En varm och solig dag tog jag familjen och körde upp till Varnhem. Som ju praktiskt taget är i våra gamla hemtrakter men ändå har det inte hänt innan att vi tittat på ”Kata gård” och spåren av Sveriges kanske äldsta kristna tid.
Varnhems kyrka gör alltid ett mäktigt intryck. Så här ser klosterkyrkan ut från öster. Denna gång började vi dock med att gå längre tillbaka i tiden. På kullen intill finns numera en enkel överbyggnad så att alla ska kunna se resterna av den äldre gårdskyrka som fanns här redan innan munkarna kom till trakten.
Det gör att Kata gård känns väldigt speciell att besöka. Man står plötsligt vid något från missionstiden i vårt land. De många kristna gravarna som hittats kring kyrkan har förvånat med en tidigare datering än man tidigare trott var rimlig för kyrketablering och det rum man står inför är så gammalt ett rum av sten över huvud taget kan vara i vårt land. Kring 1040 då det var helt nytt att alls bygga med sten över huvud taget!
Men före denna mycket gamla stenkyrka har det också funnits en mycket liten stavkyrka. Så liten att den egentligen inte rymde någon församling alls utan på den tiden var det enligt uppgift snarare endast prästens mässor och kyrkliga handlingar som dop och begravningar som ägde rum här. Jag föreställer mig att denna kyrka var begravningskyrka för folk som kanske bodde rätt långt från Varnhem också och att platsen tjänade som ett kyrkligt centrum för sin tid. 3000 gravar från tidigt 900-tal till sent 1100-tal!
Detta kanske då tack vare det vi ser på den översta bilden. Man har hittat en namnad grav för gårdens ägare Kata. Det är fascinerande när forna tiders människor blir levande genom att man faktiskt träffar på dem, och kanske kan fundera lite kring deras liv. På någon skylt stod det om att Kata var samtida med Olof Skötkonung dotter Ingegerd (som jag skrivit om här tidigare förstås, känd som Sveriges första helgon: sankta Anna av Kiev. Det vore inte konstigt om de träffats om kände varandra. Mycket märkligt.
På informativa skyltar får man veta detaljer om hur murarna haft olika ingångsöppningar under olika tider, om hur det kan komma sig att det fanns en stor krypta under långhuset till kyrkan och mycket mera.
Bland annat får man se ett fragment av den gamla dopfunten och av denna på bilden ovan. En bit av en kvarnsten som funnits inmurad i väggen. Kanske symboliskt för Kristus som är livets bröd? Tydligen har man hittat en hel del såna här i gamla kyrkväggar, och det kan gott finnas många fler som glömts bort i gamla murar.
Rekonstruktionen av kyrkan borde varit ungefär såhär. Med stenkyrkan kom rum för en församling och gudstjänster som mer liknar de vi är vana vid. Läs här om medeltida gudstjänster!
Sedan fick vi förstås också ta en tur in i Varnhems klosterkyrka och gå runt bland de gamla klostermurarna. Denna kyrka är verkligen magnifik med gravkor för kungar och allt.
Det gick väl sådär att ta kort därinne i dunklet. Det är annars väldigt fint med ljus som strilar in från små fönster högt upp. Jag har varit med om konfirmation i Varnhems kyrka när jag var med på konfirmandläger på Flämslätts stiftsgård så lite grann har jag varit här i olika sammanhang. Jag vet nog lite för lite om kyrkan för att våga skriva så mycket nu.
Men det känns fint att avsluta med denna bild. Det finns många kungagravar i Varnhem, och även Birger Jarls grav längre ner i kyrkan. Vid ingången till gravkoren finns denna märgfulla devis prydd med dödskallar med kungakronor. ”IDAGH KONUNG I MORGON DÖDH”. Verkligen något att tänka på. Jag vet med mig att Stefan nämnt detta i någon kommentar till bloggen. Trodde att det var i bloggposten om Vanitas men det var det visst inte.
Besök gärna Varnhem och Kata gård. Det är en mäktig pilgrimsfärd att finnas där vid riktigt gamla kristna rötter. Det sätter saker i perspektiv.
Har du varit i Varnhem? Skriv och berätta nedan!
Lämna ett svar