Julen, Guds människoblivande. Denna natt blev världen ny för Gud blev människa. Gud, alts skapare blev en av oss. Gud alts skapare skapade även människan. Människan skapades med fri vilja och denna fria vilja gör att hon kan säga ja eller nej till att möta Gud. Gud söker oss men han kommer bara till oss om vi själva vill. Gud blev människa för alla världens folk, för alla enskilda individer, för dig och mig. Gud står vid vår sida och vi har fått den fria viljan att tro eller inte.
De tre vise männen representerar hela världen som i och med guds människoblivande kan komma till Gud. Jag tror vi gör något klokt om vi följer med på deras resa mot Gud. Resan mot det som Gud i sin nåd hade uppenbarat för dem. Gud hade sänt en ledstjärna som de följde för de visste att det var Gud som visade vägen.
Är inte de vise männens resa även en inre resa för oss? Gud drar i oss och säger ”stå upp och följ mig. Jag har uppdrag för dig. Nu kommer världen att bli ny för dig.” Men vad gör vi? Har vi blivit gamla och stela i vår tro? Är det gamla och invanda bekvämare än det nya och okända? Kanske ser vi åldern som ett hinder? Är vi fast i vår fria vilja?
Nej låt oss göra som de vise männen, genast bryta upp och ge oss av när Gud kallar oss. Vi har ju vår ledstjärna och det är vår tro. Den kallelse vi har är vår kristna tro, en värdegrund som vi ska följa. En grund där vi låter människor får vara som de är utan att pracka på den något. Där vi representerar något större som innebär respekt för individen. Där vi respekterar den fria vilja och människans frihet att vara den Gud skapade henne att bli. En frihet helt byggd på frivillighet det är vår tro. Där vi även förstår att komma till Gud med vår tillbedjan och förstå att Gud är stor och vi är skapade av honom. Förstå att vi måste be Gud om hjälp varje dag. Hjälp att se, hjälp att lyssna, hjälp att handla. Detta för att vi förstår att vi är små och Gud är stor.
Att förstå vad tillbedjan är är att inse att Gud är stor och vi endast är tjänare, verktyg i hans hand. Vi måste komma bort från tron att Gud är någon form av springpojke som ska utföra vår vilja. Vi ska tjäna Gud. Detta handlar om att sätta Gud först i våra liv. ”Sök först gudsrike så ska det andra tillfalla er.” Tillbedjan är att söka efter guds vilja och förstå att Gud är Gud och Gud är stor. Det är Gud som all ära ska ha. Där när vi inser att Gud är Gud förstår vi också vad som är viktigt på riktigt och då förvandlas även vår bön. Gud blir då ingen springpojke som ger oss saker utan vi sätter då Gud först och frågar vad han vill. Bönen är inte en kamp mellan Gud och dig utan en tillbedjan i respekt och kärlek. Detta är vad de vise männen lär oss när de kommer till Gud i stallet. De faller ner och tillber barnet i krubban för de förstår att trots sin vishet och världslig rikedom och makt så är de mindre än det lilla barnet. Jämfört med Gud är de ingenting. Men ändå, trots denna insikt, lämnade de Jesusbarnet glad över vad de sett och hört.
När vi inser att vi är små förstår vi också att vi inte har något att komma med inför Gud. Det vi har är vår tomhet, vår vanmakt, vår oförmåga, vår dåliga självbild, våra tomma händer. När vi inser detta och kommer fram till Gud med denna insikt att vi inte har något det är då undret sker. Gud som kan göra något av inget, skaparen av allt, börjar då skapa något nytt i vårt inre. Just att vi kommer med ingenting gör det möjligt för Gud att göra något nytt. Då förstår vi att Gud är stor och att vi är små och syndiga. Och det är också fantastiskt för då inser vi också att vi behöver komma till Gud med våra syndiga liv och be Gud om syndernas förlåtelse. Synden i våra liv är det som vi i frimodighet kan be Gud rena oss från. Vi måste förstå att här i det liv vi lever är vi alla syndare men vi får ständigt komma till Gud och låta guds nåd strömma ner över oss som en skön och varm dusch.
Vår insikt om vår litenhet inför Gud får oss att inse att tillsammans med Gud kan vi göra allt. Han som skapar allt av inget kan förändra människor och göra skillnad på riktigt. Det är detta budskap vi ska gå ut med att frälsningen och tron på Jesus Kristus gör skillnad. Budskapet om frälsning och en tro som kan förvandla är på riktigt. Då när vi inser detta börjar ett hopp gro. Då visar vi på värdens ljus, Jesus Kristus.