Vi säger att vi lever i en mörk, omänsklig och ond tid. Jag har funderat lite över detta och fråga mig själv, är det verkligen tiden som är mörk, omänsklig och ond eller är det människor som är mörka, omänskliga och onda? Tiden kan inte vara ond den rullar ju på som den alltid ha gjort och kommer att göra.

Tiden flyter på som den alltid gjort. Dagar blir till år och inget är nytt under solen. Det är här vi måste försöka hitta metoder att bryta detta mönster. Vi måste höja våra röster och visa på att vi har ett alternativ, ett sätt att leva som leder till en förvandling i tanke, ord och handling. Det finns en väg framåt bortom uppgivenheten i tankar som att ”det är en mörk tid” för med sig. Förvandling börjar med ett hopp och en tro på det ljusa. En tro på att ljuset alltid segrar över mörkret. En tro på det goda och på att det finns något som är större än oss själva. Detta något är när vi alla går samman och hjälper varandra att inte tappa tron på en bättre värld.

Jag tycker att vi som tror på det goda är som stjärnorna på natthimlen. När vi blickar uppåt en stjärnklar natt så är det inte mörkret vi ser. Nej vi ser och förundras över alla stjärnor som lyser. Så ska det vara med oss, vi ska stå där i mörkret och sprida vårt ljus. Visa på kyrkans goda arbete. Ett arbete där grundtanken är att sprida det glada budskapet att vi är älskade av en god Gud och att vi ska älska varandra.

Det är svårt att låta bli men vi får inte låta det onda dra ner oss i missmod. Vi måste vara ljus som värmer och sprider en tro på det goda. Vi har alla olika sätt att sprida det glada budskapet men tillsammans bildar vi en fantastisk symfoniorkester, en världsvid symfoniorkester. Vi är ett i Kristus Jesus.

Vi ber

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 

Amen