En kallelse till Guds rike vad är det? Ja vad är kallelse? Hur vet man om man är kallad? I denna reflektion funderar jag lite på vad ordet kallelse kan innebära och vad kallelse är.

En kallelse är något stort. Men är det ett ord som är för stort? Jag menar är ordet kallelse något som gör oss mindre för att vi inte tror oss kunna fylla den kostym som Gud vill att vi ska prova? Kallelse kan vara fantastisk men samtidig något läskigt. Kallelse är något som kanske gör oss darriga i benen, för att när vi står inför det stora känner vi oss så små och obetydliga. Men behöver vi bekymra oss och vara oroliga när Gud kallar oss till tjänst i hans rike? Jag funderar över om vi inte lurar oss själva genom att tro att vi ska kunna greppa vad vår kallelse innebär innan vi säger vårt ja till Gud. Att söka för att finna sin kallelse handlar om tro och tillit. En tro på att det är Gud som ger oss kallelsen. Kallelse innebär att sätta sin tillit till att Gud är den som både ger oss en kallelse och den kraft som behövs för att klara av den, eller kanske förstånd att inse att vi just nu lever i den kallelse Gud har placerat oss i. Kanske är det så att vi redan utför kallelsen till Guds rike utan att förstå det?

Vi människor vill se, känna, mäta och komma fram till ett svar, en logisk förklaring angående kallelsen till Guds rike. Men där vi söker finner vi inte Gud. Jag tror vi måste överlämna det logiska tänkandet och logistiken till Gud som vet hur allt ska paketeras och levereras. Gud har gjort det förr så han vet vad vi behöver för att klara av de uppgifter han vill ge oss. Kallelsen ges först och främst till oss som en gåva från Gud. Kallelsen är som ett födelsedagspaket som vi först måste öppna för att se vad vi fått. Kallelsen är en väl genomtänkt gåva som passar oss, en gåva från vår himmelske fader. Jag tror Gud vill att vi ska vara förväntansfulla när vi öppnat vårt paket med kallelsen. Jag tror inte det är att handla i tro och tillit om vi är rädda och ängsliga. Nej, vi ska vara som barn, ivriga att riva upp pappret och se vad det döljer för gåva.

En kallelse börjar inom oss. Gud börjar tala och ger oss de första fröna till den planta som så småningom kommer att växa till vår kallelse. Sällan eller aldrig kommer kallelsen till Guds rike till oss och förvandlar våra liv och vårt sätt att tänka och agera över en natt. Nej kallelsen är något som sakta byggs upp i vårt inre för att till sist förena våra tankar med Guds tankar. Vem har hört när ett träd växer? Helt ljudlöst växer trädet och utvecklas när det sträcker sig mot himlen.

En längtan börjar ta sin form. Det startar i den stilla viskningen från Gud. I en knappt hörbar ton lägger Gud grunden för det som sedan kommer att bli något vi själva önskar att Gud ska använda oss till. Vår önskan förenas på detta sätt med Guds vilja och tanke med våra liv. Vi blir ett med Gud utan att vi ens märker det. Kallelsen till Guds rike blir på detta sätt en gåva. Gåvan är ett bevis på Guds kärlek. Vi inser att kärleken från Gud inte är att vi har älskat Gud utan att Gud först har älskat oss.

Gå ut sprid budskapet att kallelsen till Guds rike inte ska ske genom människans egna kärlek. Vi ska inte älska vår nästa med vår egen kärlek utan med Guds kärlek. Vetskapen att initiativet kommer från Gud är något som lyfter en börda från våra axlar. Det blir liksom enklare på något sätt när det ansvaret inte hänger på oss utan att vi kan lita på att Gud är med oss. Kärlekslågan som tänds inom oss är en process som hela tiden måste utvecklas och förnyas och då är det skönt att veta att det är Gud som startade processen och att det är han som driver den framåt.

