Var en god medborgare. Alla regeringar lyder under Gud. I den mån det är fred och ordning, är det Guds ordning. Ta därför ditt ansvar medborgare. Om du beter dig oansvarigt mot staten beter du dig också oansvarigt mot Gud, och Gud kommer att hålla dig ansvarig. Legitima myndigheter är bara ett hot för dem som har något att dölja. Hederliga medborgare ska inte ha något att frukta.

Vill du stå på god fot med dem som styr? Ta då ditt ansvar som medborgare, så får du inga problem, utan de kommer att vara till nytta för dig. Men bryter du mot lagar och regler till höger och vänster får du se upp. Polisen är inte till för de snygga uniformernas skull. Även Gud ser nyttan av att upprätthålla god ordning, och han gör det genom dem. Därför måste man ta sitt ansvar – inte bara för slippa straff utan för att det är det rätta.

Det är därför man betalar skatt – för att befolkningen ska kunna leva ett ordnat liv. Uppfyll era medborgerliga plikter. Betala skatt, betala räkningar, visa respekt för era ledare.

Ur Romarbrevet 13 ( Eugene Peterson, The Massage)

Mina tankar snurrar runt hur jag tänker på min relation till Gud. Ofta funderar jag på vilket sätt jag ska arbeta för Gud. Hur jag ska vara för att min omgivning ska förstå hur god Gud är. Jag vill få ut mitt budskap till de människor jag möter i min vardag.

Mina tankar kretsar runt mitt arbete, min vilja, jag vill uppnå de mål jag har planerat. Men i min tankevärld glömmer jag oftast att tänka på det väsentligaste i den tro jag bekänner mig till nämligen, vad Gud har gjort och vad han gör för mig.

Ja visst glömmer vi när vi drar upp riktlinjerna och lägger våra scheman att tänka på allt arbete Gud gör för oss? Alla goda gåvor vi får helt gratis. Vi får förlåtelse för allt galet och ogenomtänkt vi ställer till med. Tonvis med synd lyfts från våra axlar varje dag. Inte för att vi förtjänar det utan bara för att det är så Gud jobbar, Gud älskar oss och i sin nåd förlåter han oss. Vi är helt beroende av Gud inte tvärt om. Vi är en del i Kristikropp. Utan Gud så är vi inte till mer nytta än ett avhugget finger. Vi måste förstå hur beroende vi är av Gud när vi försöker leva som goda människor och arbeta på ett sätt som behagar Gud. Vi jobbar inte för Gud, nej Gud arbetar heltid för oss. Vi är endast verktyg i mästarens hand. Det är något vi måste påminna oss om hela tiden. Vi ska tacka Gud för hans godhet och nåd mot oss.

Så när vinden vänder, när den helige Ande blåser från ett annat håll så våra planer går om intet, hur ska vi tänka då? Övergav Gud oss eller ville vi något annat än det Gud planerat? Vinden vände och våra segel var åt fel håll. Vi måste vara redo att bli kappvändare, vilket inte är fel om det är den helige Ande som blåser åt ett annat håll.

Anden blåser vart den vill och det ska vi tacka Gud för. Vi måste alltid ha i åtanke att vår plan inte alltid överensstämmer med Guds plan. Vi får inte bli besvikna på Gud och tappa sugen när han omkullkastar det vi planerat. Gud tillåter och uppskattar oss när vi planerar och drar upp riktlinjer och lägger våra scheman. Det är så vi måste jobba. Men vi vet alla av erfarenhet att våra planer och idéer inte alltid blir som vi tänkt oss. Gud förkastar liksom vårt arbete, inte för att anklaga oss utan för att visa oss på något bättre. Gud överger inte oss bara för att vi tänker lite tokig ibland och vill hålla fast det vi fått tidigare.

Vi kan vara säker på att Gud, den store läraren, vill lära oss något när våra planer raseras. Något del av vårt ego, vår självgodhet måste kanske dö? Jag tror att det kanske kan vara så att Gud vill skärpa våra sinnen så att vi blir mer lyhörda. Få oss att bli alerta i stunden. Vår omgivning och omvärlden förändras ju ständigt. Jag tror Gud vill visa på att vi ska leva här och nu. Gud vill använda oss här och nu. Inte på fagra minnen från igår. Inte i en framtid vi inte vet något om.

