Älska inte den här onda världen och allt den lockar med, för den som älskar världen och dess ondska har inte släppt in Faderns kärlek i sitt liv.
1 Johannesbrevet 2:15

Ja ondskan har på nytt visat sitt rätta ansikte. Jag vill börja denna reflektion uppmana alla som går kärlekens väg att be att den ondska vi nu ser får ett slut. Be för regeringar, makthavare så de förmår att fatta riktiga beslut. Be oavlåtligt till Gud om att eländet måste få ett slut. Be för alla som lider och för alla som är rädda. Gör som alla som gått före oss gjort be och förlita dig på att Herren vår Gud hör din bön. Öppna era hjärtan.

Jesus sa ”jag är vägen sanningen och livet”. Jesus både visar oss på kärlekens väg och samtidigt är han också kärlekens väg. Vi som vandrar vägen vandrar både på och med vägen. Jesus var väntad som en befriare. Men den befrielse Jesus kom med var inte den befrielse som de väntade förväntade sig. Jesus kom inte med makt utan han kom med kärlek.

Idag kanske man skulle kunna säga att Jesus inte kom med en stor arme som skulle tvinga någon till underkastelse och lydnad. Nej Jesus kom inte för att ta liv utan för att offra sig själv för att vi skulle få liv. Detta är kärlekens väg personifierad. Gud älskar oss så till den milda grad att hans plan var att offra sin son för att vi skulle bli fri. Och Jesus gav av fri vilja sitt liv för oss, vem kan älska oss mer?

Mänskan tror och förlitar sig makt och självförverkligande. Gud tror och är kärlek. Människan tror på seger och framgång genom styrka. Genom Jesus så vet vi att Gud vill att vi ska ta på oss korset. Vi vet att vi är svaga utan Jesus för utan honom förmår vi ingenting. Men Gud ser till den som är svag och ger honom styrka.

Gud visade på en annorlunda väg som visar styrka genom att vara svag. De sista ska bli de första och den minste bli störst. Så se inte på mörkret utan lyft din blick och se på Jesus. Ett ljus ska lysa i mörkret det ljuset är Jesus Kristus och han är den verklige makthavaren. Makthavare har kommit och gått men i 2000 år har detta varit en sanning. Så lita på Gud när världen skakar.

Och ett ord på vägen ” gör aldrig ingenting ”

Vi har konstaterat att Jesus Kristus gjorde gott när han vandrade här på jorden. Men frågor av typen – Finns Jesus bland oss idag eller måste vi vänta på att han ska återkomma och återupprätta sitt rike här på jorden? Var Jesus gud eller människa? Om han nu är Gud så lovade han ju oss att han skulle komma tillbaks, varför dröjer han? Och varför lät han sig plågas och dö på ett kors på Golgata där utanför Jerusalem? Om Jesus hade all makt kunde han ju besegrat romarna och skapat ett eget rike på jorden? Hur enade han Gud och människa när han dog för oss på Golgata?

Denna typ av frågor är bara några av de frågor människor går och bär på. Ibland kan alla frågor leda till fler frågor som inte får svar och alla dessa frågor kanske får människor att tvivla på Guds existens. Grundfrågan för kristendomen är naturligtvis frågan om Gud och hur är det egentligen med Jesus? Var Jesus en människa som dog och inte uppstod så faller hela budskapet och fundamentet som hela den kristna tron vilar på. Utan uppståndelse ingen frälsning. Ingen frälsning ingen återskapad kontakt med Gud. Utan budskapet om Jesu död och tron på att han verkligen uppstod från döden ekar våra ord tomma och innehållslösa.
Frågorna kring Jesus Kristus blir bara fler och svårare ju mer man plöjer ner sig i kristendomen. Frågorna kan bli till tvivel för det är inga enkla sanningar vi finner som svar på våra frågor. Svaren kan ibland växa till ytterligare frågor.

Samtidigt är det just frågorna som fyller oss alla med en enorm förväntan, vi vill att Gud ska finnas. Det är väl just frågorna som gör att man måste undersöka och ta reda på hur det man undrar över verkligen är. Man ställer frågor för att finna svar. Så är det. Och visst är det väl även på det viset att man inser att ju mer man vet om något desto mer vill man försöka förstå.
Vi ber alla till Gud och berättar för honom om våra problem och förväntningar. Vi delar vår glädje och sorg med Gud. Oavsett om vi tror på Gud eller inte så har vi alla suckat till honom någon gång med en förhoppning att han lyssnar och att vår bön gör skillnad.
En paradox är väl när vi ber till Gud att han ska visa oss om han finns eller inte. Jag tror att när vi ber på detta vis har vi redan svarat på frågan. För vem ber vi till om vi inte tror på Gud? Vi ber med en förväntan inom oss att Gud ska höra vår bön. Gud har redan där tänt en längtan om att leva tillsammans med honom.
Men om nu Gud finns så har vi alla någon som finns hos oss och hjälper oss i livets alla skeenden. Om Gud finns så får livet en mening.

Om Gud däremot inte finns så blir allt vi gör meningslöst. Utan Guds existens så blir livet bara födas, leva, dö och förintas. Tråkigt, trist och meningslöst. Allt slit och all strävan blir en meningslös jakt efter förgänglighet.

Men om Gud är en verklighet en realitet så blir livet genast något som vi kan gå igenom med förväntan och med en framtidstro på ett liv efter detta. Döden blir paradoxalt nog då början på livet. Det är ett faktum att för en kristen är döden inte en punkt utan ett kolon: Ingången till livet.

