Att se på varandra med kärlek är kanske det bästa vapnet i kampen mot ondskan. Jag är naturligtvis inte omedveten om att det finns människor som är onda och som vi på riktigt ska vara rädda för. Men tänk ändå om människor såg på varandra med kärlek, vilken värld det skulle bli. En värld där vi såg världen genom en femårings ögon. Där allt är spännande. Där inte bagateller, yta och förutfattade meningar spelar någon roll. Där inte hudfärg, vilken religion man tillhör eller politisk ställningstagande är det viktigaste. För en femåring räcker det med att veta någons namn för att denne ska vara en vän.

Kanske man här kan kan jämföra hur vår herre Jesus Kristus tänker om oss och möter oss med kärlek. Jesus känner oss och vet att vi i grunden är goda. Vi har bara låtit synden komma in i våra liv och grumlat vår sätt att se och tänka. Dåliga tankar påverkar och förvrider vår uppfattning och vårt seende på vår nästa, våra medmänniskor. Vi väljer att istället för att möta medmänniskor med kärlek möta dem med förutfattade värderingar och en likgiltighet inför deras livssituation. Jag tror vi behöver stanna till och se människan. Stanna till och se hur vi bemöter vår nästa.

Jesus gav sitt liv för oss, för dig och mig. Är vi villiga att ge vårt liv för någon. Jag menar naturligtvis inte att vi ska låta oss spikas fast på ett kors. Nej det jag menar är, är vi villiga att ge vårt liv och lägga våra förutfattade värderingar åt sidan och se på våra medmänniskor som systrar och bröder. Se på dem vi inte ser i vanliga fall.

Vi tillåter dem vi älskar att göra ganska grova misstag bara för att vi vet att de inte är sådana jämt. Familjemedlemmar är ett bra exempel på detta. En brokig och tokig skara människor som gör fel och misstag hela tiden men som vi möter med kärlek. Ja i vissa fall är vi till och med villiga att dö för dem vi älskar.

Mänskligheten är Guds familj. Guds tokiga brokiga skara gör fel, fruktansvärda fel, men om vi ångrar oss så förlåter Gud oss och möter oss med kärlek. Synden är liksom ingen stor grej för Gud. Gud säger – Dina synder är förlåtna, gå och synda inte mer.

Vi ska därför se på varandra med en förlåtande blick. Fördömande kommentarer, prat bakom ryggen och direkta konfrontationer är inte vägen framåt. Men att se varandra och tänka – hur skulle Jesus handlat inför det jag nu möter.

Jag tror vi ska vara glada och trevliga och möta människor med kärlek där vi går fram i vår vardag. Att möta ett ansikte som lyser kan göra att hela dagen blir förändrad.

Kanske kan kampen mot det onda just vara att en kamp som startar i vårt inre. En kamp där jag låter det lilla ljus jag har lysa i mig själv. Där Gud själv får lysa genom mina sprickor så min omgivning och dem jag möter får en ljusglimt av himlen i en annars lite ointresserad värld.

Här får vi också tänka på att hjälpa varandra och bära varandras bördor. Ingen är felfri. Ord och handlingar är inte lätta att handskas med. Vi ska inte misströsta bara för att vi inte kan vara goda hela tiden. Jesus sa – vem är god förutom Gud? Men när jag har en svacka så får jag energi av någon annan. Vi ska hjälpa varandra och förlåta varandra. Förlåtelsen är en frukt av kärleken. Och att döma någon får inte någon att växa.

Så peas love and understanding på er. Läs det en gång till och ta det till er som en livsstil. Fred, kärlek och förståelse och jag skulle vilja lägga till uppmuntran.

Kampen mot ondskan ska föras med kärlek för kärleken segrar över ondska och hat. Och ljuset segrar alltid över mörkret.