Kallelsen till Guds rike är att sprida kärlek. Du är kanske redan i din kallelse och där Gud vill att du ska vara. Du som sprider verklig glädje omkring dig är också någon som sprider kärlek. Kärleken kommer från Gud och kan bara förmedlas från person till person och det är där vi kommer in. Kärleken fördriver mörker och är den kraft som kan förvandla en olycklig människa. Kallelsen till Guds rike är att se det stora i det lilla. Att se att Gud kan omvandla människors vardag så vi ser att vardagens händelser är att leva i kallelsen till Guds rike. I gemenskapen verkar den helige Ande och ju mer vi öppnar oss för den helige Ande desto mer öppnar vi oss för gemenskap och samförstånd och detta, mina vänner, är kallelsen till Guds rike.

Johannes döparen banade väg för Jesus Kristus. Vi ska likt Johannes bana väg för Jesus Kristus. Vi tar till oss dessa ord och börjar genast att tänka på hur vi ska nå ut med budskapet till alla andra, eller hur?

Men jag tänker lite annorlunda. Låt oss börja med att bana väg för Jesus i vårt inre. Men i vårt inre finns ett allvarligt hinder står i vägen för oss när vi vill bana väg för Jesus i vårt liv. Det hindret har ett namn och dess namn är osäkerhet. Plötsliga förändringar i våra liv kan få oss att tappa tron på att vi är på rätt väg. Vi vill ju så gärna bana väg för Jesus i våra liv men så händer det oväntade och all vår strävan går omintet. Osäkerheten i vårt inre är något vi måste ta itu med om vi vill bana väg för Jesus i våra liv.

Osäkerhet påverkar oss mer än vi kanske först förstår. Osäkerhet är ett gift som fyller vårt inre och påverkar hur vi ser, tänker och agerar. Den får oss att tappa fokuset i våra böner. Den påverkar lovsången i våra liv så att vi inte ser Gud på ett klart och nyktert sätt. Osäkerheten sveper in över oss som en kall och våt filt och kyler ner vår iver, vår vilja att tjäna Gud. Osäkerheten kan till och med kyla ner oss och sätter vår tro på en levande Gud på prov.

Osäkerheten är en fiende som attackerar oss inifrån. Vi vill ju så gärna veta vad som ligger framför oss på livets väg. Vi vill i egen kraft bana väg och i förväg rensa bort de hinder vi tror oss se komma. Vi vill veta i förväg och på så sätt förhindra den oro som osäkerhet skapar. Med oron som vapen vill vi bana väg i vårt inre för Jesus.

Men det finns ett skarpare vapen än oro, det vapnet heter tro. Att tro och lägga sin tillit att Gud har kontroll är ett bra sätt att bana väg för Jesus i vårt inre. Tron på att Gud är med oss alla dagar är en hjälp när osäkerheten gör sig påmind i våra liv. När vi känner oss osäkra och oroliga finns det en trygghet i vetskapen att vi tror på en Gud som vet allt och som är en nådig Gud.

Att bana väg i vårt inre för Jesus Kristus är att tro, att tro att fast vi inte förstår och kan greppa och lösa allt vi står inför så har Gud kontroll. Att bana väg för Jesus i vårt inre är att tro på en god gud som vill oss väl. Att bana väg för Jesus är att med Guds hjälp brotta ner osäkerheten och oron som envist vill bita sig kvar i vårt inte.

Gud är med oss alla dagar men osäkerhet och oroligheter kommer även alltid att vara våra följeslagare. Men Gud som vet våra namn och vilka vi är kommer att vara med oss alla dagar. Gud är starkare än oss och vill bekämpa den osäkerhet och den oro vi går och bär på. Gud vill i kärlek bana väg och hjälpa oss så att osäkerheten byts mot tro och tillit. Så när osäkerheten vill svepa in över oss för att skapa kaos i vårt inre låt oss då söka oss närmre Gud i bön och tillit på att Gud hör och ser oss i vår livssituation.

Låt oss alla bli som Johannes döparen, den högstes profet, och sträva efter att bana väg för Jesus Kristus i våra liv.

