En kallelse till Guds rike vad är det? Ja vad är kallelse? Hur vet man om man är kallad? I denna reflektion funderar jag lite på vad ordet kallelse kan innebära och vad kallelse är.
En kallelse är något stort. Men är det ett ord som är för stort? Jag menar är ordet kallelse något som gör oss mindre för att vi inte tror oss kunna fylla den kostym som Gud vill att vi ska prova? Kallelse kan vara fantastisk men samtidig något läskigt. Kallelse är något som kanske gör oss darriga i benen, för att när vi står inför det stora känner vi oss så små och obetydliga. Men behöver vi bekymra oss och vara oroliga när Gud kallar oss till tjänst i hans rike? Jag funderar över om vi inte lurar oss själva genom att tro att vi ska kunna greppa vad vår kallelse innebär innan vi säger vårt ja till Gud. Att söka för att finna sin kallelse handlar om tro och tillit. En tro på att det är Gud som ger oss kallelsen. Kallelse innebär att sätta sin tillit till att Gud är den som både ger oss en kallelse och den kraft som behövs för att klara av den, eller kanske förstånd att inse att vi just nu lever i den kallelse Gud har placerat oss i. Kanske är det så att vi redan utför kallelsen till Guds rike utan att förstå det?
Vi människor vill se, känna, mäta och komma fram till ett svar, en logisk förklaring angående kallelsen till Guds rike. Men där vi söker finner vi inte Gud. Jag tror vi måste överlämna det logiska tänkandet och logistiken till Gud som vet hur allt ska paketeras och levereras. Gud har gjort det förr så han vet vad vi behöver för att klara av de uppgifter han vill ge oss. Kallelsen ges först och främst till oss som en gåva från Gud. Kallelsen är som ett födelsedagspaket som vi först måste öppna för att se vad vi fått. Kallelsen är en väl genomtänkt gåva som passar oss, en gåva från vår himmelske fader. Jag tror Gud vill att vi ska vara förväntansfulla när vi öppnat vårt paket med kallelsen. Jag tror inte det är att handla i tro och tillit om vi är rädda och ängsliga. Nej, vi ska vara som barn, ivriga att riva upp pappret och se vad det döljer för gåva.
En kallelse börjar inom oss. Gud börjar tala och ger oss de första fröna till den planta som så småningom kommer att växa till vår kallelse. Sällan eller aldrig kommer kallelsen till Guds rike till oss och förvandlar våra liv och vårt sätt att tänka och agera över en natt. Nej kallelsen är något som sakta byggs upp i vårt inre för att till sist förena våra tankar med Guds tankar. Vem har hört när ett träd växer? Helt ljudlöst växer trädet och utvecklas när det sträcker sig mot himlen.
En längtan börjar ta sin form. Det startar i den stilla viskningen från Gud. I en knappt hörbar ton lägger Gud grunden för det som sedan kommer att bli något vi själva önskar att Gud ska använda oss till. Vår önskan förenas på detta sätt med Guds vilja och tanke med våra liv. Vi blir ett med Gud utan att vi ens märker det. Kallelsen till Guds rike blir på detta sätt en gåva. Gåvan är ett bevis på Guds kärlek. Vi inser att kärleken från Gud inte är att vi har älskat Gud utan att Gud först har älskat oss.
Gå ut sprid budskapet att kallelsen till Guds rike inte ska ske genom människans egna kärlek. Vi ska inte älska vår nästa med vår egen kärlek utan med Guds kärlek. Vetskapen att initiativet kommer från Gud är något som lyfter en börda från våra axlar. Det blir liksom enklare på något sätt när det ansvaret inte hänger på oss utan att vi kan lita på att Gud är med oss. Kärlekslågan som tänds inom oss är en process som hela tiden måste utvecklas och förnyas och då är det skönt att veta att det är Gud som startade processen och att det är han som driver den framåt.
Kallelsen till Guds rike är att sprida kärlek. Du är kanske redan i din kallelse och där Gud vill att du ska vara. Du som sprider verklig glädje omkring dig är också någon som sprider kärlek. Kärleken kommer från Gud och kan bara förmedlas från person till person och det är där vi kommer in. Kärleken fördriver mörker och är den kraft som kan förvandla en olycklig människa. Kallelsen till Guds rike är att se det stora i det lilla. Att se att Gud kan omvandla människors vardag så vi ser att vardagens händelser är att leva i kallelsen till Guds rike. I gemenskapen verkar den helige Ande och ju mer vi öppnar oss för den helige Ande desto mer öppnar vi oss för gemenskap och samförstånd och detta, mina vänner, är kallelsen till Guds rike.