År: 2019
-
Ett välsignat år
Jag sträcker på mig, dricker kaffe, börjar dagen så gott jag kan. Jag misslyckas redan innan jag har borstat tänderna Med att vara en god människa, en klok kristen. Men det gör inget, Gud, Du och jag, vi tar en klunk kaffe till Och börjar om på nytt. För varje[…]
-
Den stulna granen
Jag tror att jag var tolv år gammal första gången min pappa tog med mig och min syster ut i skogen på julaftons morgon för att stjäla gran. Det var alldeles olidligt spännande. Vi parkerade bilen på en liten smal grusväg, och letade oss sen in bland granarna. Varje gång[…]
-
Vi är snart där
Mamma, mamma, var är vi? säger en ivrig röst och drar i sin mammas jacka. Mamman ser honom i ögonen och säger lugnt: Vi är snart i Nykvarn. Pojken nöjer sig inte, utan frågar igen: Men är vi inte hemma snart, mamma? Mamman suckar och går igenom vilka stationer som[…]
-
Varför får inte jag vara Lucia?
-Pappa, varför får inte jag vara Lucia? Det är en kall decemberkväll 2013. Min son är snart 4 år gammal och det är dags för kvällsfika. Vid bordet frågar jag hur dagen har varit. Han berättar med en 4-årings dramatik att barnen på förskolan sagt att killar inte får vara[…]
-
Medborgare hos Gud
När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” När jag ska tala om dopet med konfirmander brukar jag ta lite småsaker som kan säga något om dopets innebörd (ljus, tvål,[…]
-
Fröjda dig – trots allt
Advent. Första advent. Finns det egentligen något ord som tydligare andas förväntan? Efter en lång, mörk och oftast ruggig november bryter plötsligt ljuset fram, och till brusande och mäktigt orgelackompanjemang sjunger vi jublande ”Hosianna, Davids son, välsignad vare han” eller lyssnar till någon körversion av Otto Olssons ”Advent” med den[…]
-
Dömd och fri
På söndag är det domssöndag. I min tanke sitter jag i kyrkbänken. Bredvid mig sitter barnet som var jag, som är jag. Jag känner hennes varma hand i min. -Är du rädd? viskar jag. Barnet skakar på huvudet. Hon-som-var-jag är inte rädd, men det är jag, mitt vuxna jag.. Domsöndagen[…]
-
Älska dig själv såsom din nästa
Jag har trott på Gud så länge jag minns. Ibland har jag undrat över hur jag skulle klarat av livet utan en relation till Gud. Jag har aldrig tvivlat på Guds existens, men jag har tvivlat på att Gud älskar mig. Ibland har jag funderat över varför Gud inte skapade[…]
-
När han ser dig genom folkmassan
Det kan inte hjälpas, texten om Sackaios känns lite som en tecknad serie. Den lille Sackaios som inte ser något i folkmassan utan måste springa före och klättra upp i ett träd för att försöka se Jesus. Britt G Hallqvists målar scenen i färgstarka lite tokroliga penseldrag när hon skriver[…]
-
När färgerna kommer tillbaka
Du har bott i natten. Det är där du känt dig mest hemma, kanske för att nattens brist på färg liknar sorgens brist på färg. Allt är olika dunkla nyanser mellan grått och svart. Natten är din. Silkesmörker, sidensvärta, sammetsnatt. Sorgen gör dig illa, men den har en tröst: natten.[…]