Kärleken till medmänniskor föds man inte med, nej den måste man jobba hårt för att finna och sedan jobba ännu hårdare för att behålla. Johannes skriver; ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” Det är allvarliga ord och något vi måste ta på allvar. Varför? Jo för att det är Jesus Kristus som gav oss detta nya kärleksbud. Ett kärleksbudskap i sin renaste form uttalade i kärlek och godhet. Kärleken är den finaste gåvan Herren gett oss. Vi har ingenting om vi saknar kärlek till Gud och om vi saknar kärlek till människor är vi inte mänskliga. För kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Men vad skrev Johannes? Jo att Jesus säger ”om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar”. Om vi älskar varandra, är det ett bevis på att vi är Jesu lärjungar? Och visst måste kärleken finnas där. Om vi på riktigt vill förmedla oss med varandra behövs kärleken. Om vi ska våga öppna upp oss i givande samtal behöver vi förstå att vi är älskade av Gud. Om vi förstår att vi är älskade av Gud kan vi också öppna oss för varandra. Vi blir äkta människor när vi förstår att vi är älskade av Gud. Kärleken och förståelse sprids om vi älskar varandra.

Om vi verkligen vill söka Gud så sök efter Guds kärlek i allt. Ibland hamnar vi i tvivel som för oss in i en inre kamp, en inre öken. Men även i denna kamp av tvivel finns Gud och möter oss med kärlek. Inre ökenvandringar rensar oss från egna tankar och idéer som skiljer oss från Gud. Likt Israelsfolk fick gå genom öken i 40 år för att förstå att Gud älskade dem. Kanske lite motsägelsefullt, men Gud lät dem gå genom problem och svårigheter för att de skulle förstå att han älskade dem. På liknande sätt är det när vi går genom vår inre öken.

Gud talar bara kärlek till oss för Gud är kärlek. Vi är kallad till att visa på att Gud vill och gör världen ”levbar” för oss. En värld där människor känner att de kan leva sina liv till fullo, formad av en tydlig kärleks vision. En vision där vetskapen om att endast kärleken segrar över ondska och hat. Människor som umgås tar hand om varandra. Människor som älskar människor är de lyckligaste människorna.

Så som Gud har älskat oss så ska vi älska varandra. Guds kärlek är som en skål med färsk frukt som hela tiden byts ut, alltid fräsch alltid ny. Vad är det som engagerar människor och gör att de känner omsorg,  engagemang och hopp, alla de där grundläggande mänskliga drifterna och drömmarna? Jag tror att det är insikten, när vi förstår att Gud är kärlek, det är det som måste bli motorn för vår utveckling. Kärleken måste vara drivmedlet i allt vi gör. Vi måste tända ljus och sprida hopp i mörker och hopplöshet. Vi måste älska varandra och våra medmänniskor på riktigt. Vi måste även påminna oss om att Gud älskar dig och älskar mig. Det är viktigt att vi förstår att Gud inte bara älskar andra utan att även jag är älskad trots mina tvivel, mina dåliga sidor och trots att jag inte älskar mig själv. Gud älskar oss och vi behöver inte vara perfekta.

Ja Gud vill att vi ska älska oss själva och förstå att vi är vikorslöst älskade av honom. Kanske är det nyckeln till att vi ska kunna älska varandra