Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:4

Det ser ut som att allt på jorden hamnat fel. De mörker som nu väller in över oss kan tyckas oövervinnerligt. Ja det är mörkt nu och hur ska vi handskas med det vi ser och hör? Ska vi möta våld med våld? Naturligtvis ska vi rusta, fylla på våra lager och förbereda oss. Men mitt i detta får vi inte låta solen gå ner över oss. Det kristna budskapet har alltid varit att vi ska älska våra fiender. Fy va svårt, men så rätt ändå. Att älska ensidigt utan gensvar som Gud älskar oss trots att vi så ofta vänt honom ryggen. Så ska vi tänka när vi möter hat. Gud vedergäller aldrig hat med hat. Gud besegrar det onda med det goda. Mer ondska då svara Gud med mer kärlek. Övermänskligt? Ja naturligtvis men så är guds handlande. Guds vägar är inte våra vägar.

Vi har en gudomlig livsstil att vårda i dessa dagar. En annan livsstil. Vi ska sprida kärlek och vara ljus i en mörk värld. Det är vår skyldighet som kristna. Inte handla dumt och naivt men fortsätta att vara goda i en ond värld. Fortsätta stå pall och visa på världens ljus, Jesus Kristus. Men för att människor ska kunna se detta ljus, detta hopp, behövs vi. Du och jag är verktyg i guds hand. I dessa tider, sök dig närmre Gud. Fyll våra kyrkor med människor som ber för fred och frihet. Ber och tror att kärleken segrar. Där vi ber om öppnade hjärtan. Från våra kyrkor ska kärlekens vågor svepa över jorden så människor förstår att mänskligheten är ett. Att alla är älskade av skaparen Gud, vår far.

Vi ska vara fast i tron att vad som än händer, ja om så stjärnorna faller ner så finns det en Gud. Vi ska visa på att Gud finns på riktigt och att Gud är kärlek och att ljuset alltid vinner över mörkret.

Men just nu är det mörkt, mycket mörkt. Be Gud att han tänder ljuset för världens ledare.