Somliga dagar kan det kännas ensamt. Inget du gör verkar intressera någon. Visst säger alla att det du gör är intressant och till hjälp, men hur du än vrider och vänder på alla argument så känner du dig ensam med dina tankar och ord.

De tankar jag vill lyfta i denna reflektion är om upplevelsen att ingen bryr sig om det vi brinner för. Att det kanske känns ensamt att försöka tro på Gud i en miljö där Gud tigs ihjäl.

Och svaret på dessa funderingar blir, om ni frågar mig, nej. Tror man på Gud är man aldrig ensam.

Men man får lätt kännslan att ingen bryr sig om det jag säger om Gud eller kanske är det så att de flesta inte bryr sig om Gud. Man kan lätt få känslan av att man tillhör en minoritet om man vill tro på en levande Gud.

Men vad vore vi utan Gud? Svaret på detta skulle kunna bli, ett liv fyllt av ensamhetens strävande efter prestationer. Ett liv av kamp mot resten av världen. Ett jagande efter, vem är jag och ett sökande efter menig och identitet i vad vi utför. Ett liv där jobb och prestationer ger oss den identitet vi söker efter. Ett liv utan Gud blir ett strävande och jagande efter en ersättning för tron på en levande Gud och vilan i guds famn. Ett liv i en tillsynes gudlös miljö kan det kännas ensamt att ha en tro. Men alternativet; ett liv utan Gud är meningslöst.

Jag väljer att tro och förlita mig på Gud. För utan Gud blir livet bara ett jagande efter luft. Utan Gud blir guldet till sand som rinner mellan fingrarna. Utan Gud återstår endast tron på att jag kan fixa allt själv. Livets misslyckanden, snedsteg och felval kommer att finnas med i ryggsäcken hela livet.
Ja jag tror på Gud för till vem skulle jag gå med allt detta?

Människan fixar inte allt själv. Gud gav oss en annan väg. En kärlekens och gemenskapens väg där vi som tror på Gud är befriade från jagandet efter ett liv som bara kretsar runt jaget. Gud gav oss befrielse genom ordet och ordet blev kött och levde bland oss. Jesus Kristus är vägen sanningen och livet. Gud skapade genom Jesus en kärlekens väg. Gud gav oss bibeln med ord som är vägen sanningen och livet.

Gud finns med oss alla dagar så vi behöver aldrig känna oss ensamma när vi vandrar på guds väg. Gud finns på riktigt och han talar till oss genom bibelns texter. Ord skrivna av människor som inspirerats av den helige Ande. Texterna i bibeln är alltid de samma men alltid fräscha och nya. Tror vi på att bibeln är guds ord på riktigt så närmar vi oss den med respekt. En konsekvens blir att då börjar vi läsa bibeln på ett nytt sätt. Bibeln öppnar en port i vårt inre så vi ser på vår värld som guds skapelse. Allt blir något vi lånar av Gud den korta tid vi lever här. Gud äger allt och då måste vi lämna tillbaks det i gott skick. Bibeln öppnar en port mot kärlekens väg där vi ska älska andra som oss själv. Läser man bibeln ser man att vi har ett uppdrag att vi ska ta hand om skapelsen genom att älska den. Ser man det vackra och fina vill man inte förstöra det. Inte heller ljuga, stjäla, hata eller förgöra.

Jag kommer alltid fram till samma slutsats när jag känner mig ensam nämligen att Gud älskar mig. Vill man se mirakler och höra ord som föder liv bör man öppna bibeln och läsa.

Det som jag beskriver som kärlekens väg är en väg som man måste vandra på för att förstå. Bibeln är ingen beskrivning av någon teori eller någon teknik vi ska lära oss att behärska. Nej bibelns ord är praktik. Att i praktisk handling agera. Ge till de fattiga. Ge bröd åt de hungriga. Hjälp de sjuka. Finns där för de behövande. Ge stöd och värme till de som saknar någon. Ta hand om människor, djur och natur helt enkelt. Och ta hand om dig själv för vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?

Så öppna porten till kärlekens väg. Porten finner du i ett öppet och kärleksfullt hjärta. För have you ever been in love, ja har du någon gång gått på kärlekens väg och fått kärlek tillbaks så vet du att du aldrig är ensam. Då vill man ge tillbaka något till den man älskar. Gud lämnar oss aldrig ensam även om det kan kännas ensamt ibland. Det är därför jag hela tiden skriver att Gud är kärlek, kärlek och kärlek.

Är kärlekens väg är den en somrig stig? En stig vi går barfota och finner äventyret i att upptäcka det underbara i att bara vara ensam med Gud. Ibland trampar vi på kottar och stenar men stigen är kantad av blommor. En idyll i Guds landskap.