Träd, människor och själen


I många år hade jag som granne direkt utanför huset en stor ek. En sådan där som känns som ett urträd. Gammal och hög, högre än vårt hus som ändå var fem våningar högt. Jag kunde se ut på den från vardagsrumsfönster och köksfönster på ena våningen, och från sovrumsfönstren på andra våningen. Det var fint att ligga i sängen och se in i den en stund innan jag somnade, eller efter att jag hade vaknat. En vår kunde vi från köket följa fågelungarna som kläcktes och började flyga ut ur boet från parkettplats eftersom boet låg i en grenklyka precis i höjd med vårt kök. Jag älskade att ligga i hängmattan på övre balkongen och se lövverket sakta röra sig i vinden. Den där eken var en vän.

Det var en gammal vän. Den mådde inte bra. Den började ruttna. Och när ett träd är så stort och så omfångsrikt förstår man att om det faller omkull så landar det på något som inte kommer att klara sig så bra när det händer. Med andra ord började min vän bli farlig för sin omgivning och måste tas bort. Det var en stor sorg även om jag förstod varför det måste ske. Det blev så tomt efter eken. Jag bodde i många år till i den lägenheten, men vande mig aldrig riktigt vid tomrummet.

Träd är viktiga för oss människor. Jag är inte en person som på något särskilt sätt vurmar för djur och natur, jag är rätt ointresserad, men samtidigt går det inte ens för mig att undvika att bli påverkad av vare sig det ena eller det andra. Och jag har uppfattat det som att just träd är betydelsefulla för många av oss. De är på något vis välgörande för själen. Det är väl därför det inte är mycket som folk blir så upprörda över som när träd fälls, särskilt om man inte kan se någon direkt anledning utan tänker att det är någon form av okynnesavverkning eller kortsiktig trädfällning. Rör inte mitt träd! är en omedelbar reflex hos de flesta av oss, och om det är så att träden fälls av skäl som vi anser vara felaktiga, dumma, galna, då blir vi inte nådiga (se striden om träden i Kungsträdgården på 1970-talet).

Ja, jag minns många träd som varit fina vänner. Det är rätt häftigt att det går att känna så.