Om nu döden bara är en ingång till evighetens värld varför ska vi då leva här och vad är viktig i detta liv som vi lever nu?
Svaret på de frågorna är, som allt annat, svår att ge ett entydigt svar på. Men en förklaring är att en av anledningarna till att vi lever en tid på jorden är att vi ska lära oss att älska Gud och att Han ska få visa att han älskar oss.

Gud ger oss alltså idel goda gåvor. Vi ser och lever med Gud och hans goda gåvor mitt ibland oss utan att vi varken ser eller känner dem. Vårt sätt att leva och hur vår natur fungerar är bara helt naturligt för oss, något vi tar för givet. Lite så tycker jag Gud är för det mesta. Han finns här mitt ibland oss och helt naturligt utför han sitt arbete och vi märker inte ens av det. Hela skapelsen, allt levande i naturen vittnar om att Gud har en tanke med allt och att han älska oss. Ja inte bara det levande utan till och med stenarna och allt som är dött ropar att Gud är god. Om vi vågar se, lyssna och tro så ser vi att någon har tänkt intelligenta tankar på hur allt hänger samman i vår värld och i hela universum, denne någon är Gud.

Så oavsett om vi ser det eller ej så ger Gud oss goda gåvor med vad kan vi ge Gud? Ja vad ger man någon som har allt, någon som till och med kan skapa något av ingenting? Det är då som det fantastiska i Guds plan för oss människor uppenbarar sig.
Redan i paradiset fick de första människorna det fria valet genom att Gud placerade ett träd i Edens lustgård som de inte fick äta av. Men människan svek Gud och var olydiga och åt av trädets frukt. Människan svek Gud och bröt därmed den naturliga kontakten med Gud. Människa blev förvisad från Eden och syndens intrång i världen var ett faktum.

Många har frågat sig hur Gud som vet allt och som förstod hur det skulle sluta ändå satta detta träd där. Hade det inte varit bättre om Gud inte låtit detta träd växa i lustgården? Då hade vi fortfarande levt i harmoni tillsammans med Gud.

Här får vi se ytterligare en dimension av Guds personlighetsdrag. Gud gav oss här en möjlighet att ge honom något. Redan i paradiset fanns det en plan för mänskligheten. En fantastisk frälsningsplan som slutar och börjar med Jesus Kristus.

I och med att Gud gav oss den fria viljan så gav han oss även möjligheten att ge våra liv till honom. Inte av tvång utan helt av egen vilja. Ja visst är det fantastiskt. Gud gav oss möjligheten att helt av fri vilja välja om vi vill återgå till att leva i harmoni med honom eller ej. Vi har alltså en möjlighet att ge Gud något, att ge den som har allt något.
Om du väljer att ge ditt liv till Gud så blir han glad. Gud blir glad! Det jublas i himlen för varje människa som säger ja till Gud. Säger vi ja till Gud så finner vi även den inre harmonin som är det naturliga och som det var tänkt att vi skulle leva i redan från början. På något sätt kan man säga att vi återvänder till paradiset när vi lägger vårt liv i Guds hand och låter honom leda oss genom livet.

Gud för oss hela tiden framåt. Ibland går han framför och leder oss. Ibland går han bakom oss och liksom trycker oss framför sig in i situationer som vi egentligen inte vill vara i. Men hur det än är så finns Gud hos oss om vi väljer hans hand.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:4

Det ser ut som att allt på jorden hamnat fel. De mörker som nu väller in över oss kan tyckas oövervinnerligt. Ja det är mörkt nu och hur ska vi handskas med det vi ser och hör? Ska vi möta våld med våld? Naturligtvis ska vi rusta, fylla på våra lager och förbereda oss. Men mitt i detta får vi inte låta solen gå ner över oss. Det kristna budskapet har alltid varit att vi ska älska våra fiender. Fy va svårt, men så rätt ändå. Att älska ensidigt utan gensvar som Gud älskar oss trots att vi så ofta vänt honom ryggen. Så ska vi tänka när vi möter hat. Gud vedergäller aldrig hat med hat. Gud besegrar det onda med det goda. Mer ondska då svara Gud med mer kärlek. Övermänskligt? Ja naturligtvis men så är guds handlande. Guds vägar är inte våra vägar.

Vi har en gudomlig livsstil att vårda i dessa dagar. En annan livsstil. Vi ska sprida kärlek och vara ljus i en mörk värld. Det är vår skyldighet som kristna. Inte handla dumt och naivt men fortsätta att vara goda i en ond värld. Fortsätta stå pall och visa på världens ljus, Jesus Kristus. Men för att människor ska kunna se detta ljus, detta hopp, behövs vi. Du och jag är verktyg i guds hand. I dessa tider, sök dig närmre Gud. Fyll våra kyrkor med människor som ber för fred och frihet. Ber och tror att kärleken segrar. Där vi ber om öppnade hjärtan. Från våra kyrkor ska kärlekens vågor svepa över jorden så människor förstår att mänskligheten är ett. Att alla är älskade av skaparen Gud, vår far.

Vi ska vara fast i tron att vad som än händer, ja om så stjärnorna faller ner så finns det en Gud. Vi ska visa på att Gud finns på riktigt och att Gud är kärlek och att ljuset alltid vinner över mörkret.

Men just nu är det mörkt, mycket mörkt. Be Gud att han tänder ljuset för världens ledare.

Join me in prayer for Ukraine.
Pray for peace in Ukraine and pray for the people there. Pray for the leaders, the soldiers who are protecting Ukraine. Pray for Ukrainian believers to find comfort, peace, and strength in God and share the source of their strength with others.
But do not forget our Russian Christian brothers and sisters. It is also difficult for them now. In Christ Jesus we are one.

May God be with us now.
No matter what we face we won´t let go of your hand. Help us. Lord, help us.
Amen