Nej Gud är i ett ständigt nu och där i detta nu vill han använda oss. Lite som att du använde hammaren och slog in en spik igår. Det är inget hammaren är stolt över. Nu ligger den helt overksam i vertygslåda i väntan på nya uppdrag, nya spikar som ska bankas in. Hammaren är ständigt redo för nya uppdrag men den kan inte göra något av sig själv.

Gud är hela tiden ny och fräsch. Hjälparen, den helige Ande, blåser vart den vill och då gäller det att vi är redo att dra upp nya riktlinjer och fokuserar på det Gud vill och inte krampaktigt hålla fast i det vi vill.

Gud vill att det skulle byggas ett tempel. Men var det inte så att templet och arbetet där hade blivit viktigare och kanske också härligare än Gud? Gud okullkastade sin plan för att istället bygga något nytt. Så är det även för oss. Gud kan faktiskt okullkasta den plan han hade för dig och mig för att ersätta den med något annat. Det den helige Ande ledde oss in i igår kanske inte gäller idag. Det är därför vi måste kämpa för finjustera våra sinnen så att vi blir mer lyhörda och förstår att Gud är med oss alla dagar, även de dagar när han river ner det vi byggt upp.

Så det viktiga i mitt och våra liv är vad Gud gör och det Gud vill använda oss till. Inte vad vi vill använda Gud till. Ur våra hjärtan måste det alltid flöda en ström, en bön, i tacksamhet för all det goda Gud har gjort och gör för oss i det osynliga just nu.

En ständig tacksamhet att vi få ta emot Jesus Kristus som vår frälsare. En frälsare som vill visa oss på en annorlunda lag där han arbetar för oss i kärlek och nåd. Där det enda vi behöver göra är att tro och ta emot.

Vänliga ord är små och enkla att säga, men ekar i oändlighet.

Moder Teresa

Allt krigande och alla motsättningar beror på religioner. Motsättningarna mellan människor skulle försvinna om vi skrotade tron på gud eller gudar. Visst har du hört dessa argument?

När jag läser bibeln kan jag se att dessa argument, denna svartmålning av Gud alltid har funnits. Babels torn som det pratas om i 1Moseboken är ett bra exempel. Sedan sa de: ”Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt.”

Symboliken i denna text kan liknas vid hur människor resonerar idag. Låt oss förkasta religioner och göra oss ett namn, göra oss människor till våra egna gudar. Att säga sig vara beroende av Gud är omodernt och förlegat. Nej, någon gud ska då inte råda över mitt liv.

Är det inte så att det är den utvecklingen vi ser idag? En värld utan gud där människors vilja att göra sig ett namn råder? Somliga vill bli rikare, få mer mark, större landområden, eller – jag vill bestämma över allt och alla, jag vill bli gud.

Utan Gud tror jag att vi slutar att tala med varandra. Gud är kärlek och utan Gud så försvinner kärleken och med den förståelsen när vi ser på varandra med kärlek. Utan kärleken blir det kaos på riktigt. Utan Gud så talar vi inte längre samma språk. Guds kärlek är kittet som håller oss samman. Gud splittrar inte Gud vill ha ordning och reda för Gud är ordningens och fridens Gud.

Jag tror att det är så att när vi försöker kasta av oss religionen så kastar vi också av oss relationer. Utan Gud så struntar vi i hur andra mår bara min grupp mår bra. Vi rövar och tar, vi stjäl och sloss för något vi själva vill uppnå, egot blir rådande.

Mina tankar är att om vi inte har en rätt relation till Gud så förlorar vi fotfästet. Om vi inte låter oss planteras av Gud i den mylla han vill att vi ska växa i förlorar vi den sanna kärleken som kommer från Gud. Istället för att gå ut i hela världen så låser vi in oss i ett skyddsrum. Vårt inre blir trångt och kärlekslöst och lungorna fyllda av unken luft. Hat och främlingskap börjar gro.

