SYND

Livet är ett val som innebär att välja kärlek eller hat, mörker eller ljus.

Där har vi moralen i våra liv. Människans val gör henne ond eller god.

Det egna valet och den fria viljan styr våra liv.


Några vänner fastar med jämna mellanrum för att deras tro kräver det. Det är sunt och bra på alla sätt. Jag vet inte hur det är för dig men regelbundet fastande borde det vara mer av i mitt liv. Men sedan kom frågan gällande synd, är det synd att bryta en fasta och vad händer ifall man syndar?

Frågan gällande synd är inget jag reflekterat så mycket över, synd är synd och man ska låta bli att synda. Enkelt eller hur? Men jag fortsatte fundera över detta med synd och vad som händer om jag syndar. Jag fann att detta var ingen lätt fråga för alla är vi syndare. Alla syndar ju ständigt, medvetet eller omedvetet, för vi är mänskliga och sannerligen inte inte perfekta. Vad är synd och finns det olika nivåer eller grader av synd? I min reflektion idag ska jag på mitt sätt försöka ge lite klarhet i frågan gällande synd.

Vad är synd? Kanske synd är moral? Kanske har vi regler på hur vi ska leva och när vi bryter mot dem så syndar vi. Att inte synda är att hålla oss till moral och reger. Men orkar vi det, och vad gör det med oss om vi ser på synden på det sättet? Då kanske hela vår tro förvrängs till något dömande och ouppnåelig? Tron blir då kanske ett sökande och ett jagande efter något vi aldrig kommer att kunna uppfylla? Ett jagande som ger oss skuld och dåligt samvete för något vi inte klarar av. Synd som är lika med skuld och moral gör oss inte fria.

Nej tankar på ouppnåeligheten och ett liv där vi ska leva utan synd på egenhand gör oss inte fria. Inte heller blir vi glada och lättade av moralpredikningar som ges till oss av präktiga människor. Ska vi moralpredika ska vi också visa på en väg ut ur det som tynger och trycker ner. Eller kanske hjälpa någon att bära det tunga den går och bär på i sin ryggsäck. Finnas till för våra medmänniskor och visa på en lättare väg på vandringen genom livet. Att hjälpas åt att bära varandras bördor och göra vardagen lättare för våra medvandrare så att säga. Vi behöver varandra för vi vandrar inte ensamma.

I mina tankar ser jag en mäktig Gud som till och med kan vända synden i vårt liv till något gott. Kärleken kommer från Gud och Jesus kom från Gud för att göra oss fria. Jesus kom med kärlek. Gud är kärlek och någon som älskar oss människor vill oss väl. Från vår sida ska vi älska Gud av hela vårt hjärta och vi ska älska varandra. Så mellan Gud och människan det finns ett kärleksförhållande och i ett förhållande vill man den man älskar allt gott. Endast kärleken segrar över ondska och hat, eller endast genom kärleken från Gud så segrar människan över ondska och hat. Gud är kärleken vi ständigt letar efter.

Så Gud hör våra böner och ser vår längtan efter renhet och vår strävan efter ett liv utan synd och förlåter oss genom Jesus Kristus. Genom tron på Jesus Kristus är vi fri från synd. Inte genom gärningar, alltså inte något vi kan kämpa och arbeta oss till för det klarar vi inte av. Nej förlåtelse från våra synder kommer från att Jesus Kristus dog för oss.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Vägen? Om Jesus är vägen kanske man skulle kunna likna Guds bud vid trafikregler? Inte några stränga bud utan några riktlinjer vi fått för att allt ska gå smidigare. De tio budorden är inte så mycket SKA utan en kärleksfull plan hur vi ska vandra på vår väg genom livet. Det tio budorden har vi fått för att Gud vill göra livet enklare för oss människor inte för att trycka ner oss. Budorden vi fått från Gud gav han oss för att han älskar oss alla.

Sanningen är den att Gud förvandlar synden i våra liv till något som faktiskt får oss att söka oss närmre Gud. Vi måste förstår att Gud har en kärleksfull plan hur vi ska komma ut ur våra skadliga och skamliga handlingar som vi kallar synd när vi inte klarar av det själva. Den planen heter, tro på Jesus Kristus. Den stora synden är att inte tro och ta emot Jesus Kristus. Det är den synden vi ska passa oss för för det handlar om liv och död.

Jag tycker att vi ägnar för mycket tid till att söka efter synden i våra liv och för lite tid på att se på Jesus. Synd är synd och vi kan inte leva utan att synda, men vi får förlita oss på att Gud ser oss genom Jesus Kristus och inte dömmer oss efter våra synder utan efter vår strävan att vilja göra gott. Vi ska söka det goda och inte det mörka och destruktiva i våra liv. Tron på den uppståndne Jesus Kristus är den som vi behöver för finna glädjen i vår tro och för att finna att Gud är kärlek och inte en domare som dömmer och trycker ner oss när vi inte klarar av att leva ett liv utan synd.

Tro och tillit går hand i hand.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *