Alla ser vi hur mörkret sprider sig. Det känns liksom att allt är på väg åt fel håll. Med små små ord, tankar och handlingar vrids vårt goda arbete och vår medmänniskliga livssyn ur vårt grepp. Vi skulle vilja vrida klockan tillbaka till en tid som flytt, att allt ska bli som förr. Men denna vilja får inte bidra till att vår syn på våra medmänniskor, våra bröder och systrar, naggas i kanten. Vår kyrka uppbärs inte bara av lagar och regler, utan också av normer. En uppförandekod som grundar sig i Jesu människosyn. Normer med kärlek som grund där samförstånd och respekt för mänskliga rättigheter är viktiga ingredienser. Att ge världen tro, hopp och kärlek är grundstenarna i vårt arbete.

Det är vi i kyrkan som ska finnas i vårt samhälle och vara en motpol till det mörker som vill snedvrida och förstöra. Även vi ska lägga ut bombmattor, men våra bomber ska vara fyllda av kärlek. Vi är viktiga motpoler vid diskussionen vid fikabordet. Där i de dagliga samtalen ska vi finnas med och peka på kärlekens väg. I en värld där kärleken kallnar mer och mer och vapenskrammelet skramlar högre och högre ska vi finnas med och visa på en annan väg. Inte naivt och barnsligt för det är allvar nu, men någon måste likt Amor även skjuta kärlekspilar. Några som verkligen tror på att endast kärleken segrar över ondska och hat måste våga öppna munnen för denna sanning. Tror vi på dessa slitna ord så är det din och min uppgift att sprida dem. Att så kärlekensfrön, vattna och rensa bort ogräs på vår lilla täppa. Att helt enkelt tänka på vad vi säger och hur vi väljer att agera på det vi ser och hör.

Det är många som ber till Gud om hjälp just nu. Det är vår uppgift att vara bönesvar. Vi ska vara Jesu efterföljare i ord och handling. Vi pratar om att vara Guds redskap. Det ligger något så enormt fantastiskt i detta. Ni finns där ute i vardagen just nu, ni som har valt att vara Guds redskap, ni kanske inte tänker på det men ni som arbetar för det goda och sprider ord som föder liv är Guds redskap. Ni är bönesvar för så många.

Det talas nu om att vi ska utmana varandra att gå minst tiotusen steg om dagen. Jag har ett förslag. Jag tycker vi, som första land, ska utmana varandra i att säga tiotusen kärleks ord om dagen. Kanske en utopi men tänk om det skulle bli en folkrörelse. Om vi bombarderar varandra med tiotusentals ord av kärlek varje dag är jag helt övertygad om att det skulle göra skillnad.

Så ge er ut med stegräknaren men glöm inte ordräknaren. Just dina ord är en viktig pusselbit i hur framtiden kommer att utformas. Låt Guds ord, Guds kärleksbudskap, få fotfäste och spridning. Just du är någons bönesvar om du väljer att agera i kärlek.