Visst är det lite knepigt med treenigheten? Med våra mänskliga sinnen är det svårt att riktigt begripa att Gud – Fader, Son och Ande är ett. Att Gud är en och samtidigt tre kan tyckas vara en märklig sanning, ja ett mysterium att reflektera över. Häng med och reflektera med mig om treenigheten.

Gud är kärlek. Älskade läsare, vi ska älska varandra, för kärleken kommer ju från Gud. Alla som älskar är födda av Gud och har en relation till Gud. Så kanske skulle man kunna säga att den som inte älskar vet inte ett skvatt om Gud. Om man finner detta som en sanning så kan man konstatera att ingen kan lära känna Gud utan att samtidigt också söka med kärleken som ledstjärna.

Vi kan alltså konstatera att Gud är kärlek. För att bevisa sin kärlek till oss så sände han sin son Jesus Kristus. Varför? Jo så här, för att Gud är kärlek sände han sin son till oss så att vi skulle får leva tack vare honom. Människornas synder var något som vi människor inte kunde få bukt med för hur vi än försökte kunde vi inte sluta synda. Gud sände sin son Jesus Kristus för att han skulle offras för våra synders skull. Gud ville på detta vis göra vägen till honom farbar igen. Människans synder hade under en så lång tid varit ett hinder för oss att få kontakt med Gud. Men genom att Gud ville offra sin son för oss så rensades vägen mellan Gud och människan så att den blev farbar igen. Så när Jesus Kristus frivilligt offrade sig för oss på korset rättade Gud till den skada mänskligheten hade åsamkat sig genom att synda mot Gud.

Stanna nu till och fundera över detta en smula. Gud har genom att bli människa genom Jesus Kristus offrat sig för våra fel och brister så att vi nu kan komma i kontakt med Gud vart vi än befinner oss. Ingen livssituation är för svår för att inte Gud kan komma till oss med sin kärlek. Ingen synd är för mörk, skitig eller för stor att inte den ska bli förlåten av Gud. Det är aldrig kört för oss från Guds sida. Vi är i kärlek alltid välkommen till Gud. Om nu Gud har älskat oss så så borde det också göra något med vår syn på varandra, eller hur? Vi borde kunna älska varandra. Om vi väljer att älska varandra så återspeglar vi Guds kärlek som faktiskt bor i alla människor. Ingen människa är helt igenom ond utan i varje människa bor det kärlek om än i varierande storlek. Gud är kärlek så där kärlek finns finns även Gud.

Gud är kärlek och där kärlek finns finns Gud. Alla har vi väl både fått och gett kärlek någon gång. Guds kärlek sänds mellan oss varenda dag i delande och givande utan att vi tänker på det. Jag vet att du söker och vill se mirakler och där i ditt sökande så får du aldrig glömma det mirakel du är. Du och jag är ett tempel där treenigheten bor, det är ett mirakel som heter duga anser jag. Om vi möter varandra med kärlek fullbordar vi Gud i oss, fullbordar vi Guds plan med oss. Om vi möter varandra med kärlek visar vi på treenighetens kärna. Gud – Fader, Son och Ande är ett stort kärleksförhållande i vilket det hela tiden sprudlar av kärlek.

Vi summerar, Gud har delat med sig av sitt liv, sin ande, till oss. Gud sände sin son, Jesus Kristus, för att rädda världen, för att rädda oss. Alla som tror att Jesus Kristus är Guds son lever ständigt och jämt i en nära relation till Gud.

Gud – Fader, Son och Ande är kärlek i dess rena och sanna form. Det är den kärleken som kommer från Gud när vi tror att Jesus Kristus är Guds son som offrade sig för oss för våra överträdelser skull. När vi tror det är det den helige Ande som uppenbarat detta för oss. Och när vi inser detta bor treenigheten i oss.

I denna reflektion funderar jag över min litenhet. När man inget hellre vill än att förmedla ord som föder liv men när allt faller platt till marken. När man bara vill springa till Gud som ett litet barn och krypa upp i hans famn. Dagar då man bara vill ropa som ett litet barn, – Pappa, pappa hjälp mig. Gud min far ge mig tröst. Hjälp mig att finna de rätta orden min herre, min Gud, min far i himlen. Gud var mitt skydd och min styrka.

