Tips till dig som inte vet hur man ska bete sig i mötet med den som sörjer
 |
Handfallna inför döden
Döden är rätt avlägsen i vårt samhälle. Vi står ofta handfallna inför situationen att någon har dött och det är svårt att veta hur man ska bete sig i mötet med en sörjande.
Rubriken är lite missvisande. Egentligen tycker jag inte alls man ska vara för orolig att säga fel. Bättre att våga än att inte säga något alls tänker jag. Men här är i alla fall de fyra punkterna.
Några saker du lika gärna kan låta bli att säga när du möter en sörjande anhörig till en nyligen avliden:
”Jag vet/förstår hur det känns”
Nej, det vet du ju inte. Hur skulle du kunna veta det? Även om du varit med om liknande är det ju aldrig precis samma sak. Då är det kanske bättre att fråga hur det är?
”Det finns en mening i allt som sker” /”det var Guds vilja”
Jag vet inte hur vanligt det är att höra den här repliken men det förekommer nog trots allt ibland.
Själv tror jag inte att det är sant att allt som sker är så som Gud vill ha det, det skulle vara om vi hade levt i paradiset i så fall.
Jag tror inte heller att det är till någon tröst att säga så. Det svarar ändå inte på frågan om ”varför” på ett sätt som ger någon lättnad. Det lämnar oss istället med en oro över att ett orubbligt öde eller en sträng Gud ligger bakom allt.
”Jag beklagar sorgen”
-Redigering- Nu då denna bloggpost legat uppe så länge vill jag helst ta tillbaka den här raden. Jag tycker absolut att man kan använda den frasen. Förr hängde jag upp mig på att det egentligen är det som hänt man borde beklaga, sorgen i sig är ju effekten av att vi har stått någon nära, myntets baksida på kärleken så att säga.
Men det har verkligen sitt värde att ha en färdig fras att ta till. När man inte vet vad man ska säga kan man gärna använda de färdiga ord som finns.
”————-” (tystnad)
(går över till andra sidan gatan och undviker att prata med den som har sorg, för jag vet inte vad jag ska säga)
Det värsta är kanske ändå att man kan bli så osäker på hur man ska bete sig att man istället undviker den som sörjer. Man kan ju vara väl orolig för att säga eller göra ”fel”. Vi får hjälpas åt att försöka vara modiga. Det går alldeles utmärkt att bete sig helt vanligt. Bättre det än att den sörjande ska bli helt utanför.
Apropå ordlöst så har jag alltid tyckt att det är väldigt skönt att få skaka hand med sörjande. Då får man uttrycka det som det ju egentligen inte finns några ord för.
Har du fler repliker på lager? Skriv om dem i kommentarerna!
Hur ska man då göra?
Som präst har jag mött ganska många sörjande i samband med begravningar och annat. Det jag lärt mig är att det egentligen inte finns något bra att säga, det går inte att trösta utan sorgen måste få ha sin tid.
Däremot är det mycket värt för den som sörjer att få träffa någon som bryr sig om en, frågar hur det är och kommer fram och hälsar även om det just inte finns något att säga. Kommer man inte på något kan man alltid ge en vänlig blick eller ett handslag. Risken är att man känner sig fånig och ovan men det kan vara mycket värt för den som plötsligt fått sin tillvaro kastad över ända.
Så säg vad som helst, huvudpoängen är att det är skönt att få bli bemött som en vanlig människa även när man har sorg. Ingen mår bättre av att bli bemött som någon som har en läskig sjukdom eller något i den stilen!
Jag har skrivit en hel del om döden på Vandra Vägen genom åren.
Läs gärna från ”tankar inför helgen” ”Vad jag lärt mig om sorg efter tretton år som präst”
Eller det här inlägget om bibelns perspektiv på Guds roll som den som står på livets sida: ”Den lilla döden och uppståndelsen”
Jag har även några dikter av mig själv eller andra. Till exempel ”Till slut kommer mörkret att hinna upp mig” och ”Att dödens gåta aldrig kan få svar”
Jag förlorade själv min far och min syster för en tid sedan och i samband med det skrev jag också mycket. Jag orkade inte själv säga mycket på deras begravningar men skrev i efterhand ett tal som om jag hade hållit det på deras begravningar: ”Kära pappa, kära lillasyster”.
Hoppas att de texterna kan vara till hjälp för dig om du eller någon närstående drabbats av sorg.
Lämna ett svar