Jag tror att vi många gånger misstar oss vem Jesus var och är. Jag tror Jesus många gånger beskrivs och tolkas främst utifrån de under han gjorde. Och visst är det sant att Jesus gjorde en massa under, men det är inte så vi ska minnas honom, inte som guds son, undergöraren. Det är korset som öppnar våra ögon vem Jesus var och vilken uppgift han hade. Jesus liv blir på något sätt ett baklängesliv som börjar med korset. Jesus levde inte för att stegvis utvecklas till att förstå viken väg han till sist skulle vandra. Nej allt i Jesu liv blir fullbordat genom korset och uppståndelsen. Och det är från det perspektivet vi ska söka förståelse om allt han tidigare i livet utförde. Genom den korsfäste blir allt uppenbarat för oss.

Jag tror vi hela tiden måste be om öppnade ögon för vem Jesus är. Många gånger lurar vi oss själva att tro att vi känner Jesus. Vår strävan avstannar när vi inbillar oss att vi vet vem Jesus är. Jesus är alltid mer, Jesus är större än den vi tror oss känna. Vi måste alla gå med Jesus upp till Golgata för att se den korsfäste. Se och förstå ja, men nej, inte bara stå bredvid som åskådare utan låta oss korsfästas med honom. Vara beredd att vandra med Jesus och tro trots att vägen inte alltid är rak och problemfri.

Livet med ögonen på den korsfäste ger oss insikt att vårt liv är ett livslångt lärande, ett livslångt sökande, knackande och bultande på porten som leder till insikt och kunskap. För oss människor är hela livet ett sökande efter sanningen bakom våra mänskliga tankar. Jag tror att vi hela livet måste söka sanningen om vem Jesus är, våga ställa frågan – Jesus vem är du, trots att vi vandrat länge på vägen. Jag tror att vi hela livet måste söka omvända oss till att tro. Ständigt återvända till källan och dricka, dricka kunskap, dricka liv, dricka insikt att källan är så otroligt mycket djupare än vi trodde oss veta.

Sök inte Jesus för hans under utan sök Jesus Kristus i ljuset från korset. Väntar vi oss hela tiden under och tecken blir vi besvikna på en Gud som inte tycks höra våra böner. Vänder vi oss i tacksamhet mot den korsfäste guden med insikten av vad han uträttade för oss kan vi bara falla ner och för evigt vara tacksamma. Där på korset börjar vårt liv, där på korset blev allt fullbordat, där vid korset får vi, trots att vi aldrig kan förstå vad evig kärlek innebär, insikt hur enormt stor guds kärlek är till oss människor är.

Jesus är inte den vi tror oss veta, Jesus är mer, mer och ännu mer. Så försök aldrig fånga Jesus i det arkiv där du förvarar alla andra du mött på resan genom livet för då lura du dig själv. Försök inte förstå Jesus före döden och uppståndelsen. Be att ljuset från korset ska lysa upp din tillvaro så du förstår vad Jesus egentligen gjorde för mänskligheten.

När vi söker den sanningen blir kroppen, ägodelarna, karriären och de otrons tankar som kan komma av misslyckanden gällande dessa saker bara en bisak i skuggan av det viktiga, nämligen frälsningen och budskapet om korset.

Jesus dog och uppstod för oss och vi ska fokusera på det viktiga i livet, nämligen att finna vägen till Gud, finna frälsningen. Ett budskap om insikten att det finns en en tro som ger hopp en tro där vi sätter kärleken i första rummet.
Att ropa ut till världen – Jesus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!