Men kanske är det just de orden jag letar efter som gavs till oss i bönen fader vår eller vår fader? Låt oss kolla lite på vika ord som finns i den bönen.

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket.
Din är makten och äran
i evighet. 
Amen. 

Vår far eller min pappa. Jag får springa till Gud och ropa pappa för att jag är ett barn till Gud. Genom att Jesus Kristus kallar oss, vi som tror på honom, bröder och systrar får vi vara med i Guds familj. Det är otroligt men vi är barn till Gud. Jag får kalla Gud för pappa och det är något helt fantastiskt och helt otroligt och helt underbart. Viken befrielse jag finner i detta.

Du som är i himlen. Ja vår far är i himlen, himlen är vårt rätta hem. Men Jesus undervisade oss också oss om att vi har himmelriket inom oss. Av den anledningen går även dessa ord inåt, in i djupet av oss själva där Gud bor. Så – du som är i himlen är också – du som bor i oss. Den som bor i oss är större än den som bor i världen.

Låt ditt namn bli helgat. Ja det är ju det jag vill, att mina ord ska vara till vägledning så att människor förstår vem du är min Gud. Att både jag och ni som läser detta ska förstå att Gud är helig och att hans namn är helgat. Det ger oss en livsstil som gör något med oss. När vi förstår vidden av att Guds namn är heligt förstår även vi att vi måste tänka på hur vi lever våra liv. Gud är ingen buffé där vi själva kan plocka ut och välja vad vi tycker är bra och struntar i resten. När vi ber – låt ditt namn bli helgat, måste vi också mena vad vi säger. Vi måste komma bort från ”söndagsguden” och låta Gud bli gud hela veckan. Gud är alltid Gud men vi måste göra guds namn great again om och om igen i våra liv. Jag tror att vägen dit börjar i våra hjärtan, ord och handlingar när vi på riktigt låter Guds namn bli något heligt, där vi helgar hans namn.

Låt ditt rike komma. Tänk om detta skulle ske. Att jorden som är full av Guds härlighet också skulle bli en plats där Gud slog ner sina bopålar. Tänk om denna planet skulle bli det den var ämnad att bli, ett paradis där vi kunde leva i harmoni. En plats där vi människor inte perverterade allt det goda Gud, vår far, har skapat och som vi vet att han gillar. För i bibeln kan man läsa att i begynnelsen skapade Gud allt och när han tittade på det han skapat såg han att allt var gott. Så när du ser dig omkring i naturen så ser du vad Gud skapat, något gott för dig och mig för grundtanken var att detta skulle vara ett paradis att leva i. Om man så vill, ett himmelrike för allt skapat. Det är här jag känner att mina ord faller platt och min litenhet gör sig påmind när jag vill förmedla detta. För när jag tittar ut över världen och ser vad som händer och sker är det inte ett paradis vi lever i. Men tänk om mina ord skulle kunna vara till hjälp för någon att åtminstone få en skymt av att Guds rike finns just här. Jag skulle vilja visa någon på att Guds rike finns även inom oss om vi låter Gud förvandla oss. Så Gud öppna våra ögon och låt oss se ditt rike komma med rättvisa, förståelse, jämlikhet, fred och frihet i en värld som kraftigt devalverat dessa ord. Herre låt ditt rike komma in i våra hjärtan så vi får se din närvaro i alla människor och i allt skapat.

Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ja tänk om vi skulle be denna bön varje dag. Våra egoistiska självupptagna böner handlar ju oftast bara om vår vilja och vad vi vill ha. Tänk om vi innan vi sa amen skulle be, ske din vilja. Inte som jag vill utan som du vill Gud, min far. Och tänk viken värld det skulle bli om guds vilja plötsligt skulle vara det vi alla frågade efter. Där i en sådan värld skulle alla mänskor kunna leva i fred och frihet. Så enkelt är det, att bara lägga all egoism åt sidan och be, Gud låt din vilja ske. En bön där vi låter en god kärleksfull Guds vilja råda i allt som sker, i alla beslut och i allas hjärtan. Men det gäller att ta bönen på allvar som något vi verkligen menar och något vi kan säga amen efter varje dag. Vilken underbar värld det skulle bli om guds vilja skulle råda på samma sätt på jorden som den gör i himlen.

