör vi? Har vi blivit gamla och stela i vår tro? Är det gamla och invanda bekvämare än det nya och okända? Kanske ser vi åldern som ett hinder? Är vi fast i vår fria vilja?

Nej låt oss göra som de vise männen, genast bryta upp och ge oss av när Gud kallar oss. Vi har ju vår ledstjärna och det är vår tro. Den kallelse vi har är vår kristna tro, en värdegrund som vi ska följa. En grund där vi låter människor får vara som de är utan att pracka på den något. Där vi representerar något större som innebär respekt för individen. Där vi respekterar den fria vilja och människans frihet att vara den Gud skapade henne att bli. En frihet helt byggd på frivillighet det är vår tro. Där vi även förstår att komma till Gud med vår tillbedjan och förstå att Gud är stor och vi är skapade av honom. Förstå att vi måste be Gud om hjälp varje dag. Hjälp att se, hjälp att lyssna, hjälp att handla. Detta för att vi förstår att vi är små och Gud är stor.

Att förstå vad tillbedjan är är att inse att Gud är stor och vi endast är tjänare, verktyg i hans hand. Vi måste komma bort från tron att Gud är någon form av springpojke som ska utföra vår vilja. Vi ska tjäna Gud. Detta handlar om att sätta Gud först i våra liv. ”Sök först gudsrike så ska det andra tillfalla er.” Tillbedjan är att söka efter guds vilja och förstå att Gud är Gud och Gud är stor. Det är Gud som all ära ska ha. Där när vi inser att Gud är Gud förstår vi också vad som är viktigt på riktigt och då förvandlas även vår bön. Gud blir då ingen springpojke som ger oss saker utan vi sätter då Gud först och frågar vad han vill. Bönen är inte en kamp mellan Gud och dig utan en tillbedjan i respekt och kärlek. Detta är vad de vise männen lär oss när de kommer till Gud i stallet. De faller ner och tillber barnet i krubban för de förstår att trots sin vishet och världslig rikedom och makt så är de mindre än det lilla barnet. Jämfört med Gud är de ingenting. Men ändå, trots denna insikt, lämnade de Jesusbarnet glad över vad de sett och hört.

När vi inser att vi är små förstår vi också att vi inte har något att komma med inför Gud. Det vi har är vår tomhet, vår vanmakt, vår oförmåga, vår dåliga självbild, våra tomma händer. När vi inser detta och kommer fram till Gud med denna insikt att vi inte har något det är då undret sker. Gud som kan göra något av inget, skaparen av allt, börjar då skapa något nytt i vårt inre. Just att vi kommer med ingenting gör det möjligt för Gud att göra något nytt. Då förstår vi att Gud är stor och att vi är små och syndiga. Och det är också fantastiskt för då inser vi också att vi behöver komma till Gud med våra syndiga liv och be Gud om syndernas förlåtelse. Synden i våra liv är det som vi i frimodighet kan be Gud rena oss från. Vi måste förstå att här i det liv vi lever är vi alla syndare men vi får ständigt komma till Gud och låta guds nåd strömma ner över oss som en skön och varm dusch.

Vår insikt om vår litenhet inför Gud får oss att inse att tillsammans med Gud kan vi göra allt. Han som skapar allt av inget kan förändra människor och göra skillnad på riktigt. Det är detta budskap vi ska gå ut med att frälsningen och tron på Jesus Kristus gör skillnad. Budskapet om frälsning och en tro som kan förvandla är på riktigt. Då när vi inser detta börjar ett hopp gro. Då visar vi på värdens ljus, Jesus Kristus.

Idag vill jag dela ett citat av Erma Bombeck med er.
”Så här ser min morgonritual ut. Jag öppnar ett sömnigt öga, tar en förskräckt blick i spegeln och upprepar med övertygelse. Detta är jag och jag är underbar. För Gud gör inte skräp”.

”Att hitta den rätta” är ord man hör när vi söker kärlek. Frågan är allvarlig för ensamhet tär på krafterna, men vart hittar man den rätta? På samma sätt är det när man söker Gud. Man ställer en massa frågor som kommer tillbaks som ett eko. Vart finns den rätta? Den rätta tron, den rätta guden? Seriösa och ärliga frågor men mycket yta. Ja jag tycker att yttre kärlek är irrelevant. Den får oss många gånger att må dåligt att bli deprimerade osv. Jag tror det beror på att vi lägger för mycket krut på känslor. Det ytliga, det som flammar upp för att sedan svalna. För att finna det vi söker måste vi istället förstå att vi är värda att vara älskade, att den Gud vi letar efter älskar oss och att kärleken från Gud är nåd, nåd och oändlig kärlek. Gud har älskat oss först och vi är på riktigt värdefulla för Gud. För Gud är du värd att bli älskad för den du är.

Alla de motstridiga mänskliga värderingarna som finns runt om kring oss skapa förvirring. Men jag tror att när det står klart för oss att Gud söker oss för att dra oss till sig så lättar dimmorna. Vår sökande är slut när vi förstår att Gud letar efter oss. Alla våra försök att försöka blidka Gud, att söka efter den rätta känslan eller att göra oss dugliga försvinner när vi plötsligt ser Gud mitt framför oss. När han river tankemurar vi byggt av känslor och försök att vara rätt. Eller att vi med vårt uppblåsta ego säger och vill att Gud ska komma till oss på något speciellt sätt. Jag tror även att ritualer, tvångstankar och fobier kan sätta käppar i hjulet för oss. När vi förstår att Gud är stor och till honom kan vi endast komma som vi är och det enda han kräver är att vi ger honom vårt – ja jag tror på dig, förstår vi också att vi duger. Hur trasiga vi än känner oss så duger vi. Hur stor vi än tycker att vi är så är vi små i jämförelse med Gud. Allt är bara en gåva vi fått av nåd från Gud att förvalta.

Jag tror vi krånglar till sökande efter den rätta kärleken. Jag tro att det är dags för oss att lämna vårt ego och istället vila i tron och vetskapen att vi är älskade av universums skapare, han som kan skapa något av inget nämligen Gud vår skapare, vår far. Tänk den dag då vi förstår att vi duger inför Gud. Jag menar när vi riktigt förstår att skulden är betald, att vi är fri. Fri från skuldkänslor, fri från självkritik, fri från oro och ångest att inte duga. När livet tillsammans med Gud blir lätt och rätt och det du gör för honom blir frön som växer och frukten blir kärlek. Kärlek till dig själv till Gud och kärlek till våra medmänniskor.

Jag tror inte att det jag försöker måla upp är en utopi, en ouppnåelig dröm utan en verklighet. Men jag tror vi måste lägga ord som – jag vill och jag måste åt sidan och även yta och ytlighet. Där vi inser att vi gör saker tillsammans för att vi alla är älskade av Gud. Gud älskar varje människa för Gud är själva skaparen av allt. Livet är en gåva från Gud. Gud avisar ingen som kommer till honom. Du är älskad och när du säger ditt ja ser Gud att du är den rätta.

Så jag säger till alla som tror- Lys! Var ljus och förkunna att Jesus Kristus är världens ljus. Upplys världen att Gud älskar var och en av oss. Ytlighet och känslor är inte viktigt i detta sammanhang. Nej det viktiga är att vi förstår att Gud älskar oss och att vi sprider budskapet om guds kärlek till oss människor. Vi är befriade genom guds härlighet i Kristus. Ja du , just du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Låt Guds härlighet i Kristus få vara din ledstjärna i livet så att du hittar hem till Gud som älskar dig.