Nu ska jag låta mina tankar vandra fritt. Min reflektion över andlighet kanske inte är teologiskt riktigt men jag väljer att ge den tanken ett försök.

Den första känslan som slår mig när ordet helighet kommer upp i huvudet på mig är något som känns stort och nästan lite skrämmande. Jag är kanske lite färgad av de gammaltestamentliga texterna där Gud var så helig så att människor kunde dö vid åsynen av Gud. När man läser dessa texter blir helighet frånstötande på något sätt. Men samtidigt ska vi vara ett heligt folk med ett heligt uppdrag i världen.

Vi ska alltså vara heliga. Vi ska försöka på alla vis att komma närmre Gud för att bli så lik Gud som vi bara kan. Vi ska alltså sträva efter att bli heliga. Heliga i en värld där människor är lite gudsfrånvarande.

Denna vår strävan gör något med oss. Det är lätt att hamna i det gammaltestamentliga tänkandet att Gud är så helig så att man knapt törs närma sig honom, en Gud att vara rädd för. Det kanske gör det med oss att även vi i vår strävan att bli heliga också känner oss rädd att komma för nära Gud. Gud blir så helig så att vi är här och han är där.

I vår strävan efter det heliga söker vi Gud men samtidigt vänder vi värden ryggen. Vi sjunger ”synd och värld farväl för evigt aldrig får du mig igen”. Och lite så kanske tankarna far när man strävar efter helighet. Gud blir liksom någon som är så helig så att han inte passar in i den värld vi lever i. Helig blir till ett ord som delar in världen i vi och dom. Desto mer Gud drar i oss, desto mer världsfrånvänd blir vi.

Men tänk om denna bild som jag har av ordet helighet är fel. Tänk om helighet istället för att dra människor bort från världen istället visar oss på att vi är där Gud vill att vi ska vara. Helighet förvandlas då från något hårt och ouppnåelig att istället bli till kärlek till Guds älskade skapelse. Då blir helighet inte ett ord som får oss att känna oss syndiga och smutsiga utan rena och älskade. Om vi är mitt i Guds älskade skapelse, den skapelse där Gud skapar allt för att vara gott, så är även vi redan från början älskade och heliga. Helighet blir då förvandlat från att vara från till att bli till. Alltså inte från något utan till något.

När jag ser på ordet helighet som något vi ska sträva efter för att få vår kärlek att växa förstår vi också att Guds helighet hela tiden finns runt omkring oss och omfamnar oss lite som en varm och hjärtlig kram. Helighet är inte bara något vi ska sträva efter utan heligheten söker även upp oss just där vi befinner oss i livet, i vår vardag. Heligheten drar oss inte bort från världen utan den gör att vi förstår att vi är där vi ska vara. Den helige Gud som älskar oss vill att vi predikar orden om att hans helighet inte är något farligt utan något vi kan närma oss med spänning och nyfikenhet. En nyfikenhet som hela tiden får oss att inse att det finns mer att justera i våra liv i vår strävan efter helighet. Lite som en idrottsman som hela tiden finjusterar sin teknik för att slå det omöjliga rekordet. Heligheten gör att det hela tiden finns mer att sträva efter. Det är den heligheten vi ska sträva efter, glädjen i att det hela tiden finns saker att förbättra i vår jakt efter helighet. Då blir Gud inte dömande utan någon som visar oss på hur vi ska komma längre i vårt sökande efter helighet genom att finjustera i våra liv.

Min tanke är att Guds helighet är det som drar människor mot det goda. Helig är den människa som vet att Gud är en god Gud. Människor som inte ser helighet som något dömande och farligt utan ser att helighet är en god gåva till mänskligheten har fått andlig klarsyn.

Men verkligheten kanske kommer ikapp. Att vi lever i värld där helighet finns är kanske svårt att förstå när vi ser ut över världen. Men det är där vi heliga ska stå och predika att det här är inte Guds tanke med skapelsen. Gud vill att vi ska leva i fred och harmoni. Att vi ska se hela skapelsen som helig och nalkas den med respekt. Inte av rädsla för det heliga utan för att den helige Guden har skapat detta till oss. Vi är alla en del av Guds heliga skapelse vi är alla skapade till att vara ett heligt prästerskap, ett heligt verktyg i Guds hand till att göra gott.

Nu kanske mer än någonsin är helighet något vi måste fundera över. Vad är helighet för oss? Vi måste värna över det vi ser som heligt. Heligheten måste beskyddas och göras just helig. När vi lyfter upp det heliga och värnar om det så lyfter vi också upp mänskligheten och ger den goda värderingar. Heligheten måste lyftas på dagordningen och bli något vi pratar om. Helighet är något som behövs för att vi inte ska förlora greppet om de goda värderingar som mänskligheten och våra mänskliga värderingar vilar på.

Helighet är människans strävan efter det förlorade paradiset. Paradiset, den plats där människan leve i harmoni med skapelse och skaparen. Det är den heligheten vi ska sträva efter.

En kort bön. Herre ge oss helihetens glasögon så vi får andlig klarsyn. Amen.