Ge oss idag det bröd vi behöver. 

Bröd är bra det stillar vår hunger. Jag tror att när vi ber – Ge oss idag det bröd vi behöver, så finns det ett dubbelt budskap i orden. Bröd att äta som mat och bröd som stillar vår andliga hunger. Det har med beroende att göra och att vi måste förstå att vi är helt beroende av Gud. På samma sätt som vi måste äta varje dag för att våra kroppar ska fungera måste vi varje dag gå till Gud i bön för att finna kraft. Ge oss idag det bröd vi behöver, ge oss varje dag det bröd vi behöver för det vi kommer att möta under den dag som kommer. Vi kan inte leva på det bröd vi fick igår eller det vi kommer att få i framtiden, nej ge oss idag det bröd vi behöver. Ge oss idag den kraft vi behöver för att orka ta oss igenom det som ligger framför. Ge oss idag det bröd vi behöver så att vi kan dela med oss av det till alla dem vi möter som inte bett denna bön. Hjälp oss Gud så att vi kan finna de rätta orden så att vi kan dela med oss av ditt bröd. Hjälp oss Gud så att vi förstår att i oss själva är vi ingenting utan at vi varje dag måste komma till dig du som är vårt dagliga bröd. Låt oss ta en dag i taget tillsammans med Gud i vetskapen att han tar hand om oss.

Och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 

Och förlåt oss våra skulder, ja hur många gånger har vi inte ropat denna bön till Gud? Det är klart att Gud lyssnar på en sådan bön. Men bibeln säger att vi även måste förlåta dem som står i skuld till oss. Jag hur är det med vår egen vilja att förlåta de som är skyldiga oss något? Jag ställer frågan till mig själv, vill jag verkligen eller kan jag verkligen förlåta någon som gjort orätt mot mig? Svaret blir att jag har svårt att förlåta helt och fullt. Det jag upplever och det andra gjort och gör har en förmåga att bita sig fast. Men det är här jag inser att jag behöver Gud. Jag behöver be, – och förlåt mig mina skulder. Jag behöver hjälp att förlåta så att andras ord inte slår rot och börjar växa i mitt inre. En bön till Gud om att jag ska få förmågan att förlåta så att det inte hindrar mig i mitt dagliga liv. Smärtan andra vållat kan finnas kvar men jag behöver förlåta för att inte smärtan ska ta över mitt liv. Jag kanske står i vägen för Guds förlåtelse över mitt liv för att jag inte själv förlåter. Jag är fullt övertygad om att i förlåtelsen även finns det befrielse från stress, oro och en massa andra kroppsliga åkommor som vi lider av. Så låt Gud ta hand om det du inte kan förlåta. Låt Gud befria dig genom att du förlåter de som handlat orätt mot dig. Och glöm inte att förlåta dig själv. Du liksom jag har varit och är hård mot oss själva så vi måste be Gud om förmågan att inte döma oss själva. Be till Gud att han lär oss hur vi ska ta hand om oss själv på bästa sätt så att våra egna domar bli till ett fängelse som hindrar Guds verk i våra liv. Jag tror att vi ska tänka på att varje enskilt ögonblick är värdefullt. Det enda som verkligen spelar roll är hur vi älskar, hur vi stöttar andra och hur vi påverkar deras inre liv. Det är det vi lämnar efter oss, de frön av guds kärlek vi planterat i dem vi mötte under vår tid på jorden.

Och utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda. 