Nej krig kommer inte från Gud och vi skapar inte fred genom att förkasta Gud och ta rollen som Gud själva. För att uppnå samförstånd och respekt för mänskliga rättigheter behöver vi förstå att Gud är kärlek och vill leda oss i kärlek. Rädslan för de främmande, de andra som verkar så konstiga flyr och ersätts av en känsla av nyfikenhet där vi vågar öppna oss för varandra.

Gud vill leda oss in i rätt relation till varandra. Håll Gud heilg och ren.

När du känner dig omgivning av mörker kanske du får en känsla av att du blivit begravd. Men tänk om det är så att du bara blivit planterad.

Kärleken till medmänniskor föds man inte med, nej den måste man jobba hårt för att finna och sedan jobba ännu hårdare för att behålla. Johannes skriver; ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” Det är allvarliga ord och något vi måste ta på allvar. Varför? Jo för att det är Jesus Kristus som gav oss detta nya kärleksbud. Ett kärleksbudskap i sin renaste form uttalade i kärlek och godhet. Kärleken är den finaste gåvan Herren gett oss. Vi har ingenting om vi saknar kärlek till Gud och om vi saknar kärlek till människor är vi inte mänskliga. För kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Men vad skrev Johannes? Jo att Jesus säger ”om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar”. Om vi älskar varandra, är det ett bevis på att vi är Jesu lärjungar? Och visst måste kärleken finnas där. Om vi på riktigt vill förmedla oss med varandra behövs kärleken. Om vi ska våga öppna upp oss i givande samtal behöver vi förstå att vi är älskade av Gud. Om vi förstår att vi är älskade av Gud kan vi också öppna oss för varandra. Vi blir äkta människor när vi förstår att vi är älskade av Gud. Kärleken och förståelse sprids om vi älskar varandra.

Om vi verkligen vill söka Gud så sök efter Guds kärlek i allt. Ibland hamnar vi i tvivel som för oss in i en inre kamp, en inre öken. Men även i denna kamp av tvivel finns Gud och möter oss med kärlek. Inre ökenvandringar rensar oss från egna tankar och idéer som skiljer oss från Gud. Likt Israelsfolk fick gå genom öken i 40 år för att förstå att Gud älskade dem. Kanske lite motsägelsefullt, men Gud lät dem gå genom problem och svårigheter för att de skulle förstå att han älskade dem. På liknande sätt är det när vi går genom vår inre öken.

Gud talar bara kärlek till oss för Gud är kärlek. Vi är kallad till att visa på att Gud vill och gör världen ”levbar” för oss. En värld där människor känner att de kan leva sina liv till fullo, formad av en tydlig kärleks vision. En vision där vetskapen om att endast kärleken segrar över ondska och hat. Människor som umgås tar hand om varandra. Människor som älskar människor är de lyckligaste människorna.

Så som Gud har älskat oss så ska vi älska varandra. Guds kärlek är som en skål med färsk frukt som hela tiden byts ut, alltid fräsch alltid ny. Vad är det som engagerar människor och gör att de känner omsorg,  engagemang och hopp, alla de där grundläggande mänskliga drifterna och drömmarna? Jag tror att det är insikten, när vi förstår att Gud är kärlek, det är det som måste bli motorn för vår utveckling. Kärleken måste vara drivmedlet i allt vi gör. Vi måste tända ljus och sprida hopp i mörker och hopplöshet. Vi måste älska varandra och våra medmänniskor på riktigt. Vi måste även påminna oss om att Gud älskar dig och älskar mig. Det är viktigt att vi förstår att Gud inte bara älskar andra utan att även jag är älskad trots mina tvivel, mina dåliga sidor och trots att jag inte älskar mig själv. Gud älskar oss och vi behöver inte vara perfekta.

Ja Gud vill att vi ska älska oss själva och förstå att vi är vikorslöst älskade av honom. Kanske är det nyckeln till att vi ska kunna älska varandra