Först skulle jag vilja slå fast att, enligt mig, tror jag inte Gud inte sänder prövningar från det onda över oss. Min tro är att Gud är god och kärleksfull så från honom kommer det inget ont. Jag tror vi ska be denna bön, utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda, för att vi lever i en värld där ondskan hela tiden försöker locka bort oss från Gud. Vi måste hela tiden vara på alerten och fråga oss vad det egentligen är som händer om vi tar till oss allt vi ser och hör. Att känna sig frestad är i sig ingen synd i sig men att ge efter för den är allvarligt. Be Gud – och utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda, för i oss själva är vi inte starka nog för att fatta kloka beslut när vi står inför alla frestande val i vår vardag. Vi möter varje dag både dåliga och goda saker som pockar på vår uppmärksamhet. De tillsynes bra saker vi möter kan visa sig vara just det som leder oss bort från guds plan, bort från Gud. Oftast ser och förstår vi inte vart våra egna beslut utan Gud leder oss förrän det är försent. Jag tror också att det är viktigt att vi inte bara försöker undkomma frestelser utan också att vi flyr till Gud. Fly till Gud vår far för det är meningslöst att försöker fly i egen kraft och med egna ansträngningar försöka kämpa mot frestelser och prövningar. Men om vi ändå väljer att kämpa på egen handla på det sättet kommer vi att misslyckas för då glömmer vi vår kraftlöshet, glömmer att den ende som kan skydda oss är Gud. Även här måste vi ropa, pappa pappa hjälp oss, skydda oss. Be till vår far, vår Gud – Och utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda. Amen.

Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet. 

Detta är inte bara ett avslut på bönen. Det är en bön där vi inser att vad som än händer, hur det är ser ut i världen så är det Gud, vår far, som sitter på tronen med makten i sin hand. I tider av osäkerhet och oro är det tryggt att veta att Gud är den som har den verkliga makten. När vi ber så måste vi ha detta i åtanke att Gud är på riktigt. Det är inte om eller kanske Gud kan hjälpa mig utan det är Gud vi ber till, herre över allt. Jag tror att när man tänker så så blir det enklare att be. Jag byter focus från mitt problem till Guds kraft. Jag ser ett ljus, en räddning i mitt mörker. Min kraft i mig själv är inte mycket att komma med men det är Gud jag ber till och han har makten och styrkan som jag saknar. Mina problem, ja våra och mänsklighetens problem kommer och går men Guds makt den består. Gud är den som sitter på tronen. Det är dit, till guds tron jag vill komma och krypa upp i knäet hos min far. När vågorna går höga vill jag söka skydd hor Gud som har makten. Jag vill be i tro, Jag vill be till Gud som är min styrka. Jag vill lära mig att förstå att – Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet. Vi måste alla alltid påminna oss om detta. Gud har makten så vi behöver inte försöka att förändra Gud utan det är vi, det är jag som måste inse att det är jag som måste förändra mitt sätt att be så att jag ber i tro. Förändra mina tankar på mina svagheter till att inse att Gud har makten i sin hand. Då blir himmelriket stort för mig, då blir Gud en maktfaktor att lita på. När det sker förstår jag att bön är att prata med Gud, vår far. Tron förvandlas från en religion till en levande tro på en levande Gud.

Amen. 

Så efter denna underbara bön lyfts min litenhet till att inse det psalmisten skriver: Se mot honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam. Ps-34:6 

Underbara låtskrivare Andrae Crouch måste ha haft denna bibeltexten som mall när han skrev dessa rader:

I heard a story of Jesus
sounded like music in my ears
Beautiful story of Jesus, dispelled my doubts and all my fears
How marvelous is His love
brought to me from above
Oo it’s not just a story but reality
Beautiful story of Jesus
this world is longing to know
Wonderful story of Jesus
I’ll take it wherever I go
Tell of His love for this world
to save every man, woman boy and girl
Oo it’s not just a story, Oo it’s not just a story
Oo that plain and simple story became real to me

Mina tankar är att bibeln inte bara är en berättelse som är skriven för att roa oss. Den är inte en påhittad Hollywood story med en massa hopljugna karaktärer, nej den är verklighet. Berätta för världen att bibeln är Guds kärleksfulla gåva till oss.